Sida 263
Tartudant
kaliumsulfat, äfven kalladt Arcanum duplicatum l. Sal polychrestum Glaseri. Benämningen Tartarus vitriolatus härrör däraf, att kaliumsulfat framställts af kaliumkarbonat, som förr benämnts Sal Tartari, och vitriololja, d. v. s. stark svafvelsyra. Se Tartrat. O. T. S. (C. G. S.)
Tarteletter (af fr. tartelette, liten kaka) äro små bakverk af smördeg eller mördeg, fyllda med friska frukter eller bär, t. ex. persikor och smultron, eller med sylt, marmelad, gelé, marängmassa eller mandelkräm o. s. v. Breftarteletter kallas dylika bakverk af smördeg, som först utformas till fyrkanter, hvilkas snibbar öfvervikas och förses med sigill af fyllningen. Dylika breftarteletter innehålla stundom rysk kaviar och användas som hors d'oeuvre.
Tartessos (lat. Tartessus). Se Tarsis.
Tartini, Giuseppe, italiensk violinist, tonsättare och musikteoretiker, f. 1692 i Pirano, d. 1770 i Padua, skulle först bli präst, därefter jurist, men egnade sig i stället åt musik och fäktkonst. Sedan han i hemlighet gift sig med en släkting till kardinal Cornaro, måste han rymma undan kardinalens förföljelser till ett kloster i Assisi, hvarest han under två år träget studerade musik, till dess kardinalen blifvit försonad och T. fick återvända till Padua. Efter att ha hört violinisten Veracini tillbragte han en tid i Ancona med att fullkomna sitt eget violinspel, och det var då (omkr. 1714) han skall ha gjort den fysiskt och musikaliskt viktiga upptäckten af kombinationstonerna (näml. af den art, som Helmholtz sedermera kallade differenstoner, se Kombinationstoner), ett fenomen, som är ovärderligt för åstadkommande af en absolut ren stämning af en intervall, men däremot visade sig otillräckligt att därpå bygga en hel harmonisk teori, såsom T. i flera oklara skrifter försökte: Trattato di musica (1754), De' principj dell' armonia musicale (1767) m. fl. Men om hans teorier mötte motstånd, så rönte han af sin samtid odeladt erkännande som virtuos och lärare, sedan han 1721 blifvit soloviolinist och orkesterchef vid basilikan S:t Antonio i Padua, en stad, som han trots lysande anbud icke mera lämnade, utom då han 1723—25 var anställd som kammarmusiker hos grefve Kinsky i Prag. 1728 öppnade han sin högskola för violinspel, ur hvilken Nardini m. fl. utmärkta virtuoser utgingo. T:s konst blef epokgörande för hela det följande violinspelet, särskildt i fråga om stråkföringen. Hans kompositioner spelas ännu af violinisterna. Själf utgaf han 24 konserter och 66 sonater, af hvilka senare flera äro verkliga stråkkvartetter, samt L'arte dell' arco (denna skrift om stråkföringskonsten omtrycktes i Chorons "Principes de composition", 2:a uppl., bd 6, 1816). I manuskript efterlämnade han bl. a. 125 femstämmiga konserter och nära 50 sonater (flera senare utgifna, bland dem den berömda Trillo del diavolo, Djäfvulsdrillen, som skall ha blifvit mästaren ingifven i sömnen under en fantastisk dröm). T:s kompositioner kännetecknas af ädel, pregnant melodik och vacker fulltonighet i ackompanjemanget samt visa framåt mot det klassiska blomstringsskedets musik. En staty öfver honom restes 1896 i hans födelsestad. Biogr. af Tamaro (1897). A. L.*
Tartiniska toner, fys. Se Kombinationstoner.
Tartlau (ung. Prázsmár), kommun i ungerska komitatet Kronstadt (Siebenbürgen), vid järnväg till Kronstadt. Omkr. 4,000 inv., mest tyskar och rumäner. Pappersbruk. Forellodling.
Tartrat, farm., en kemisk förening mellan vinsyra, acidum tartaricum, och en bas. I farmakopén finnas två tartrat upptagna, nämligen t. natrico-kalicus (t. natronatus, kalium-natrium-tartrat l. "Seignettesalt", se d. o.), samt t. stibico-kalicus (se Kräkvinsten). Tidigare ha äfven t. kalicus (kalium-tartrat) samt t. ferrico-kalicus (kaliumferritartrat) varit officinella, det förra som lösande och urindrifvande, det senare som medel mot bleksot. O. T. S. (C. G. S.)
Tartrazin, färgämne. Se Dioxivinsyra.
Tartrimeter (af grek. metron, mått), ett instrument för mätning af den i en lösning förekommande vinstenen (tartarus).
Tartsche (it. och fnod. targa, sköld, fr. targe, eng. target; ordet härstammar från arab. dárak), det tyska (och svenska) namnet på en under medeltiden förekommande ryttarsköld, som nyttjades såväl i krig som vid tornerspelen (se vidstående två bilder; jfr fig. 2 i art. Sköld). Tartschen kännetecknas vanligen däraf, att den (i heraldisk mening) högra kantens öfre hälft var djupt inskuren eller insvängd. I denna inskärning hade lansen stöd, då den var lagd till anfall. Den förfärdigades vanligen af trä. Tartschen, som var jämförelsevis liten, framträder först omkr. 1300, då under korstågen harnesket vunnit större betydelse för skyddandet af kroppen och då Orienten fått ökadt inflytande beträffande vapenformerna. Den försvinner i början af 1500-talet. (O. K—a.)
Tartuffe [-ty'ff], hufvudpersonen i ett berömdt lustspel af samma namn af Molière. Efter denna typ har ordet fått betydelsen skenhelgon, lastfull och hycklande sedlighetspredikant. Ordet kommer af it. tartufolo, ett slags tryffel, och fanns i franskan före Molière.
Tartulin, estniska namnet på staden Dorpat (se d. o.).
Tarudant, stad i Marokko, vid Wadi Elnar, 3 km. n. om Wadi Sus och vid den stora karavanvägen från Marokko till Timbuktu. Omkr. 8,000 inv. T. är omgifvet af en lervall, som omsluter en stark kasba. Tillverkning af kopparkärl af
Källa: Project Runeberg ·
