Sida 664
Tidmätning
Vadstena voro måhända icke alltid så goda; ett förmaningsbref af honom till klostret från 1495 innehåller åtskillig kritik. T. var en framskjuten medlem af rådet. Hotad genom Sten Sture d.ä:s försök att genom påfven få presentationsrätt bl. a. till Linköpings biskopsstol (1491), samverkade T. på 1490-talet med ärkebiskopen mot herr Sten, deltog i underhandlingarna med konung Hans och blef efter fientligheternas utbrott 1497 tillfångatagen af herr Stens folk, medan biskopsgården Rönö blef bränd och nedbruten. Under konung Hans satt han 1498 i regeringen och uppträdde med klagomål mot herr Sten för lidna förluster. Under sina sista dagar synes T. ha lånat ett villigt öra till sin forne kansler Gadhs sträfvanden att få till stånd en svensk samling mot konung Hans. Men innan upproret utbröt, afled han. — Fyra bevarade didaktiska poem (tr. i Klemmings "Svenska medeltids dikter och rim" 1881—82) bära T:s namn. Konungen tecknar under kritik af Karl Knutsson ett gammalsvenskt konungaideal utan nymodig flärd, med förstånd och rättvisa, i samverkan med rådet; den vid slutet af 1400-talet aktuella ryska faran skymtar fram. Sveriges lag är en rimöfversikt öfver lagens olika balkar; också här betonas starkt konungens plikt att hålla sin ed. Klokskapsråd för hushållning ifrar för byggande af stenhus i st. f. trähus och emot superiet. Om bohag ger anvisningar för bryggning, skötsel af fruktträd m. m., delvis i bondpraktikans stil; den klingar ut i en patriotisk appell och en bön.´ K. B. W—n.
Tiden, konservativ politisk tidning, som utgafs af V. F. Palmblad, 1847—48 i Stockholm, 1849—16 nov. 1859 i Uppsala, 20 nov. 1850—30 aug. 1851 i Stockholm och 3 sept. 1851—31 dec. 1851 i Uppsala. Bland tidningens medarbetare märkas K. O. Angeldorff, J. A. von Hartmansdorff och J. M. Rosén. Tidningen utkom till 1849 som daglig, sedermera som halfveckotidning. "Tiden" var ämnad att träda i st. f. "Svenska biet"; den egde ett solidt innehåll, men fick aldrig någon betydelse som nyhetstidning och var för tungrodd i vändningarna, hvarför det snart brast förlagskapital. R—n B.
Tiden, tidskrift för socialdemokratisk kritik och politik, utges af Sveriges socialdemokratiska arbetarparti och uppsattes i nov. 1908. Redaktörer ha varit Hj. Branting t. o. m. juni 1914, Branting och R. Sandler juli—dec. 1914, Branting och G. Möller t. o. m. juli 1917, hvarefter Möller ensam varit redaktör. Bland tidskriftens medarbetare må nämnas, utom redaktörerna, professorerna A. Hägerström, V. Lundstedt, G. F. Steffen, E. Sjövall, K. Wicksell och Ö. Undén, vidare O. Järte, Ellen Key, E. Sommarin och A. Örne. Tidskriften innehåller 24 ark årligen, fördelade på 8 nummer; priset var 1909—17 3 kr. om året och är nu höjdt till 6 kr.
Tiden, bokförlagsaktiebolag, som stiftades 1912 och förlägger social, politisk och ekonomisk litteratur, företrädesvis af socialdemokratisk åskådning, samt vitterhet. Aktiekapitalet är 60,000 kr. Förlaget har socialdemokratisk styrelse.
Tidén, Lars, veterinär, f. 5 dec. 1775 i Fröjered, Skaraborgs län, d. 1 sept. 1847 i Skara, tog studentexamen 1804, studerade sedan vid Kirurgiska (nuv. Karolinska) institutet och aflade där kirurgie magisterexamen 1810. Han tjänstgjorde som läkare vid Svea artilleriregemente och flottan samt utnämndes 1813 till adjunkt och andre lärare vid veterinärinrättningen i Skara. Han uppehöll så godt som ensam lärarverksamheten där, enär öfverdirektören (Norling), med undantag af sommarmånaderna, merendels vistades vid den yngre skolan i Stockholm. Trots den ansträngande undervisningen utöfvade T. en ovanligt omfattande skriftställarverksamhet i original och öfversättning och bidrog därigenom i högre grad än någon annan veterinär att göra veterinärvetenskapen känd och erkänd i Norden. Bland originalarbeten må nämnas Bidrag till physiologien och naturalhistorien (1816) och Handbok i boskapsskötseln (1841; 2:a uppl. 1850). Han utgaf äfven tidskrifter, såsom "Magasin för veterinärvetenskapen och landthushållningen" (1826—30), "Tidskrift för landtmän" (1832—35) och "Archiv för hästvänner och landthushållare" (1836—37). På T:s graf på Skara kyrkogård reste Sveriges veterinärer 17 aug. 1908 en minnesvård af granit. S—g.
Tidens gud. Se Kronos.
Tidens tegn ("tidens tecken"), norsk daglig tidning, som 1910 uppsattes i Kristiania af redaktör O. A. Thommessen (se denne), sedan han brutit med styrelsen för "Verdens gang", hvars redaktör han varit; denna tidnings hela redaktion gick med honom öfver till det nya företaget. Tidningen har slutit sig till frisinnade vänstern, men är ett oafhängigt organ för en frisinnadt borgerlig politik, är frihandels- och riksspråksvänlig samt har den ojämförligt största spridningen af Norges alla dagliga tidningar, f.n. (1919) 75,000 ex. Redaktör sedan aug. 1917 är Rolf Thommessen, den ofvannämndes son.
Tider, med. Se Menstruation, sp. 130.
Tidersrum, socken. Se Tirserum.
Tideräkning. Se Kalender och Kronologi.
Tidikelt, oasgrupp och landområde i nordvästra delen af inre Sahara (Tuat-området), på 25—27° n. br. och 1—3° ö. lgd, omkr. 50 km. s. v. om El-Goléa (se d. o.). Området utgör en af Vadi Saura genomdragen depression mellan Igidis sanddyner i v. samt Tademait-, Tasili- och Muidirplatåerna i n., ö. och s. (se flod- och bergsystemkartan till art. Afrika). Hufvudort är In-Salah, station vid den gamla karavanleden mellan Algeriet och Timbuktu (i franska Nigerområdet). Fransmännen togo T. i militärisk besittning 1899—1900. Den bofasta befolkningen, som idkar trädgårdsodling, består af berber, som fått tillskott af negerblod. Hemmahörande i T. äro också arabiska nomader. H. W—k.
Tidjaret, turk. (af arab. tidjare, framför en genitiv tidjaret), handel. — Tidjaret-nazyr-y (jfr Nazir), handelsminister. — Tidjaret-mehkemesi, t.-chane, handelsdomstol, "tribunal de commerce". — T.-medjlisi, handelskammare.
Tidkantring. Se Ebb och flod.
Tidkula. Se Tidssignal.
Tidlön. Se Arbetslön, sp. 1356.
Tidlösan, bot. Se Colchicum.
Tidmätning, bestämning af en tidrymds längd uttryckt i de öfliga tidsenheterna: sekund, minut,
Källa: Project Runeberg ·
