Sida 16
Szechenyi, Istvan (Stefan)
ut i Theiss. Längd 500 km., nederbördsområde 21,240 kvkm. (J. F. N.)
Szamosújvár [sa'måʃo'jvār; rum. Gherla], stad i ungerska komitatet Szolnok-Doboka (Siebenbürgen), vid Kis Szamos och järnvägen Klausenburg—Dés. 6,857 inv. (1910; rumäner, ungrare och armenier). Grekisk katolsk biskop (1853), gymnasium, lärarseminarium, armeniskt museum. Liflig spannmåls- och boskapshandel, läderindustri. Centralpunkt för de siebenbürgske armenierna. J. F. N.
Szápáry [sā'pāri], Gyula (Julius), grefve, ungersk statsman, f. 1 nov. 1832 i Pest, d. 21 jan. 1905 i Abbazia, blef 1861 medlem af landtdagen, där han slöt sig till Deáks anhängare, tog 1865—67 verksam del i underhandlingarna med Österrike, var 1873—78 inrikes-, 1878—87 finans- och 1887—90 jordbruksminister samt efter Tisza konseljpresident från mars 1890 till nov. 1892, då han afgick till följd af meningsskiljaktigheter inom ministären ang. de nya kyrkolagarna, hvilka han motarbetade. K. B. W.
Szapolyai [sa'påjai]. Se Zapolya.
Szárvady [sā'rvadi], W., pianist. Se Clauss-Szárvady.
Szarvas [sa'rvaʃ], kommun i ungerska komitatet Békés, i en bördig trakt, vid Körös. 25,879 inv. (1910; slovaker och ungrare). Protestantiskt gymnasium. Hästafvel. Stora marknader. (J. F. N.)
Szarvas [sa'rvaʃ], Gábor (Gabriel), ungersk språkforskare, f. 22 mars 1832 i Ada, d. 12 okt. 1895 i Budapest, utöfvade en utomordentligt omfattande och fruktbringande verksamhet som forskare inom det ungerska språkets alla områden och särskildt som förfäktare af språkriktighetens principer gentemot "neologernas" ovetenskaplighet och nybildningsraseri. Tills. med S. Simonyi utgaf han en språkhistorisk ungersk ordbok, Magyar nyelvtörténeti szótár (3 bd, 1890—93). Sedan 1872 utgaf han tidskr. "Magyar nyelvör" (Den ungerska språkväktaren), efter hans död fortsatt af Simonyi. K. B. W.
Szarzyński [ʃarsy'ñski], Mikołaj Sęp. Se Polska litteraturen, sp. 1269—70.
Szász [sās], sachsare, sachsisk, ingår i många ungerska ortnamn, bl. a. S.-Hermany (ty. Honigberg), kommun i komitatet Brassó, omkr. 2,200 inv., S. Medgyes (se Medgyes), S.-Nados, by i komitatet Kis-Küküllö, omkr. 2,000 inv., S.-Régen, stad i komitatet Maros-Torda, 7,310 inv. (1910), S.-Sebes [ʃä'bäʃ; se Mühlbach], S.-Szent-György (ty. S:t Georgen], kommun i kom. Besztercze-Naszód, omkr. 1.200 inv., S.-város [vāråʃ; se Broos].
Szász [sās], Károly (Karl), ungersk skald och reformert präst, f. 15 juni 1829 i Nagy-Enyed (Siebenbürgen), d. 16 okt. 1905 i Budapest, 1867 tjänsteman i kultusministeriet, 1876 ministerialråd, 1884 biskop i Budapest, publicerade en stor mängd utmärkta öfversättningar af världslitteraturens förnämsta verk, såsom Nibelungenlied, Dante, åtta dramer af Shakspere, sju komedier af Molière, lyriska dikter och ballader af Goethe, Schiller, Burns, Byron m. fl. S. utgaf äfven flera samlingar af egna lyriska och episka (Salamon, 1874) dikter och skådespel (Heródes, 1866) m. m. K. B. W.
Szászka [sā'ska], två ungerska kommuner: 1. Szászkabánya (ty. Deutsch-Szászka), "Sachsiska bergverket", kommun i komitatet Krassó-Szörény. Omkr. 2,700 inv. Bergsbruk (koppar, svafvelkis, järn, bly m. m., kopparverk, brunkolsoch marmorbrott). — 2. Román-S. ("Rumänska S."), by bredvid föregående. Omkr. 1,500 inv.
Szatmár [sa't-]. 1. Komitat i nordöstra Ungern, på östra sidan af Theiss. 6,104 kvkm. 361,740 inv. (1910), däraf 65,1 proc. ungrare och 32,8 proc. rumäner; 16,6 proc. rom.-, 44,8 proc. grek.-katoliker, 31,4 proc. reformerta och 6,1 proc. israeliter. Landet är i ö. och s. bergigt, men f ö. en delvis sumpig, förr ofta öfversvämmad slätt omkring Theiss, Szamos, Kraszna och Tur. — 2. (Szatmár-Némety) Hufvudstad i nämnda komitat, vid Szamos. 34,892 inv. (1910). Romersk-katolsk biskop. Teologiskt seminarium samt ett katolskt och ett reformert gymnasium.
Szczawnica [ʃtjavni'tsa], badort i Galizien, på Karpaternas nordsluttning, 500 m. ö. h., har sju starka alkalisk-muriatiska källor, som tillhöra Krakaus vetenskapsakademi, jämte flera bad- och kallvattenkuranstalter, hvarjämte används vassleoch mjölkkur, och orten besökes äfven som luftkurort.
Szczewo [ʃtje'vå], det polska namnet på staden Dirschau.
Sze. kinesisk vikt. Se Kina, sp. 43.
Szeben [sä'bän], ungerskt komitat. Se Hermannstadt 1.
Széchenyi [sē'tʃēnji], gammal ungersk grefvesläkt. 1. István (Stefan) S., statsman, f. 21 sept. 1791 i Wien, d. 8 april 1860 i Döbling vid Wien, son till den som grundläggare af ungerska nationalmuseet kände Ferenc (Frans) S. (f. 1754, d. 1820), deltog som officer i krigen 1813—15, tillbragte så några år på resor och väckte vid ungerska vetenskapsakademiens upprättande 1825 entusiasm genom att till densamma skänka sina inkomster under ett år (60,000 floriner). Under de följande åren tog han synnerligen verksam del i alla sträfvanden för fosterlandets höjande i både materiell och andlig måtto, såsom öppnandet af ångbåtsförbindelser på Donau (1833), regleringen af Donau och Theiss och torrläggningen af sumpmarker vid deras stränder, byggandet af kedjebron mellan Buda och Pest (1839—42), skapandet af nationalteatern (1832) och ett musikkonservatorium i Pest o. s. v. I viktiga skrifter (Hitel, Krediten, 1830; Világ, Ljus, 1831, m. fl.) framställde han med skärpa och öfvertygande kraft långtgående förslag till sociala reformer, böndernas frigörelse, upphäfvande af adelns privilegier o. s. v., men på det politiska området öfverflyglades han likväl under 1840-talet af Kossuth, hvars chauvinistiska planer han ansåg fördärfliga och ifrigt bekämpade i landtdagen, pressen och särskilda broschyrer (Kelet népe, Österns folk, 1841). S., som alltjämt ville bevara föreningen med Österrike, ingick
Källa: Project Runeberg ·
