Sida 613
Thoroddsen, Thorvaldur
befattning, och då brittiska regeringen önskade, att hans ställföreträdare sir William White såsom specialist på bulgariska angelägenheter skulle leda afvecklingen af den genom furst Alexanders bortförande uppkomna konflikten, fick T. vika för denne och tog då afsked (1887). — Hans son Edward T., f. 1856, d. 1904, hade avancerat till brittisk minister i Central-Amerika, då han där dukade under för det osunda klimatet. 1—2. V. S—g.
Thornycroft [thå̄'nikråft]. 1. Mary T., engelsk skulptris, född Francis, f. 1814 i Norfolk, d. 1895, var dotter till skulptören John Francis (f. 1780, d. 1861) och gift med dennes elev Thomas Thornycroft. Hon studerade under faderns ledning, blef populär genom sin skrattande Blomsterflicka (1839), studerade därefter i Rom för Thorvaldsen och Gibson och utförde Sapfo, Ett sofvande barn m. m. Åter i England, utförde hon flera porträttstatyer och grupper af kungliga familjens medlemmar samt genreskulptur. — 2. Sir John Isaac T., den föregåendes son, fartygs- och maskinkonstruktör, f. 1843 i Rom, inrättade 1866 i Chiswick vid Thames ett skeppsvarf och har bidragit till utvecklingen af såväl skeppsbyggeriet som maskinväsendet, särskildt i riktning att uppnå höga farter hos fartygen. (En Thornycroft-propeller är afbildad i art. Propeller, fig. 22.) Han byggde 1871 en liten ångyacht, som med en längd af blott 15 m. lyckades uppnå den då mycket höga farten af 16 knop. Den af T. 1878 byggda torpedbåten "Lightning" är urtypen för de sedan i alla mariner så talrikt förekommande torpedbåtarna; dessa benämndes också till en början "Thornycroftbåtar". T. har konstruerat en efter honom benämnd vattenrörpanna (se Ångpanna), som erhållit ganska stor användning på torpedbåtar och jagare, äfvensom en roderanordning, som förekommer på såväl torpedfartyg som större örlogsfartyg och består af två bredvid hvarandra på ömse sidor om fartygets medellinje sittande balansroder (se fig. 4 i art. Roder). T:s verkstäder äro hufvudsakligen kända för sina torpedbåtar och jagare. T., som adlades 1902, är vice president i Institute of naval architects samt medlem af Royal society. — 3. Sir William Hamo T., den föregåendes broder, skulptör, f. 9 mars 1850 i London, studerade för sin fader och vid akademien i London samt i Italien, hvarifrån han återkom till sitt hemland 1871. Gruppen Krigare med en sårad yngling vann 1875 stora medaljen vid akademien. Hans rykte daterar sig framför allt från 1880, då han utställde Artemis (staty, i Eaton hall), och 1881, då hans Bågskytt (naken staty i brons, Tate gallery och flerstädes), blef hälsad som ett mästerverk. Denna staty anses ha bildat en utgångspunkt för Englands moderna skulptur. T. utvecklade sedan mångsidig och rik verksamhet, utförde många minnesmärken: Gordon (Trafalgar square), Cromwell (vid Westminster hall), John Bright (Rochedale), Gladstone (vid the Strand), biskop Creighton (i S:t Paul), Stanley (i Holyheads gamla kyrka), Kung Alfred (kolossalstod, Winchester). En ryttarstaty af Edvard I stannade vid en liffull skiss, en minnesstod öfver Edvard VII i Karachi (Indien) utfördes 1915. Bland hans öfriga verk kunna nämnas Diana (1882), Såningsman (1894, galleriet i Liverpool), Sjöman, Dansös, Sandalbinderska (1903) och Kyssen (1916, Tate gallery). T. adlades 1917. 1, 3. G—g N. 2. C. K. S.
Thóroddsen, Jón Thórðarson, isländsk skald och novellist, f. 5 okt. 1819, d. 8 mars 1868 som syssloman i Borgarfjord, blef känd förnämligast genom sin berättelse Piltur og stúlka (Gosse och flicka, 1850; öfv. på da., holl. och ty.), som utmärkes för goda skildringar ur Islands folklif. Efter T:s död utgåfvos Madur og kona (Man och kvinna; 1876) och en diktsamling (1871). Litt.: Poestion, "Isländische dichter der neuzeit", och Olaf Hansen, "Nyislandsk lyrik". E. Ebg. (R. N—g.)
Thóroddsen, Thorvaldur, isländsk geograf och geolog, f. 6 juni 1855 på Flatey i Breiðifjörður, son till skalden Jón T., studerade 1875—80 vid Köpenhamns universitet zoologi och geologi och tog därefter plats som lärare vid realskolan på Möðruvellir. 1885—99 var han adjunkt vid Reykjaviks latinskola och bosatte sig 1900 i Köpenhamn. 1876 hade han åtföljt professor Johnstrup på en undersökningsfärd till nordöstra Islands vulkanområde kring Askja och Mývatn och fick då håg för liknande forskningar. 1881 företog han med egna medel den första af sina forskningsfärder genom Islands nästan okända inre, och under de följande åren intill 1898 — med undantag af 1884—85, då han studerade i Italien och Leipzig — fortsatte han dem, med understöd dels af alltinget, dels af danska riksdagen, dels af enskilda. Han har vunnit en på själfsyn grundad kännedom utan like om Islands natur.
Som frukt af T:s forskningar föreligga öfver 200 större och smärre skrifter. Flera af dem äro tryckta i "Ymer". Hans förnämsta arbeten äro en geologisk karta (Geological map of Iceland), Landfræðissaga Íslands (1892—1904, 4 bd, tysk öfv. af Aug. Gebhardt under titeln "Geschichte der isländischen geographie", I—II, 1897—98),
Källa: Project Runeberg ·
