Sida 190
Tallspinnaren
fat eller rätt). Trädisken var så stor, att minst två personer kunde skära sin mat på den (långtallrik, sofvelbräde; fig. 1). Därpå hänsyftar det danska uttrycket om skilsmässa mellan äkta makar: "at skilles fra dug og disk". Småningom fann man det bekvämare att äta på hvar sin disk, och så sågade man sönder de långa familjediskarna till flera smärre. Genom att hörnen på bitarna afsneddades, uppkom den mångkantiga tallriksformen; denna gjordes slutligen rund (jfr fig. 2). Med efterlikning af fajans- och porslinstallrikarna sirade allmogen rikligt med oljemålningar särskilda "brudtallrikar" (fig. 3) och gästabudstallrikar af trä. Praktprof af porslinstallrikar finnas afbildade i art. Flora-danica-servisen och i art. Porslin, fig. 2. J. C.
Tallrikar, mus. Se Bäcken 2.
Tallriksharf, landtbr. Se Harf, sp. 1465.
Tallriksis, meteor. Se Bottenis.
Tallrikskapitäl, en den tidigare gotiken tillhörande kapitälform, som är sammansatt af flera öfver hvarandra lagda rundstafvar af tilltagande storlek och sålund företer en viss likhet med en hög öfver hvarandra lagda tallrikar, af hvilka den understa är minst och den öfversta vidast. Tallrikskapitälet förekommer egentligen i England. Upk.*
Tallriksrödt (Carthamin), det vackert röda färgämne, som erhålles ur safflor (se Carthamus). Fmn.
Tallris, landtbr., används likasom granris mångenstädes som foder åt getter och kommer i tider af svår foderbrist äfven i fråga som nödfoder åt andra djur. Det innehåller liksom andra gröna växtdelar afsevärda mängder af näringsämnen, men dess höga halt af hartsartade ämnen minskar jämte barrens stickande beskaffenhet dess begärlighet för djuren och gör dess användning som foder kanske äfven menlig för dessas hälsa. Denna olägenhet kan aflägsnas genom risets urkokning och söndermalning, hvarigenom det enligt anställda försök kan bli ett användbart foder, hvars beredning dock medför kostnad, som under vanliga förhållanden öfverstiger dess fodervärde. Se Fodermedel, sp. 675. H. J. Dft.
Tallskog. Se Skogstyper och Tall.
Tallskottvecklaren, Tortrix (Evetria) buoliana, zool., en till vecklarnas underordn. hörande fjäril, hvars larv uppträder som skadedjur på ungtallar. Den fullbildade fjäriln (se afbildning i Skogens skadeinsekter, pl. I, fig. 7) har gulröda framvingar, med ett flertal oregelbundna, hvita (silfverglänsande) tvärlinjer, och gråaktiga bakvingar. Vingbredden omkr. 20 mm. Larven är som yngre mörkare, som äldre ljusare brun. Flygtiden infaller i juli eller början af aug., och honan lägger sina ägg mellan knopparna på tall, hvarvid hon i allmänhet utväljer 6—12-åriga ungträd. Larven äter sig in i en knopp, i hvilken den öfvervintrar. Följande vår lämnar larven denna knopp och uppsöker ett utväxande skott, i hvilken den borrar sig in och lifnär sig af märgen, i det den utgräfver en gång uppåt i skottet. Denna gång är bakom larven fylld med "maskmjöl", larvens exkrementer, hvarigenom af denna insekt urätna tallskott kunna skiljas från sådana, som äro angripna af märgborren, hvilken håller sitt rör tomt. Tallskottvecklaren ger ofta genom angrepp på toppskotten upphof till missbildade och krokiga stammar. Som medel mot den har rekommenderats att afskära och uppbränna de angripna skotten. G. G.
Tallsläktet, Pinus L., bot., trädsläkte af fam. Pinaceæ med 80 arter på norra halfklotet, de flesta i länder med tempereradt klimat. Skotten äro af 2 slag, långskott med fjäll-lika blad och kortskott, bärande 2—5 öfvervintrande barr. Kottefjällen äro hos de flesta arterna i spetsen sköldlikt förtjockade, vedartade, endast de öfre fröbärande och vid frömognaden utspärrade; kottarna affalla hela. Hanblommorna sitta nedtill å årsskotten, på kortskottens plats, honblommorna i toppen å årsskotten, på långskottens plats. Pollenkornen äro försedda med luftsäckar, fröna ha oftast vinge. Flera arter bilda stora skogar, såsom P. silvestris (se Tall), P. Taeda i södra atlantiska Nord-Amerika, P. ponderosa (New Mexico—Rocky mountains), P. canariensis på Kanarieöarnas högland, P. longifolia på Himalaya, P. Montezuma på bergen i Mexico, P. nigra (P. Laricio) i Syd-Europa, m. fl. Många tallar nå betydlig höjd (se Jättetall), några bli buskartade, t. ex. P. montana, dvärgtallen l. bergtallen, som i Sverige odlas på sandfälten i Skåne och som vindskydd (se Läplantering). Ett värdefullt virke erhålles af P. silvestris, P. palustris (pitchpine) i sydöstra Nord-Amerika, P. nigra, svarttall, P. Strobus, weymouthtall, i Nord-Amerika, P. Cembra, cembratall, i Alperna, Karpaterna och Sibirien, m. fl. De båda sistnämnda odlas hos oss ofta som prydnadsträd. Terpentin och harts erhålles af P. silvestris, P. Strobus, P. Lambertiana (se Jättetall), P. Taeda, P. palustris och P. Pinaster, strandtall, i Medelhafsområdet. Bärnstenen härstammar sannolikt från den under tertiärtiden lefvande P. succinifera. Fröna af många arter äro ätliga och rika på olja, såsom P. Cembra, P. edulis i New Mexico, P. Sabiniana, nöttall, i pacifiska Nord-Amerika, P. Pinea, pinje (pinie; se pl. II till art. Coniferæ), i Medelhafsområdet, och kallas pinjenötter, pinjoler (pineoler), dvärgnötter o. s. v. G. L—m.
Tallspinnaren, Lasiocampa (Eutrichia, Dendrolimus) pini, zool., en till underordn. spinnare, Bombyces, hörande fjäril, hvilken gjort sig känd som en svår skadeinsekt på tallskogen. Den fullbildade fjäriln (se afbildning i Skogens skadeinsekter, pl. I, fig. 6) är till färgen gråbrun, de främre vingarna försedda med ett vågigt tvärband och en hvit, halfmånformig fläck i midten. Vingbredden 60—80 mm. (honan större än hannen). Larven är gleshårig, till färgen rätt växlande, vanligen grå- eller rödbrunspräcklig; lättast igenkännes den på två starkt håriga, stålblå tvärband på andra och tredje kroppssegmentet. Som fullvuxen når den en längd af omkr. 80 mm. Puppan är brun och ligger inom en spolformig, gulbrun kokong, bestående af en tunn och böjlig, men dock seg väfnad. Tallspinnaren är utbredd öfver största delen af Europa och har ofta anställt svåra härjningar i Tyskland och Ryssland. I Sverige tyckes den vara tämligen spridd i de södra och mellersta landskapen upp till Hälsingland, ehuru den vanligen anträffas i endast några få exemplar;
Källa: Project Runeberg ·
