Sida 620
Thou, Jacques Auguste de
Danmark efter hans död samt vidare antika bilder, vaser, mynt, målningar af samtida konstnärer ur T:s ego, hans boksamling och en del möbler, arkivalier m. m.
T:s förnämste biograf är J. M. Thiele (se denne), som utgaf dels "T. og hans værker", ett praktverk med kopparstick (4 bd, 1831—50), dels en lefnadsteckning, "T:s biografi" (4 dlr, 1851—56), grundad på T:s efterlämnade papper. Andra arbeten äro E. Plon, "T., sa vie et son œuvre" (1867, öfv. till flera språk), K. Fr. Wilckens, "Træk af T:s kunstnerog omgangsliv" (2:a uppl. 1874; ty. öfv. 1875), A. Wilde, "Erindringer om Jerichau og T. ombord paa fregatten Rota 1838" (1884; sv. öfv. 1885), J. Lange, "Sergel og T." (1886, kapitlen om T. äfven i ty. uppl.), M. Hammerich, "T. og hans kunst" (populär skrift 1870), S. Müller, "T., hans liv og værker" (praktverk 1890—93), A. Rosenberg, "T." (Bielefeld, 1896), A. Repholtz, "T. og Nysöe" (1912), R. Stampe, "Baronesse Stampes erinringer om T." (1912), M. Galschiöt, "T:s museum" (1895). Flera samlingar reproduktioner af T:s verk ha utkommit. Hans namnteckning återges på pl. IV till art. Autograf. T:s staty, utförd af tyske skulptören E. Wolff, uppställdes 1871 i trädgården vid Palazzo Barberini i Rom, invid den plats, där T:s ateljé hade sin plats. G—g N.
Thorwöst, Peter, finländsk industriman, f. i Holland (födelseåret okändt), d. 6 maj 1659 i Åbo, inkom genom Stockholm vid pass 1630 till Åbo, där han förvärfvade sig stor förmögenhet och ansedd ställning. Han var särskildt en gynnare af den lärda världen och var professorer och studenter till stor hjälp i deras kamp för brödet. Genom försträckning åt den rike Åboköpmannen Jakob Wolle mot pant af Antskog järnbruk i västra Nyland nödgades han 1647 inlösa icke blott Antskog, utan äfven Svartå järnbruk med Ojamo järngrufva i Lojo socken. 1649 erhöll han privilegium på att grundlägga en masugn, hammare och manufaktursmedja å Fiskars hemman i Pojo, ej långt från Antskog. Det nu så blomstrande Fiskars blef färdigt 1650, manufakturverket dock först 1658 (brann 1660 och grundades ånyo först 1830). T. skötte sina bruk med stor drift. T. C.
Thorönsborg. Se Torönsborg.
Thot, myt. Se Egypten, sp. 1471.
Thotmes, fornegyptiska konungar. Se Egypten, sp. 1481.
Thott, en svensk friherrlig och en svensk greflig ätt. Se Tott.
Thott, gammal dansk adlig ätt, som utgrenat sig äfven till Sverige (se Tott). 1. Birgitte T., f. 1610, d. 1662, äktade 1632 Otto Gjöe till Turebyholm. Hon var ett mycket lärdt fruntimmer, och hennes öfversättningar från grundspråket af Seneca (1658) samt de grekiske filosoferna Epiktetos och Kebes (1661) utmärkas lika mycket genom trohet som genom lättfattligt språk. Öfv. af Seneca tillhör det bästa, som den tiden hade att uppvisa af danskt språk. — 2. Otto T., grefve, ämbetsman, bok- och konstvän, f. 13 okt. 1703, d. 10 sept. 1785, blef 1746 förste deputerad i räntekammaren och lyckades i denna ställning på åtta år betydligt reducera statsskulden. 1762 blef han medlem af geheimekonseljen och 1763 öfversekreterare i danska kansliet samt upphöjdes 1767 i grefligt stånd, men afskedades i dec. 1770. Efter Struensees fall (jan. 1772) intog han åter sin plats i konungens råd och behöll den till sin död. T. egde dyrbara samlingar af taflor, mynt och böcker. Hans bibliotek räknade 120,000 bd och var det största enskilda i hela Europa, större än k. biblioteket i Köpenhamn på den tiden, samt mycket rikt på handskrifter (4,000) och sällsyntheter (6,000 paleotyper). Vid sin död skänkte han det dyrbaraste häraf åt k. biblioteket, som därjämte köpte en stor del af hans boksamling. T. var den siste manlige medlemmen af sin urgamla och ryktbara ätt. E. Ebg.
Thott, Reedtz-. Se Reedtz-Thott.
Thou [tō], latinis. Thuanus, Jacques Auguste de, fransk statsman och historieskrifvare, f. 1553, d. 1617, innehade anställning som parlamentsråd, då han af Henrik III kallades till viktiga politiska värf. Det var på en tid, då Frankrike härjades af inbördes krig och konungen måste lämna sin hufvudstad (1588). T. rådde sin herre att oaktadt dennes motvilja förena sig med konung Henrik af Navarra (sedermera Henrik IV). Sedan han lyckats åstadkomma detta förbund, sändes han till Tyskland och Italien för att anskaffa åt de bägge konungarna erforderlig hjälp i penningar och krigsfolk. Från Venezia, där han erfor Henrik III:s mord (1589), skyndade han tillbaka till Frankrike och ställde sig till Henrik IV:s förfogande. Den nye konungen skänkte honom sitt förtroende. Ledd af religiös fördragsamhet, föreslog och genomdref T. det ryktbara Nantesiska ediktet (1598). Vid Henrik IV:s död (1610) var han vice president i parlamentet i Paris. Då änkedrottningen icke kunde förmå sig att utnämna honom till president vid inträffande ledighet, drog han sig tillbaka från det offentliga lifvet och egnade större delen af sin tid åt att fullborda sitt stora, på latin skrifna historiska verk, hvars 1:a del (18 böcker) utkom 1604 under titeln J. A. Thuani historiarum sui temporis pars prima och hvaraf sista delen utgafs 1620 (flera öfv. till fr.), en allmän historia för tiden 1543—1607, som, särskildt hvad Frankrike beträffar, har stort värde. Skildringen är i allmänhet lugn och fördomsfri, ehuru något vidlyftig och, naturligt nog, icke alltid utan misstag. Författarens skarpa yttranden mot det katolska prästerskapet och, å andra sidan, hans öfverseende med protestanterna, gjorde, att hans "Historia" blef fördömd i Rom. Hans samlade arbeten (7 fol. bd) utgåfvos 1733 i London af Th. Carte. — Hans äldste son, François Auguste de T. (f. 1607, d. 1642), parlamentsråd och senare conseiller d'état, blef inblandad i markis de Cinq-Mars' sammansvärjning mot Richelieu och miste
Källa: Project Runeberg ·
