Sida 520
Testamente
affall vid chokladfabrikation och hvaraf beredes "kakaote". Detta preparat innehåller teobromin. Man bereder därpå te (infusion), som ges företrädesvis åt barn med socker och mjölk eller ock används som tillsats till choklad. C. G. S.
Testakter (eng. test acts, af lat. testis, vittne), i dagligt tal benämning på åtskilliga engelska, skotska och irländska lagar, som ålade ämbets- och tjänstemän vissa förpliktelser till vittnesbörd om, att de hyllade statskyrkans lära. Mest känd är den 1672 antagna engelska lag, som påbjöd, att hvarje civil eller militär ämbetsman, utom afläggande af de vanliga ederna — tro- och huldhetsed (oath of allegiance) och ed på att erkänna konungen som kyrkans öfverhufvud (oath of supremacy) —, skulle underskrifva en förklaring emot läran om transubstantiationen och inom tre månader efter ämbetets tillträdande gå till nattvarden efter engelska högkyrkans ritus. Denna lag, hvars fullständiga titel var "An act for preventing dangers, which may happen from popish recusants", framkallades närmast af konung Karl II:s toleransedikt af 1672 och afsåg att utesluta katolikerna från alla statsämbeten. Den supplerades 1678 af en lag, som ålade alla peerer och underhusledamöter att underskrifva en förklaring mot transubstantiationen, helgonens åkallan och mässoffret. Karl II och Jakob II begagnade i stor utsträckning sin dispensmakt i fråga om dessa lagar, hvilka sedermera tid efter annan mildrades; de upphäfdes först 1828, då villkoret att taga nattvarden afskaffades, och 1829, genom emancipationsakten (se d. o.). Motsvarande bestämmelser gällde för engelska universitet till 1871, för skotska till 1889 och för Dublins universitet till 1873. — En skotsk testakt af 1567 kräfde reformert trosbekännelse af statsämbetsmän och notarier. Alla skotska testakter upphäfdes formligen 1889. På Irland upphäfdes kvarstående dylika bestämmelser genom en lag ("Promissory oaths act") af 1871. (V. S—g.)
Testalin, bygnk. Se Stenhärdningsmedel.
Testamentarisk, jur., som angår, innehålles i ett testamente.
Testamente (lat. testamentum) som beteckning för bibelns båda delar, gamla och nya testamentet, beror på ett missförstånd vid öfversättningen af det grek. diatheke, som i den gammallatinska öfv. återgafs med testamentum äfven på de ställen, där diatheke betyder "förbund" (t. ex. 2 Kor. 3: 14). När Hieronymus reviderade den gammallatinska öfv., lät han testamentum felaktigt stå kvar öfverallt i nya testamentet (äfven i 2 Kor. 3: 14), och därmed blef testamente namn ej blott på den gamla och (med Jesus införda) nya nådeshushållningen (förbunden), utan ock på bådas heliga urkunder. Se E. Stave, "Inledning till Gamla testamentets kanoniska skrifter" (1912). E. S—e.
Testamente (lat. testamentum, af testari, taga till vittne på, göra något bekant), jur., en persons förordnande om sin förmögenhet med afseende på sitt frånfälle. Öfriga i ett testamente förekommande anordningar beträffande förmynderskap, barns uppfostran, begrafning etc. höra egentligen ej till ett testamentes innehåll och falla därför ej under de med afseende på detsamma gifna bestämmelserna. Från gåfva liksom från arfsförening skiljer testamentet sig därigenom, att det icke utgör något aftal, utan en rättshandling af allenast en person. Härmed står i förbindelse, att den testamenterande (testator, se d. o.) när som helst kan återkalla sitt testamente.
Hvad beträffar svensk rätt, gälla rörande testamente i hufvudsak följande regler. Testamente kan upprättas muntligen eller skriftligen. I båda fallen skola dock som vittnen närvara två personer, som därom särskildt anmodats. Ett skriftligt testamentes innehåll behöfver ej delgifvas åt vittnena. Testator kan nöja sig med att inför dem beteckna den förut uppsatta handlingen som sitt testamente. För denna händelse är dock af vikt, att vittnena genom sina namnteckningar individualisera testamentshandlingen. Till bevis för testamentets riktiga tillkomst är vid uppstående tvist emellertid ej till fyllest, att vittnena lämnat skriftligt intyg i saken. De måste äfven ha hörts på ed inför domstol. Därför fordrar försiktigheten, att dylikt vittnesförhör snarast möjligt efter testamentets upprättande begäres. Hvad vittnena ha att intyga är ej allenast själfva det testamentariska förordnandet och de därvid förekommande omständigheterna, tid och plats etc., utan äfven att testator varit af dem förut personligen känd, vid tillfället besuttit sundt och fullt förstånd samt handlat af fri vilja. Undantagsvis kan ett obevittnadt skriftligt testamente ega full rättskraft. Villkor är härvid, att vittnen ej kunnat anskaffas före dödsfallet, hvarförutom testamentet måste vara skrifvet och underskrifvet af testator själf. Märkas må dessutom, att enligt lag testamentets edfästande egentligen ej är af nöden och att, fastän i rättspraxis man utgår från en annan uppfattning, man dock nöjer sig med ett vittnes aflagda ed, så snart testamentet har en i nämnda afseenden fullständig vittnespåskrift och f. ö. omständigheterna göra dess laga tillkomst sannolik.
Den, som tillagts förmån i testamente, skall dels inom viss tid efter det att han vunnit kännedom om testators dödsfall och testamentets tillvaro bevaka detsamma, d. v. s. inge det, såsom det plägar heta, i bevakningsafseende till den domstol, inom hvars område den aflidne senast varit mantalsskrifven, dels därefter delge det åt dem, som enligt arfsordningen äro närmast att ärfva. Dessa ega därefter att inom viss tid klandra testamentet medelst stämning till förenämnda domstol. Underlåtenhet att bevaka testamentet beröfvar det dess kraft; underlåtenhet att klandra det bevakade och delgifna testamentet bereder det full giltighet. Bevakning och klander gälla blott för den, som anställer dem, delgifning och klander blott mot den, i förhållande till hvilken de verkställas.
För testamentets återkallelse behöfver ej viss form iakttagas. Därtill hör ej mera, än att testator ger ett bestämdt uttryck åt denna sin vilja. Har skriftligt testamente upprättats, är det tillräckligt, att han förstör detsamma. Ett annat sätt är att upprätta ett nytt testamente. Till den del, som det nya testamentet ej innefattar bestämmelser, stridande mot det äldres innehåll,
Källa: Project Runeberg ·
