Sida 244
Tarantsjer
Hvad kirkepartiet er og hvad det vil (s. å.). T. var led. af 1908 års stora kyrkokommitté och af k. kyrkoförfattningskommittén s. å. samt är medlem af centralstyrelsen för norska bibelsällskapet (sedan 1905) och för Landsindremissionsselskapet. K. V. H.
Tarantaise [-rãtǟṡ]. Se Tarentaise.
Tarantas, namn på en i ryska riket allmänt bruklig, fyrhjulig vagn. Den bättre sorten af dessa åkdon utgöres af en starkt byggd, hel- eller halftäckt schäs. Den sämre och vanligare (tarantas-teljegan) har hjulaxlarna förenade medelst grofva trästänger, på hvilka är fäst en aflång "låda" eller korg af flätverk, alltid försedd med sufflett. I vagnskorgen finnas ej säten, utan den eller de resande ligga i densamma på hö eller medförda sängkläder. Under färder i Sibirien tillbringar resanden vanligen både dag och natt i sin tarantas. Jfr Teljega. (B. C—m.)
Tarantel (it. tarantola), zool. Se Spindeldjur, sp. 723, och Tarantism.
Tarantella, neapolitansk folkdans, härstammande från Taranto i Apulien, går i 3/8 eller 6/8 takt och dansas i snabbt tempo, med ständigt växande fart, af en man och en kvinna eller två kvinnor, under ledsagning af tamburin och kastanjetter. Musikformen har äfven upptagits af kompositörerna och införts af Auber i operan, af Weber i sonaten, af Rossini i sången och som karaktärsstycke för piano af flera. Om folktron rörande denna dans se Tarantism. A. L.*
Tarantelskorpionen, zool. Se Gisselskorpioner.
Tarantism, en sjukdomsföreteelse, som iakttogs uti Italien under 1300- och 1400-talen. De sjuke hemföllo först åt djup melankoli, men vid åhörandet af musik väcktes de ur sin dystra sinnesstämning och började en konvulsivisk dans ("tarantella"), hvarmed de fortsatte, tills de dignade af trötthet. Folktron tillskref denna sjukdom bettet af taranteln (se Spindeldjur, sp. 723), hvilken spindelart har sitt namn af staden Taranto i södra Italien, där den förekommer talrikt. Med tarantismen öfverensstämmande var den ungefär samtidigt med denna i Rhenprovinserna och Holland grasserande S:t Johannes- och S:t Veitsdansen (se Danssjuka, sp. 1364). Dessa företeelser måste alla uppfattas som epidemiskt uppträdande folkhysteriska yttringar, och den djupare orsaken till dem är att söka i de svåra pröfningar, som Europas folk på denna tid, då pesten rasade, hade att genomgå. En närmare orsak låg möjligen i skrämsel eller vissa vidskepliga föreställningar, och när folkhysterien så kom till utbrott, spred den sig som en andlig smitta. Motsvarigheter kunna hos vissa primitiva folk ännu iakttagas. Ett dylikt egenartadt dansraseri är den hos ainu-folket i Japan förekommande imu-bakko, ett annat den hos malajerna uppträdande latah. I båda fallen ger sig till känna en otvetydig folkhysteri. (G—s.)
Taranto [-tå], stad i italienska prov. Lecce, forntidens Tarentum (se Tarent), ligger mellan innersta vrån af Tarantoviken och Mare piccolo (en af låga, med olivträd bevuxna stränder omgifven hafsvik), som bildar en djup, väl skyddad krigshamn med varf, dockor och arsenal, och vid järnvägslinjerna Neapel—T.—Brindisi och Bari—T. 69,278 inv. (1911) i hela kommunen. Kärnan af staden (città), som motsvarar Akropolis i det gamla Tarent, hvilket f. ö. låg mer åt ö., ligger mycket trångt på en ö mellan de båda af broar öfverspända kanalerna, som förena Mare piccolo med T.-viken; i v. på fastlandet ligger förstaden Borgo, handelns och industriens säte omkring järnvägsstationen, och i s. ö. på andra sidan om den 73 m. breda canal navigabile har en ny stadsdel (città nuova) uppstått, med breda gator och ståtliga hus, bl. a. stadsmuseet (fornlämningar från staden och dess omgifning), Palazzo degli Uffizi (1896) med stadens verk, skolor och domstolar. Staden är säte för en ärkebiskop, har en delvis moderniserad domkyrka (San Cataldo) från 1000-talet (byggd öfver en 1901 utgräfd fornkristen basilika), lyceum, gymnasium, navigationsskola och teknisk skola, idkar fiske och ostronfångst samt liflig handel med spannmål, olivolja och sydfrukter. T:s cosse, ett slags svarta musslor, inlagda i en särskild slags sås och förpackade i tunnor, exporteras vida omkring i Italien. Hamnen skyddas af de framför densamma liggande öarna San Pietro och San Paolo (forntidens Choirades). Det af fem stora, runda torn omgifna kastellet vid inloppet till kanalen och stadens öfriga befästningar härröra från Ferdinand af Aragonien och Filip II af Spanien. Byggnadsminnena från antiken äro få; viktigast är ett kanske åt Poseidon egnadt doriskt tempel, af hvilket två väldiga kannelerade pelarhälfter äro blottade. — T. har sedan 1895 anordnats till krigshamn och försetts med befästningar. Hamnen begränsas i s. af Capo S. Vito, med batteriet Vizzari; i v. af öarna S. Paolo, med pansartorn för 40 och 15 cm. kanoner och ett snabbskjutande batteri, och S. Pietro med 4 st. 28 cm. haubitser, samt i n. af Capo Bondinella med tre batterier. Af de 3 inloppen äro 2 åtminstone delvis försänkta, och det 3:e mellan Capo S. Vito och ön S. Paolo har minskats till 1,400 m. bredd. Wbg. L. W:son M.
Tarantoviken [-tå-], en från Joniska hafvet inträngande stor vik i södra Italien mellan halföarna Apulien (udden Santa Maria di Leuca) och Kalabrien (Capo colonne l. Capo di Nau), med en bredd och en längd af omkr. 140 km. Dess omgifning var i forntiden hufvudsätet för den grekiska kulturen i nedre Italien, med städerna Kroton, Thurioi, Sybaris, Siris, Heraklea, Metapontion, Taras (Tarentum) och Kallipolis. Längs kusten går järnväg från Taranto västerut.
Tarantsjer, en tatarisk, med perser uppblandad stam från Öst-Turkestan, af hvilken största delen för omkr. 150 år sedan af kinesiska regeringen förflyttades till Ili-dalen (Kuldsja-distriktet) för att där bilda en motvikt mot de orolige dunganerna. Med deras tillhjälp kufvades också två dunganska uppror, men vid en tredje resning (1864—65) förenade sig tarantsjerna med dunganerna och fördrefvo kineserna. Vid kort därefter uppkomna fientligheter mellan de förbundne segrade tarantsjerna, och sedan de underkufvat de med kineserna allierade solonerna (tungusiska nybyggare) och sibo (mandschuiska kolonister) samt en del grannstammar, kirgiser (kasaker) i n. och v., karakirgiser i s. v. och kalmucker i s. ö., blefvo de herrar öfver hela Ili-dalen, där de bildade ett ordentligt, af en sultan och
Källa: Project Runeberg ·
