Sida 377
Telefotograf (af grek. tele, fjärran, fos, ljus, och grafein, skrifva)
att den trådlösa telefonen skall kunna få större användning, fordras, att växling mellan sändning (tal) och mottagning kan åvägabringas utan omständliga omkopplingar. En fördel i jämförelse med telefonering på ledning är, att talet vid fortplantningen ej utsattes för distorsion såsom vid ledningstelefonering. Att den trådlösa telefonen skulle komma att i någon mån ersätta telefoneringen med ledning förefaller f. n. föga sannolikt. För transoceana telefonförbindelser synes dock den förra ha de största utsikterna att komma till användning.
Litt.: A. Ekström, "Modern telefonteknik" (1903), F. Breisig, "Theoretische telegraphie" (1910), C. Hersen och R. Hartz, "Die fernsprechtechnik der gegenwart" (s. å.), A. Kruckow, "Die selbstanschlussund wählereinrichtungen im fernsprechbetriebe" (1911), K. Markau, "Die telephonie ohne draht" (1912), H. Rein, "Lehrbuch der drahtlosen telegraphie" (1917), H. Pleijel, "Teoretisk telefoni", II (1918; bland "Tekniska handböcker utg. af k. Telegrafstyrelsen"), vidare "Jahrbuch der drahtlosen telegraphie und telephonie" samt "The year book of wireless telegraphy and telephony". A. H—n.
Telefonanalys, fys., benämnes den af Kohlrausch angifna metoden att med tillhjälp af växelström och telefon bestämma elektriska ledningsförmågan hos elektrolyter. Jfr Elektriska mätningar, sp. 302. T. E. A.
Telefonautomat, en för allmänt bruk mot afgift för hvarje samtal upplåten telefonapparat, där den samtalande efter anmaning från telefonstationen själf nedlägger afgiften i en i apparaten inmonterad eller invid densamma uppsatt afgiftsbössa. När myntet i en ränna glider ned i myntlådan, åstadkommer det på ett eller annat sätt en ändring i telefonapparatens ledningssammanhang, hvaraf ljud uppstår i telefonen. Detta ljud uppfattas äfven af telefonisten, som på detta sätt kontrollerar, att afgiften blir erlagd. På de vid rikstelefonen använda telefonautomaterna består anordningen däri, att myntet glider längs två metall-linjaler, hvilka äro med ledare förbundna med hvar sin af mikrofonens ytterkontakter. Parallellt med mikrofonen uppstår således en kontakt med under myntets glidning föränderligt motstånd. De härvid uppkommande strömvariationerna alstra ett skrapande ljud i telefonen. För att apparaten skall bli användbar för två myntsorter (10- och 5-öringar), anbringas en särskild ränna för enhvar af de två sorterna. Kontakten slutes vid myntets nedglidning en gång i den ena af rännorna, två gånger i den andra. A. H-n.
Telefoncentral. Se Centralstation 3 och Telefon, sp. 705—707.
Telefonering. Se Telefon.
Telefoni, läran om telefonen. Se Telefon.
Telefonkablar. Se Telefon, sp. 709.
Telefonkiosk, vid torg eller på annat trafikeradt ställe uppsatt, mer eller mindre ljudisolerande kiosk (se d. o.), innehållande en telefonautomat (se d. o.), från hvilken allmänheten kan mot afgift utväxla telefonsamtal. A. H—n.
Telefonledningar. Se Telefon, sp. 709.
Telefonograf, fys. Se Fonograf, sp. 816.
Telefontråd. Se Telefon, sp. 709.
Telefos (grek. Τήλεφοϛ), grek. hjältes., var son till Herakles och Auge, en dotter af konung Aleos i Tegea. Han utsattes af sin moder, men räddades på underbart sätt och begaf sig som uppvuxen yngling enligt delfiska oraklets anvisning till Mysien för att uppsöka sin moder, hvilken han där träffade förmäld med landets konung Teuthras. Af denne upptogs T. som son och efterträdde honom i regeringen. Enligt en efterhomerisk saga tillbakaslog han segerrikt de under färden till Troja på Mysiens kust landstigne grekerna, men sårades därvid själf af Akilles. Oraklet förkunnade, att såret kunde läkas endast af den, som gett det. På Agamemnons uppmaning läkte Akilles T:s sår medelst rost från sin lansspets, helst som ett orakel spått, att Troja ej skulle kunna eröfras utan hans hjälp. A. M. A.
Telefos (grek. Τήλεφοϛ) från Pergamon, grekisk grammatiker i 2:a årh., var lärare för kejsar Lucius Verus, flitig skriftställare i språkliga ämnen. Om en T:s skrift Om retoriken enligt Homeros se "Fragmenta historicorum græcorum" (1848—74).
Telefosfrisen. Se Pergamon, sp. 476.
Telefotograf (af grek. tele, fjärran, fos, ljus, och grafein, skrifva) l. Bildtelegraf, en af tyske professorn Korn 1904 uppfunnen metod att på telegrafisk väg öfverföra bilder. (En liknande metod patenterades redan 1895 af svenske mekanikern Berglund, men kom dock aldrig till utförande.) Bildtelegrafien grundar sig på egenskapen hos selen (se d. o.) att förändra elektriska ledningsmotståndet med belysningen. För att kunna telegraferas måste bilden framställas på ett genomskinligt papper (film), som upplägges på en ihålig glascylinder. Om denna bringas att rotera och samtidigt sakta förflyttas i axiell led, kommer en utifrån mot cylindern kastad ljusstråle att på ett inuti cylindern i ljusstrålens väg placeradt föremål ge olika stark belysning alltefter graden af genomskinlighet hos den punkt af filmen, som under rotationen för ögonblicket passerar ljusstrålen. Utgöres föremålet inuti cylindern af en selencell, kommer dennas ledningsmotstånd att förändras, och kopplas cellen i serie med ett batteri och en ledning till en annan ort, får man således där ljusvariationerna på filmen representerade af strömvariationer. Dessa skola nu åter öfversättas till ljusvariationer. För detta ändamål använde Korn först följande anordning. Det ljuskänsliga papper, på hvilket bilden skall framställas, upplindas på en trumma, som får en skrufrörelse på samma sätt som glastrumman i afsändningsapparaten. Genom synkroniserande anordningar, liknande dem, som förekomma vid vissa snabbtelegrafsystem (se Telegraf), bringas trummorna på afsändnings- och mottagningsstationerna att exakt följas åt i sina rörelser. Under rörelsen belysas efter hvarandra mottagningstrummans olika punkter af en fast ljusstråle från ett evakueradt rör, som bringas att lysa medelst teslaströmmar (se Geisslerska rör). Den inkommande strömmen påverkar en galvanometer, hvars visare rör sig öfver en motståndssats inkopplad i teslaströmkretsen. Storleken af motståndet och därmed af teslaströmmens styrka och rörets ljusstyrka regleras på detta sätt af strömmen i galvanometern. Genom lämpligt afvägda värden på motståndet kommer så den uppstående bilden, som framkallas på vanligt sätt, att få samma utseende
Källa: Project Runeberg ·
