Sida 71
Sätherberg, Karl Herman
slippa deltaga i kostnaderna för sådana byggnader ha af statsmakterna ansetts vara upphäfda genom 1810 års reform, som lämnar öppet för hvarje svensk medborgare att förvärfva säteriegendom. Genom förändringar i våra skatteförhållanden ha efter hand jämväl de flesta andra säteriprivilegier bortfallit. Bland den mängd frälsesäterier, som genom reduktion eller af annan anledning i slutet af 1500-talet och under 1600-talet tillföllo kronan, användes större delen till rusthållsindelningens förstärkande. Den af reduktionen hemsökte adelsmannen fick ofta sitta kvar på sitt f. d. frälsesäteri, som dock ändrade namn och blef ett berustadt säteri. Detta slags kronoegendom fick skatteköpas och kallades efter skatteköpet skattesäteri. De säterier kronan själf disponerar kallas kronosäterier (se d. o.). Jfr Frälse och Frälsehemman. Kbg.
Säterifrihet. Se Säteri.
Säteriladugårdar, kam. Se Ladugårdshemman.
Sætermoen, exercisplats för Tromsö infanteriregemente i södra delen af Tromsö amt, i Bardudalen, 20 km. ö. om Salangen, Norge.
Sætersdalen. Se Setesdalen.
Sätersta (Settersta), socken i Södermanlands län, Rönö härad. 3,006 har. 483 inv. (1917). S. bildar med Bogsta ett pastorat i Strängnäs stift, Nyköpings östra kontrakt.
Säterstuga. Se Fäbod.
Sätersundet kallas den hopträngning af Bråviken, som ligger mellan Säter i n. och Skenäs i s. Till försvar af segelleden genom detta sund uppbyggdes 1720—21 Skenäs skans, sexhörnig stjärnskans med 3 utanverk, på södra stranden och Säterholms skans, ett retranchement, på en holme invid den norra, hvarjämte 2 på ett grund uppförda batterier tjänade som förbindelselänk mellan de båda skansarna. 1742—43 ombyggdes dessa, men förföllo sedan. De iståndsattes först 1788, då de äfven fingo ny bestyckning, och 1808 utfördes också en del reparationsarbeten. Ännu synas lämningar af båda Sätersundsskansarna. L. W:son M.
Sätesbjudning, obstetr. Se Förlossning.
Sætesdalen. Se Setesdalen.
Sätesgård har, sedan hvar svensk kan besitta frälsejord och grundskatterna afskaffats, fått betydelsen af gammal välbyggd jordegendom i allmänhet. Jfr Säteri. Kbg.
Sätherberg, Karl Herman, läkare, skald, f. 19 juni 1812 vid Tumba, Södermanland, d. 9 jan. 1897 i Stockholm. Han inskrefs 1820 i Strängnäs skola och 1828 i Uppsala lyceum. I Uppsala undergick S. 1830 studentexamen och 1835 medikofilosofie kandidatexamen. Efter att s. å. ha blifvit anställd som underläkare vid Garnisonssjukhuset i Stockholm studerade han under de följande bägge åren vid Karolinska institutet, under A. Retzius' ledning, men fortsatte därefter sina studier i Lund och vardt där 1843 med. doktor. Under en mellantid, 1841—42, hade han i Stockholm varit anställd som biträdande läkare vid professor Nils Åkermans (se denne) ortopediska institut. Dessutom hade han 1842 ingått i Fältläkarkåren som stipendiat. Som uppbördsläkare tjänstgjorde han på korvetten "Karlskrona" vid dess expedition till Medelhafvet 1844—45. 1847 aflade han vid Karolinska institutet kirurgie magisterexamen samt öfvertog s. å. föreståndarskapet för Ortopediska institutet. Detta stod då undergången nära, men S. lyckades under åratals strider med dess vedersakare rädda det;, han införde en på medicinska grunder fotad sjukgymnastik och ombildade det, hvarefter det benämndes Gymnastiskt-ortopediska institutet (se d. o.). Riksdagen 1848—49 gaf institutet statsanslag, och detta anslag, som därefter ökades, uppfördes fr. o. m. 1868 års riksdag på ord. stat. S. gjorde åtskilliga resor (bl. a. 1851 med offentligt understöd) för att taga kännedom om ortopediens utöfning i Frankrike, Tyskland och England, bl. a. förvärfvande en värdefull samling af gipsafbildningar jämte modeller för ortopediens mekaniska detalj. Det anseende han alltmer vann som skicklig sjukgymnast och ortoped spred sig äfven till utlandet genom de af honom utställda apparaterna. Vid världsexpositionen i Paris 1855 fick S. pris för modeller till en fullständig sjukgymnastikapparelj jämte taflor öfver gymnastikrörelser, vid utställningen i Bruxelles 1876 fick han silfvermedalj för exposition af ortopediska appareljer och fotografier. Äfven andra utmärkelser kommo honom till del på grund af hans arbete för den sunda fysiska utvecklingen: 1861 var han led af kommittén för att bilda Stockholms skarpskyttekår och 1862 led. af kommittén för att utarbeta förslag till ordnande af den gymnastiska undervisningen i riket. 1879 afgick han från institutets ledning. Han utgaf åtskilliga afhandlingar i gymnastik och ortopedi. Berättelse till Kongl. Sundhetskollegium om en, 1851, till Tyskland och Frankrike företagen vetenskaplig resa, Anmärkningar vid gymnastikens terminologi samt utkast till system för kroppsställningarnas benämnande (1853), Om några väsendtliga fel i barnauppfostran (1856), Om senaste försöket att vanställa ortopedien och hos allmänheten inplanta fördomar mot gymnastiskt-ortopediska institutet (1858), Gymnastik och ortopedi (1862), Om Gymnastisk-ortopediska institutet, dess ställning och verksamhet (1866), Om de tvenne olika gymnastikmetoderna, den manuella och den mekaniska (1872) samt i "Hygiea" införda årsberättelser från Gymnastiskt-ortopediska institutet.
Vid sidan af sin lifsuppgift egnade sig S. åt författarskap. Redan som med. studerande skördade han bifall för en anonym poetisk kalender, Skogsharpan (1836), som röjde klart och fint natursinne samt egde framstående formella förtjänster. Samma egenskaper återfunnos i hans följande samlingar: Jägarens hvila (1838) och Blommorna vid vägen (4 bd, 1841—46, innehållande lyriska stycken, den berättande dikten "Alfhilda" och "Utflykter på hafvet", en samling anteckningar). Mindre betydande äro två lustspel: Bellman (1846, med
Källa: Project Runeberg ·
