Sida 431
Templarorden
sålunda sannolikt är en sammansmältning af värme- och köldförnimmelser (de sistnämnda af paradox art). — Det yttre retmedlet för temperatursinnet är värme inom området +70° —10° C. Värmegrader under eller öfver dessa gränser åstadkomma smärtförnimmelser, som tränga temperatursensationerna tillbaka. Ungefär +33° C. är för hudens yta en fysiologisk nollpunkt; temperatur af sådant gradtal utlöser hvarken köldeller värmeförnimmelse. Under detta gradtal förnimmes temperaturen kall, öfver detsamma varm med stigande intensitet åt båda hållen. Gränsen mellan de olika båda kvaliteterna kan dock i hög grad förskjutas genom adaptation, d. v. s. den anpassning, som inträder vid längre, fortvarande likformig retning. Så t. ex. erfar man vid kalla bad först en köldförnimmelse, men denna försvinner, när man en stund varit i vattnet; på samma sätt vänjer man sig snart vid temperaturen i ett rum, så att man ej längre märker den värme, som, när man inträdde i rummet, föreföll tryckande. För Nansen föreföll temperaturen mild och vårlik vid —20° C., sedan han flera veckor måst uthärda —40°. — Rörande frågan om temperaturförnimmelsernas adekvata retmedel stå mot hvarandra två olika teorier, mellan hvilka striden ännu är oafgjord. Enligt Weber inträda värme- och köldförnimmelserna, endast när vår huds temperatur förändras. Hering däremot antar, att temperaturen, äfven utan förändring af hudens värmegrad, orsakar temperaturförnimmelse genom dissimilering (värmeförnimmelse) eller assimilering (köldförnimmelse) af temperaturorganens nervösa substans. — Till den nutida vetenskapen om temperatursinnet ha viktiga bidrag lämnats af de svenske forskarna M. Blix, S. Alrutz och T. Thunberg. Se G. Häggqvist, "Studien über die temperatursinne der haut des menschen" (i Vet. akad:s "Handlingar", bd 53). S—.
Temperaturstrålning, fys. Se Strålning, sp 401.
Temperdagar, gammalt namn på de inom den katolska kyrkan öfliga kvartalsfastedagarna (lat. jeunia quattuor temporum, fr. les quatre temps, hvaraf blef kvatemperdagar och slutligen temperdagar, fsv. tamperdagar) Dessa dagar äro onsdagen, fredagen och lördagen före 2:a söndagen i fastan, före trefaldighetssöndagen, efter korsmässan (14 sept.) och efter Luciadagen (13 dec.). En gammal minnesvers säger Askedag, Pintze, Kors och Luci, Onsdag efter, tamper dag få vi, d. v. 9. temperdagarna börja med onsdagarna efter askonsdagen, pingstdagen o. s. v. —I Danmark hölls på temperdagarna efter reformationen tamperret, en domstol i äktenskapsmål, som på Själland var sammansatt af universitetets rektor och konsistorium, i öfriga delar af landet af stiftsamtmannen och några präster. Den själländska tamperretten upphäfdes 1771, de öfriga 1797. Se H. Kellner, "Heortologie" (2:a uppl. 1906). (Hj. H—t.)
Temperera (lat. temperare), ge det rätta måttet, blanda i riktig proportion, mildra, dämpa (en alltför stark köld eller hetta), ge en passande värmegrad. — Tempererad, måttligt (lagom) varm, medelvarm. Se vidare Zon.
Tempering (af lat. tempus, tid), artill., ett sådant inställande af en artilleriprojektils brandrör (tidrör), att detta efter en viss från skottlossningsögonblicket beräknad tid (skjuttiden) bringar projektilen att krevera i luften på lämpligt afstånd (krevadafstånd) framför målet. Temperingen utföres vanligen med temperingsnyckel eller temperingsmaskin (se d. o.). Se vidare Brandrör och Luftkrevad. G. af Wdt.
Temperingsmaskin, artill., ett med afstånds- och krevadskala försedt verktyg, hvarmed tempering (se d. o.) medelst ett enkelt handgrepp utföres, sedan skalorna inställts i enlighet med afgifna kommandoord. G. af Wdt.
Temperingsnyckel, artill., en oställbar gaffelformad nyckel, hvarmed tempering (se d. o.) utföres. G. af Wdt.
Temperkol, metall. Se Järn, sp. 382.
Tempest, Marie, konstnärsnamn för engelska skådespelerskan Marie Susan Etherington, f. 1866 i London, som först med sin vackra sopranröst gjorde lycka i komiska operor, men sedan öfvergick till talscenen och med utmärkelse spelade karaktärsroller. Hon blef 1898 gift med skådespelaren och teaterförfattaren Cosmo Ch. Gordon-Lennox (sonson till hertigen af Richmond), företog en Amerikaturné och öppnade 1911 i London egen teater, där hon framfört många moderna komedier och i deras hufvudroller skördat triumfer, motsvarande m:me Réjanes i Paris.
Tempesta, Antonio, italiensk målare, f. 1555 i Florens, d. där 1630, målade i Rom dekorationsarbeten i Vatikanen och en del martyrhistorier i S. Stefano rotondo. Dessutom målade han historiska ämnen, jakt- och djurtaflor, landskap och sjöstycken, var en skicklig kopparstickare och utförde omkr. 1,500 raderingar. C. R. N.*
Tempesta, Cavaliere, holländsk målare. Se Mulier 2.
Tempio (Tempio Pausania), kretshufvudstad i italienska prov. Sassari, Sardinien, på nordsluttningen af det 1,362 m. höga Monte di Limbara och nära floden Liseias källor. 16,065 inv. (1911). Gymnasium, teknisk skola. Vinodling. (H. W—k.)
Tempi passati, it., flydda tider.
Templare, medlem af Tempelsällskapet (sa d. o.).
Templaren, veckotidning. Se Templarorden.
Templarordens medlemsmärke. Templarorden (signatur T. O.), eng. Templars of temperance (sign. T of T), ett nykterhetssällskap, urspr. en utbrytning ur godtemplarorden (se d. o.), bildades i New York 16 juni 1883 af svensk-amerikanen Adolph Peterson (f. 1851 i Gräfve socken, Närke), då det vägrades honom att bilda en amerikansk-skandinavisk gren af godtemplarorden. Ordens arbetssätt och organisation äro i mycket en efterbildning af I. O. G. T:s; skillnaden består i enklare ceremoniel, frånvaron af regalier samt själfhjälpsverksamhetens upptagande jämsides med nykterhetsarbetet. 1918 har orden beslutit att äfven aktivt deltaga i arbetet för fred och folkuppfostran. Orden är numera införd både
Källa: Project Runeberg ·
