Sida 622
Threnos
thraniterna, särskildt bland arbetare och husmän, hvilka drömde om kommunismens praktiska genomförande i Norge. Rörelsen vann stor utbredning i södra Norge, och agitationen antog 1851 en hotande karaktär, i synnerhet vid det stora mötet på Ladegaardsöen (Bygdö) vid Kristiania; men innan det kommit till våldsamheter, lät regeringen arrestera T., Abildgaard och några andra af ledarna, hvarefter agitationen bortdog. 1855 dömdes de anklagade till straffarbete, hvilket T. undergick i Kristiania. Sedan han frigifvits (1858), lefde han där någon tid som fotograf och utvandrade 1863 till Amerika. 1883 kom han tillbaka till Norge, med delvis ändrade åsikter, men reste åter öfver till Amerika. Y. N.*
Thrane, Torkel, pseudonym. Se Hansen, F. J., sp. 1418.
Thrane, Karl, dansk musikhistoriker, f. 2 sept. 1837 i Fredericia, d. 19 juni 1916, blef 1863 juris kandidat och var sedan 1878 justitssekretær i Höjesteret. Hans hufvudarbete är Danske komponister (1875), hvari han skildrat Weyse, Kuhlau, J. P. E. Hartmann och N. Gade. Vidare författade han Rossini og operaen (1885) och Cæciliaforeningen og dens stifter (d. v. s. H. Rung; 1901), Fra hofviolonernes tid. Skildringer af det kongel. kapels historie 1648—1848 (1908) och Weyses minde (1916). E. Ebg.
Thrap, Daniel Smith, norsk författare, f. 1832 i Aker, d. 1913, var 1880—1902 kyrkoherde i Petri församling i Kristiania. Han utgaf eller författade ett stort antal skrifter, särskildt i norsk kyrkohistoria, bl. a. Bidrag til den norske kirkes historie i det 19. aarh. (2 saml. 1884, 1890), och redigerade i flera år "Zuluvennen".
Thrap-Meyer, Henrik, norsk arkitekt, f. 31 juli 1833 i Bergen, d. 29 dec. 1910, studerade vid Polyteknikum i Hannover 1855—59 och därefter ett år i Zürich, var från 1860 lärare vid teckningsskolan i Bergen och från 1864 praktiserande arkitekt i Kristiania. Bland hans arbeten märkas komplexen Viktoriaterrassen där samt biskopsgården i Oslo och domkyrkan i Kristiansand, dessutom kyrkor och skolor. T. var den förste, som sände färdiga norska trähus till utlandet. Han gjorde ritningar till montrer för norska afdelningarna vid världsutställningarna i Wien 1873, Philadelphia 1875 och Paris 1878. G—g N.
Thrasaëtus harpyia, zool. Se Harpyan.
Thrasea, Pætus, romersk senator under Nero, känd för frisinthet och själfständighet, författade ett loftal öfver Cato d. y. Han anklagades år 66 inför senaten, men dödsdomen var på förhand gifven. T. fick dock välja dödssätt. Han valde det då brukliga att låta öppna ådrorna och dog med lugn och själsstyrka efter att förut ha med vänner och familj samtalat om själens odödlighet. Hans maka, Arria d. y., ville dö med honom (jfr Arria), men hindrades af T. R. Tdh.*
Thrason (grek. Θϱάσων), en bronskonstnär, troligen från den hellenistiska tiden, prisades af Strabon och Plinius. Beväpnade män, jägare och offrande funnos af honom; likaså, i Efesos, en Penelope med Eurykleia; möjligtvis har man där att söka originalet till många ännu bevarade konstverk. J. C.
Thrasybulos (grek. Θϱασύβουλος, lat. Thrasybulus), Lykos' son, var en framstående patriot och ledare af det demokratiska partiet i Aten mot slutet af 5:e årh. f. Kr. 411 medverkade han kraftigt till att störta den oligarkiska regeringen. I sjöslaget vid Arginusiska öarna deltog han som trierark. Sedan Lysandros eröfrat Aten (404) och insatt de "trettio tyrannernas" styrelse, gick T. som landsflyktig till Tebe. Med en liten skara beslutsamma fosterlandsvänner satte han sig snart i besittning af gränsfästningen Fyle och sedermera af hamnstaden Peiraieus. Uå de "trettio tyrannerna" där angrepo honom, blefvo de slagna och tvungna att draga sig tillbaka till Eleusis. Under bemedling af spartanske konungen Pausanias ingicks därefter en förlikning mellan partierna på grundvalen af allmän amnesti, från hvilken endast de trettio skulle vara uteslutna. T. och hans anhängare intågade nu i Aten och återställde under folkets jubel den demokratiska författningen (403). Under en sjöexpedition till Mindre Asiens kuster blef T. mördad af invånarna i Aspendos i Pamfylien (389). A. M. A.
Thrasyllos l. Thrasylos (grek. Θϱάσυλλος l. Θϱάσυλος, lat. Thrasyllus), en af Atens mera framstående fältherrar under senare delen af Peloponnesiska kriget (431—404 f. Kr.) och vid sidan af Thrasybulos (se denne) en af stödjepelarna för den demokratiska författningen, i hvilken riktning han i synnerhet 411 var verksam under sina expeditioner till Samos och Hellesponten. I slaget vid Arginusiska öarna (406) förde han befälet öfver en del af den attiska flottan, men blef efter vunnen seger jämte sina medfältherrar anklagad och af det uppretade folket dömd till döden för uraktlåtenhet att rädda de skeppsbrutne och uppsamla de fallne, hvilket i själfva verket en plötsligt utbruten storm hade gjort omöjligt. A. M. A.
Thrasyllos (grek. Θϱάσυλλος) från Mendes i Egypten, grekisk historiker, grammatiker och astrolog, med hvilken Tiberius vardt bekant på Rhodos och som han, sedan han blifvit kejsare, kallade till Rom, där T. afled 36 e. Kr. Han genomförde, efter äldre föredöme, indelningen af Platons dialoger i fyra serier (tetralogier). J. C.
Threeply, eg. Three ply carpet [thrī' pla͡i' kā'pit] l. Triple carpet, en tredubbel mattväfnad af Kidderminstertyp, äfven kallad skotsk matta. Se Kidderminstermattor.
Three rivers [thrī' ri'vəṡ], fr. Trois rivières [trωa' riviǟr], stad i prov. Quebec i Dominion of Canada, vid S:t Maurices förening med S:t Lawrencefloden, 12 km. nedanför S:t Petersjön och vid järnvägen mellan Quebec och Montreal. Omkr. 10,000 inv. Staden, som anlades 1634, har en flodhamn, stora sågverk och några andra industriella verk samt exporterar trävaror, spannmål och nötkreatur. Den är säte för en katolsk biskop. (H. W—k.)
Threnos l. Threnodia kallades hos forntidens greker urspr. en vid likbegängelser förekommande klagosång, som brukade åtföljas af alla yttre tecken till den djupaste sorg och förtviflan. Med tiden utbildades denna sorgesång till en egen konstart och höjde sig på samma gång till en mera allmängiltig, stämningsfull betraktelse öfver förgängligheten af jordelifvets lycka, hvartill väl
Källa: Project Runeberg ·
