Sida 211
Tammelin, Lars
olika modifikationer af is. På senaste tid har han studerat blandningskristallers egenskaper (1917). T. är en af de främste märkesmännen inom den oorganiska kemien. S. A—s.
Tammany hall [tä'məni hå'l]. Se Tammany society.
Tammany society [tä'məni səsa͡i'iti], eng., "Tammany-förbundet", urspr, ett patriotiskt filantropiskt sällskap, sedermera en politisk organisation i New York. Den politiska organisationen är numera hyresgäst i sällskapets ståtliga, 1867 uppförda föreningsbyggnad, Tammany hall, vid Fjortonde gatan i New York och benämnes vanligen efter denna, i dagligt tal ofta endast Tammany. Förbundet, hvars officiella namn är The Tammany society or Columbian order, var urspr. ett slutet välgörenhetssällskap, som uppkallade sig efter en legendarisk höfding ("sachem") för Delawareindianerna Tammany l. Tamanend, hvilket indianska namn lär betyda "den älskvärdt vänlige". Under oafhängighetskriget stiftades flera dylika Tammany-sällskap, det första i Philadelphia 1772, hvilka som en symbol för sin äkta amerikanska karaktär togo "S:t Tammany" till skyddspatron och vid sina möten använde kvasi-indiansk ordensritual (medlemmarna buro indianska dräkter, dansade kring en med tomahåker prydd stång o. s. v.). De upphörde småningom alla utom det i New York 1789 på Tammanys påstådda födelsedag 12 maj af den irländske tapetseraren W. Mooney (d. 1832) stiftade, hvilket 1805 inregistrerades med beredande af understöd åt behöfvande medlemmar som uppgifvet syftemål. Stadgarna angåfvo i öfrigt som sällskapets syfte att "med olösliga vänskapsband förena de amerikanska bröder, som gjort sig kända för sin tillgifvenhet för den mänskliga naturens politiska rättigheter och fosterlandets frihet"; därmed torde ha afsetts att främja republikansk amerikansk dygd i motsats till en del angliserade och aristokratiska element i staden och staten New York. Sällskapet var indeladt i 13 "stammar" under hvar sin "sachem", och högste ordf. bar titeln grand sachem; samlingslokalen kallades wigwam o. s. v. Partipolitiken infördes i sällskapet af Aaron Burr (se d. o.), som gjorde det till medelpunkten för samlandet af den lägre medelklassens röster åt Jefferson vid presidentvalet 1800; sedan bekämpade sällskapet De Witt Clintons mäktiga politiska inflytande i staten New York, och från midten af 1830-talet var förändringen till en demokratisk partiorganisation fullständigt genomförd. Sällskapet bestämde då partimötenas nominering af ämbetsmannakandidater och behärskade därigenom New Yorks kommunala lif. På 1840-talet började det använda nyinvandrade irländare, som massvis naturaliserades och, ofta med fysiskt våld, drefvo partimötena att åtlyda Tammanys anvisningar. Redan 1834 hade i pressen klagats öfver, att det "hvilade som en mara öfver demokratien". Medlemmarna fördelades i grupper efter valkretsarna, terroriserade valmötena, förfalskade röstlängderna; stora penningsummor indrefvos för valagitationssyften. Från 1850-talet sattes den kommunala korruptionen i New York i system af Tammany, och sin höjdpunkt nådde den under ledning af W. M. Tweed (se d. o.), urspr. en politiserande möbelarbetare, som svingat sig upp till sällskapets "grand sachem" och var organisationens förste af det officiella demokratiska partiet oberoende "boss". Han genomdref genom massnaturalisering af irländare och oförsynt valsvek 1868 sitt val till statssenator och 1870 kommunalstyrelsens koncentrering till borgmästaren och tre andra kommunala ämbetsmän, alla tillhörande hans intima vänner ("The Tweed ring"). Tomtjobberier och mutsystem vid kommunala leveranser frodades, och den rent kriminella plundring, för hvilken kommunen utsattes, har beräknats på två år ha kostat den 60 mill. doll. Genom mutor förmåddes pressen länge till tystnad, men 1871 blef skandalen uppenbar och Tammanys inflytande för ett par år framåt minskadt. Redan 1874 vann det åter en stor valseger under ledning af J. Kelly; som "boss" efterträddes denne af R. Crooker, hvars välde inom organisationen varade till 1907; dess nuv. ledare är Ch. F. Murphy. På 1880-talet fick Tammany obestridd makt öfver polisen i New York, och följden blef ett system af skydd åt och penningutpressning mot krogar, bordeller och spelhus, hvilket småningom mot Tammany uppkallade en af de stora partiorganisationerna oberoende reformrörelse. Genom samverkan mellan Tammany och den republikanska valorganisationen hindrades 1897 års stort anlagda reformkampanj att genomdrifva Seth Lows val till borgmästare, men desto fullständigare voro valnederlagen 1901 och 1909. Reformkampanjerna ha under senare år nödgat Tammany att iakttaga större utvärtes anständighet vid utseendet af ämbetskandidater och i allmänhet inom sin kommunalpolitik, dess maktställning är numera osäker, och reformrörelsens valsegrar omväxla med Tammanys, men alltjämt utgör denna egendomliga organisation en fruktansvärd makt i New Yorks kommunala lif, stödd på ett mästerligt valmaskineri och sitt ej minst af värdshusvärdarna förmedlade stora inflytande bland de lägsta lagren af New Yorks valmanskår. Jfr G. Myers, "The history of Tammany hall" (1901), och M. Ostrogorski, "La démocratie et l'organisation des partis politiques", II (1903). V. S—g.
Tammela. 1. Kontrakt i Borgå stift, Finland, omfattar Akkas, Kylmäkoski, Urdiala, Humppila, Ypäjä (S:t Bertils), Jokkis, Tammela, Somero och Sommarnäs (Somerniemi) socknar i Tavastehus län. Areal 2,589 kvkm. Folkmängd 1917 55,696 pers. — 2. Domsaga under Åbo hofrätt, har samma omfattning som kontraktet. — 3. Härad i Tavastehus län, Finland, har samma omfattning som kontraktet samt dessutom Kalvola och Sääksmäki socknar. Areal 3,173 kvkm. Folkmängd 68,018 (1917). — 4. Socken i Tavastehus län, Finland, ofvannämnda domsaga och härad, bildar ett imperiellt pastorat af 1:a klass, Borgå stift, Tammela kontrakt. Areal 702 kvkm. Befolkningen, finsktalande, 15,928 pers. (1917). Inom socknen ligger Mustiala landtbruksinstitut. 1—4. A. G. F.
Tammelin, Lars, biskop, f. 2 maj 1669 i Åbo, d. där 2 juli 1733, blef student i Åbo 1685, filos. magister 1694, lektor vid Åbo skola 1695 och professor i matematik vid Åbo universitet 1698. Under den s. k. Stora ofreden flydde han till Sverige och utnämndes 1717 till pastor i
Källa: Project Runeberg ·
