Sida 663
Tidemansson, Henrik (latiniseradt Henricus Tidemanni)
betydande äro de tre altartaflor han utförde. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873, Göteborgs museum) och med M. Müller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875).
Fig. 2. Fanatikerna, målning af A. Tidemand. (Nationalmuseum, Stockholm.)
Han blef af sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger däri, att han i sin konst gaf uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I den düsseldorfska hvardagsgenren införde han ett nytt område, som intresserade ur kulturell och etnografisk synpunkt, liksom hans skildringar genom sitt berättande innehåll väckte intresse. Han framställde sitt hemlands folk med kärlek och poetisk uppfattning. Men han hade aldrig lefvat sig in i folkets lif, han såg det i minnet af sina sommarbesök "som en söndagsgäst", trängde aldrig djupt in i folksjälen. Omedelbarheten i hans iakttagelse måste förslöas under inflytande af luften i Düsseldorf och af där rådande doktriner. Hans studier från Norge ha en vida mera intim folkpsykologisk karaktär än de med tyska yrkesmodeller utarbetade taflorna — studierna stå äfven rent måleriskt högre. I Norges konstutveckling betecknar likväl T. en insats af väckande betydelse. I Tyskland betraktades han som en af det germanska raslynnets främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl där som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp af flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Han är representerad i Düsseldorfs och i andra tyska städers museer, i Kristiania mycket rikt, äfven med målade studier, kartonger, teckningar (omkr. 500 och dessutom en mängd skissböcker), i Stockholms Nationalmuseum, Göteborg, Helsingfors. Många af hans arbeten äro återgifna i kopparstick och litografi, L. H. Fischer har raderat "Udvalgte værker af T." Se L. Dietrichson, "A. T., hans liv og hans værker" (2 dlr, 1878—79). G—g N.
Tidemansson, Henrik (latiniseradt Henricus Tidemanni), biskop, f. (födelseåret ej kändt) i Vånga, Östergötland, d. 20 dec. 1500, nämnes 1462 som kanik i Linköping och blef 1465 biskop där. Han var en verksam och nitisk stiftschef. Den sedan länge ofullbordade ombyggnaden af domkyrkans kor lät han fullborda genom inkallade mästare från Köln och andra orter i Tyskland. 1498 var koret färdigt, af en i Norden sällsynt prakt; men kostnaderna hade varit så stora, att domkyrkans ekonomi var mycket medtagen. Stor omsorg visade T. om stiftets biskopsgårdar; så uppförde han det fasta huset på Munkeboda, och i Vadstena byggde han två stenhus, hvaraf det större refs 1834, men det mindre, som bär årtalet 1473, ännu kvarstår. På vägarna kring Linköping lät han stenlägga broar för vägfarandes bästa. 1475—77 satt han med ärkebiskop Jakob i undersökningskommissionen för den heliga Katarinas kanonisering; vid hennes translation i Vadstena 1489 höll han den stora högtidspredikan. Hans täta förbindelser med
Källa: Project Runeberg ·
