Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning

Originalsida 411
Originalsida 411
Originalsida 410
Originalsida 411
410–411

Sida 411

Teleosauridae

anses i medeltal vara 1,600 kg. mjölk med omkr. 3,4 proc. fett. H. F.

Telemarkskanalen. Se Bandak.

Telemarksväng. Se Skidlöpning, sp. 988.

Telematism (af grek. thelema, vilja), filos. Se Etelism.

Telemeter (af grek. tele, fjärran, och metron, mått), benämning på åtskilliga slag af afståndsmätare, särskildt sådana, som äro ämnade att ge större noggrannhet vid afståndsmätningar för artilleriets behof. Bland telemeterkonstruktörer må särskildt nämnas svensken V. Unge. Se vidare Afståndsmätning. G. af Wdt.

Telenget. Se Tatarer C.

Telenomus, zool. Se Proctotrupidæ.

Teleografiska metoden (af grek. telos, mål, och grafein, skrifva), psyk., en inom psykografien (se d. o.) använd metod, som fattar den beskrifna personens speciella begåfning som hänvisning på en bestämd lifsuppgift för honom. S—e.

Teleologi [-ålå-; af grek. telos, mål, och logos, lära), filos., den världsåsikt, som söker förklara skeendet i världen ur ändamål. Ansatser till en sådan uppfattning möta redan i Anaxagoras' lära om "förnuftet" såsom världsprincip, men en teleologisk världsförklaring genomfördes första gången i Platons idélära och framför allt af Aristoteles, som fattade formen som en inre, organiskt gestaltande kraft hos hvarje enskild varelse och i världsalltet som ett helt. Denna kraft fattades därvid som en särskild sorts orsak, en ändamålsorsak (lat. causa finalis), som lämnade en annan förklaring af världsförloppet än de i tiden föregående orsakerna (causæ efficientes). Ett liknande åskådningssätt finns äfven hos många senare filosofer, särskildt hos Fichte, Schelling, Hegel och Schopenhauer, samt hos de naturforskare, som anse ändamålsorsaker behöfva tillgripas, särskildt för att förklara det sätt, hvarpå hos de organiska varelserna de olika delarnas byggnad och verksamhet äro inriktade på det helas bestånd och utveckling (se Vitalism). Alltsedan den moderna naturvetenskapens grundläggning genom Coppernicus, Kepler, Galilei m. fl. har emellertid ett motsatt åskådningssätt brutit igenom, enligt hvilket ingen annan världsförklaring är vetenskaplig än den mekaniska (se Mekanism 3), som bortser från allt, hvad ändamålsorsaker heter. Inom filosofien tillämpades ett sådant åskådningssätt af Bacon och Hobbes, och det fann starkt stöd i Cartesius' inskränkning af själsbegreppet till medvetandet och i samband därmed framställda fordran på en mekanisk förklaring af de kroppsliga organismerna. En sådan fordran på fysiologien och biologien har ock framställts af en så idealistisk tänkare som Lotze, och i stort sedt söker den nutida naturforskningen förklara de lefvande varelserna och de organiska lifsföreteelserna utan alla ändamålsorsaker. Inom filosofien sökte Leibniz försona det teleologiska och det mekaniska uppfattningssättet med hvarandra, i det han gjorde gällande, att allt kan betraktas från båda synpunkterna, hvilka sålunda icke utesluta, utan komplettera hvarandra. Sedan ett likartadt åskådningssätt förfäktats äfven af Kant, omfattas det af flertalet nutida filosofer och har särskildt genomförts af Sigwart och Wundt. — Ändamålsbegreppet har sitt ursprung i människans erfarenhet af sitt eget viljelif. Vi uppfatta på förhand i föreställningen våra handlingars möjliga resultat. Då vi skänka det egendomliga gillande, som kallas vilja, åt en viss sådan föreställning, blir den något afsiktligt eftersträfvadt, som drifver till sitt eget förverkligande. På sådant sätt blir ändamålet till orsak. Att på detta område förneka verkliga ändamålsorsaker skulle ej blott innebära en psykologisk orimlighet, utan ock beröfva oss hvarje möjlighet att om lifvet och dess företeelser fälla värdeomdömen, ty endast i förhållande till ett ändamål kan skiljas mellan bättre och sämre, högre och lägre. Hvarje skiljande mellan sant och falskt, hvarje etiskt eller estetiskt bedömande innebär därför tillämpning af teleologiska synpunkter. Vid förklaringen af den objektiva verkligheten äro orsaks- och ändamålskategorierna lika berättigade. Det är vetenskapens uppgift att, så långt den kan, förklara verkligheten ur orsaker; för dessas finnande är i de enskilda fallen ofta ändamålsbegreppet en heuristisk princip, utan hvilken äfven förklaringen af den oorganiska naturen stundom skulle bli omöjlig, men särskildt gäller detta på det organiska området. Fysiologen skall visserligen söka förklara organen och deras funktioner ur samma naturkrafter, som fysiken och kemien upptäckt inom den oorganiska naturen, men han kan vid behandlingen af ögat ej bortse från, att detta är till för att se med. Och till dess att man lyckats genomföra den fysikaliska eller kemiska förklaringen, tjänstgör teleologien som en provisorisk förklaring. Dennas användning behöfver ej innebära, att man förnekar, att äfven de ifrågavarande företeelserna bero på i tiden dem föregående orsaker, ehuru man ännu icke lyckats finna dem. Och om man på det organiska lifvets område ser sig föranledd att antaga teleologiskt verkande krafter, så behöfver detta ej innebära något antagande af ett orsakslöst skeende. De organiska krafterna kunna fattas som anlag, hvilka ha sin bestämda plats i naturens orsakskedja som orsaker till det, som ur dem förklaras, men själfva verkningar af föregående orsaker. — Se Chr. Sigwart, "Kleine schriften", II (1881), och W. Wundt, "Logik", I (2:a uppl. 1893). — Om det teleologiska beviset för Guds existens se Gud. S—e.

Teleologisk pedagogik [-ålå̄g-]. Se Pedagogik.

Teleorman, rumänskt län (județ) i Valakiet, gränsar i s. till Donau och genomflytes i sydöstlig riktning af Donaus biflod Vede och dess tillflöde Teleorman. 4,577 kvkm. 297,470 inv. (1912). Större delen af länet tillhör den egentliga slätten, men en nordlig del, belägen nedanför Transsylvanska alpernas sydsida, är ett småkulligt land. Hufvudnäringar äro boskapsskötsel (med fårafvel) samt jordbruk (spannmål), tobaks- och vinodling. Hufvudstad Turnu-Măgurele (omkr. 8,700 inv.), vid Donau. Folkrikare är Alexandria (omkr. 13,600 inv.), vid Vede. H. W—k.

Teleosauridæ, zool., kallas inom ordningen krokodildjuren (se d. o.) och kräldjurens klass en grupp, som lefvat under juraperioden i Europa och hvilken, ehuru den, hvad kraniets form beträffar, nära ansluter sig till nutidens gavialer,

Källa: Project Runeberg ·