Sida 438
Tenalj
inga stora bröllopskalas hållas. Hvad den s. k. fastan angår, tillåter svenska kyrkolagen att, om någon under den tiden "för särdeles skäl och orsaker" vill gifta sig, sådant icke bör vägras, "allenast det sker i stillhet och utan allt brudebång". J. P.
Tempus edax rerum, "tiden, som förstör allt", citat från Ovidius' "Metamorphoses", XV, 234.
Tempusföljd (lat. consecutio temporum), gramm., det förhållande inom de flesta språks syntax, att i en sats, som på ett eller annat sätt logiskt eller grammatiskt står i beroende af en annan sats, verbet med afseende på tempus rättar sig efter verbet i denna. Om två händelser med afseende på den tid, då de försiggå, ställas i visst förhållande till hvarandra, nyttjas helt naturligt i de sålunda med afseende på tid af hvarandra logiskt — men ej nödvändigt grammatiskt — beroende satserna sådana tempora, som beteckna relativ tid (se Tempus). Så t. ex. uttryckes en med en händelse i förfluten tid samtidig handling med imperfekt, t. ex. jag kom nyss hem; då gick han ut. Blir nu den ena af dessa satser på den vanliga vägen bisats under formen jag kom hem, då han gick ut, så är det helt naturligt, att tempusförhållandet blir detsamma. Och då säges tempus i bisatsen rätta sig efter hufvudsatsens tempus inom de olika möjligheterna för relativ tid. Grammatisk tempusföljd förekommer sålunda egentligen i bisatser och har till utgångspunkt den i hufvudsatsen på den naturliga tidsföljden beroende tempusordningen. Så är nu i allmänhet förhållandet i de moderna språken. Och när t. ex. i ty. tempora af konjunktiven användas i vissa bisatser, så har därvid en förskjutning i den ursprungliga konjunktivens (optativens) betydelse inträdt af samma art som i lat. I detta språk har i och med den starka utbildningen af grammatisk underordning och konjunktivens användning i en stor del af de underordnade satserna utbildats särdeles fasta regler för den s. k. consecutio temporum, som där sålunda betecknar det sätt, hvarpå den konjunktiva bisatsens verbum finitum till tempus rättar sig efter hufvudsatsens, understundom i strid med det naturliga tidsförhållande, i hvilket de båda satsernas handlingar stå till hvarandra. Konjunktiven var med afseende på tempusbetydelse futural och som modus subjektiv. Så tjänstgör ock konjunktiven i hufvudsatser (oafsedt några förskjutningar). På grund af denna senare egenskap fann konjunktiven en lämplig användning i de satser, som till följd af sin subjektiva karaktär voro särskildt egnade att bli grammatiska bisatser. När då emellertid äfven ett beroende i afseende på tid inträdde, blef följden den, att den latinska konjunktivens tempora i st. f. att egentligen endast beteckna olika aktionsarter (se under Tempus) äfven kommo att uttrycka relativ tid, d. v. s. beteckna antingen samtidighet med eller föregående eller tillkommande tid i förhållande till en annan (i den styrande satsen utsagd) tid. Så utbildades de bekanta reglerna för tempusföljden i lat., hvilka i sin största allmänhet lyda: samtidighet med eller föregående eller tillkommande tid i förhållande till en styrande sats med presens (eller futurum) uttryckes resp. med presens, perfekt eller futurum konjunktiv (alltefter ställningen en form på -urus sim eller pres. konj.) och samtidighet med eller föregående eller tillkommande tid i förhållande till en sats med preteritalt tempus (imperfekt, historiskt perfekt, pluskvamperfekt) uttryckes resp med imperfekt, pluskvamperfekt eller futurum konjunktiv (i detta fall antingen form på -urus essem eller imperf. konj.). De undantag från dessa regler, som bruka statueras, bero antingen på, att känslan af beroende de ifrågavarande satserna emellan af bestämda skäl är mindre stark, så att det i hufvudsatser naturliga tidsförhållandet gör sig gällande, eller därpå, att vidare förskjutningar i kategoriernas funktion inträdde. K. F. J.
Tempus perfectum och Tempus imperfectum, mus. Se Mensuralmusik.
Temrjuk, rysk krets- och hamnstad i prov. Kuban, Kaukasien, vid Azovska sjön (Svarta hafvet), ö. om dess mynningssund Jenikale (Kertj), på norra stranden af halfön Taman, vid den kanal, som förenar Achtanisovskij-sjön med T.-viken. Omkr. 10,000 inv. (H. W—k.)
Temuco [-o'kå], hufvudstad i chilenska prov. Cautin, vid floden Cautin (Rio Imperial), 70 km. ofvan dess mynning i Stilla hafvet, och vid järnvägen Valdivia—Concepción. 27,120 inv. (1915). H. W—k.
Temudjin. Se Djingis-kan.
Temulin, kem. toxik., en giftig alkaloid (pyridinderivat), C7 H12 N2O, som bildas af en i dårrepe, Lolium temulentum L., växande svamp och som är orsak till dårrepets giftverkningar. Se Lolium. C. G. S.
Temurtunor, insjö. Se Issyk-kul.
Ten, pseudonym. Se Salchow, K. E. J. U.
Ten., mus., förk. för tenor och tenuto.
Tenacitet (lat. tenacitas), fys., absolut hållfasthet l. hållfasthet mot sträckning. Se Hållfasthet.
Tenakel (lat. tenaculum, af tenere, hålla). 1. Boktr., manuskripthållare, en träribba, på hvilken manuskriptet (medelst en träklyka, "divisorn") fasthålles under sättningen. Tenakeln utlöper nedtill i en klots med en järnspets, som fastsättes i kasten. (Se illustrationssid. 3 till art. Boktryckarkonst.) — 2. Kir., en skaftad, böjd nål, med hvilken man vid operationer fattade afskurna, blödande kärl för att underbinda dem, isolerade från omgifvande väfnad. Instrumentet är nu ur bruk och ersättes af artärpincetten och Péans klämmare. 2. J. E. J—n.*
Tenala (fi. Tenhola), socken vid kusten i Nylands län, Finland, Raseborgs domsaga och härad, utgör ett imperiellt pastorat af 2:a kl., Åbo ärkestift, Raseborgs kontrakt; nämnes som egen församling redan 1329. Kyrkan är uppförd 1329, restaurerad 1812. Areal 319 kvkm. 4,627 inv. (1916), svensktalande. A. G. F.
Tenalj (fr. tenaille, eg. tång), befästningsk., kallas i bastionssystemet det i hufvudgrafven midt framför kurtinen liggande låga utanverk, hvars ändamål är att skydda den midt på kurtinen belägna fästningsporten, att hindra bräschskjutning vid foten af kurtin och flanker, att täcka trupper, som samla sig till utfall, då fienden öfvergår grafven, och att vid våta grafvar skydda farkoster. Tenaljen är sammansatt af 2 faser, som gå i bastionsfasernas förlängning, men äro skilda från dessa genom utfallsöppningar, och en kurtin, som
Källa: Project Runeberg ·
