Sida 328
Tegel
Peloponnesos. Invånarna, för hvilka samfälld dyrkan af Athena Alea af ålder utgjorde det sammanhållande föreningsbandet, voro kända som ett mycket tappert folk. Med spartanerna lågo de länge i fejd och nödgades till dem afstå en del af sitt landområde. Dessa krig torde äfven ha föranledt anläggningen af den befästa staden Tegea ("den skyddande"), efter hvilken landskapet erhöll sitt namn. Sedermera ingingos fördrag, som tillförsäkrade tegeaterna en själfständig och framstående plats inom det spartanska vapenförbundet. I försvaret af Thermopylai (480 f. Kr.) deltogo tegeaterna med 500 och i slaget vid Plataiai (479 f. Kr.) med 3,000 man. I Peloponnesiska kriget (431—404 f. Kr.) stodo de på Spartas sida likasom sedermera under det Korintiska (395—387 f. Kr.). Men vid Epameinondas' segerrika uppträdande mot Sparta bragtes de till affall och kämpade i slaget vid Mantineia (362 f. Kr.) på tebanernas sida. Ännu under de akaiska och etoliska förbundens tid hade staden Tegea betydelse som viktig vapenplats. Dess läge har fastställts genom gräfningar 1888 och de följande åren. Ungefär 7 km. längre mot n. v. ligger den nutida staden Tripolitsa, vid hvars uppbyggande det forna Tegeas ruiner fått tjäna som stenbrott. Bland bibehållna forntidsminnen märkas förutom lämningarna af en teater grundmurarna till Athena Aleas af Skopas uppförda tempel, på sin tid den största och praktfullaste tempelbyggnaden på Peloponnesos (se vidare Skopas). Litt.: Bérad, "Tégée et la Tégéatide" (i "Bulletin de correspondance hellénique", 1892, 1893), Dugas, "Fouille de Tégée" (i "Comptes rendus de l'Académie des inscriptions", 1911). A. M. A.
Tegeforsen, ett något öfver 5 m. högt fall i Åreälfven strax ofvan Åresjön, är delvis utbyggd af A.-b. Tegefors verk för drifvande af såg och kvarn samt för ortsbelysning och för kraft till bergbanan upp till Åreskutan. E. O. E—m.
Tegel, ty., geol., namn på en kalkhaltig lera i Wienbäckenet. Se Tertiärsystemet.
Tegel. 1. Tekn. I sin egentliga betydelse är tegel ett af bränd lera framställdt parallellipipediskt byggnadsmaterial, hvars längd, bredd och tjocklek förhålla sig inbördes ung. som 4 : 2 : 1 (vanligt murtegel). Dock kallas äfven andra af bränd lera framställda byggnadsmaterial tegel, t. ex. taktegel, reveteringstegel, håltegel o. s. v.
Hufvudsakliga råmaterialet för teglet är tegelleran, en förvittringsprodukt af fältspat, mycket utbredd särskildt på de delar af jordytan, där den s. k. istiden härskat och genom sina vattenmassor slammat leran ned i dalarna (jfr Lera). Leran är ett vattenhaltigt aluminiumsilikat, som vid upphettning afger sitt kemiskt bundna vatten och bildar ett hårdt vattenfritt silikat. Beroende på föroreningar af alkalier, järn, kalk och magnesia, är leran mer eller mindre eldfast och erhåller efter bränningen olika färger. Den renaste leran, kaolinen, bränner sig rent hvit, de eldfasta lerorna ljust gult, de mer järnhaltiga gulrödt och rödt och de med viss proportion af kalk och järn vid bränning med otillräcklig lufttillförsel gulgröna
Fig. 1. Matarsump, stenafskiljande valsverk och slätvalsverk samt snäckpress för tegeltillverkning.
Källa: Project Runeberg ·
