Sida 205
Tamil
vindfånget innanför en ytterport, t. ex. till en kyrka eller till en större sal. Häraf kommer den för svenskan egendomliga betydelsen af tambur som förstuga; det karakteristiska för tambur till skillnad från begreppen förstuga, vestibul, hall är, att tamburen är uppvärmd och rikligt försedd med hängare för ytterplagg; i begreppet förstuga ingår icke, att rummet skall vara uppvärmdt eller försedt med klädhängare; vestibulen är ett mera arkitektoniskt eller monumentalt ordnadt förrum, hallen åter ett såsom sällskapsrum inredt och möbleradt stort rum vid byggnadens hufvudingång; hvarken i vestibul eller hall få ytterplagg hängas, hvarför båda dessa rum städse kompletteras af särskilda kapprum. — 2. Befästningsk., ett mindre, icke täckt försvarsverk, som förr ofta användes företrädesvis för att afspärra fästningsingångar och broar eller som flankeringsanordning vid till försvar inredda byggnader, men äfven uppfördes till skydd för små själfständiga poster, för fältvakter i fästningskriget o. d. Vid permanenta befästningar byggdes tamburen vanligen som fristående mur; vid fält- och provisoriska befästningar utgjordes den af palissader. Att, som någon gång förekom, kalla de till skydd för en fästningsport anlagda mindre utanverken i fläsch- eller lynettform med bröstvärn och vanligen murklädd graf för tamburer, är oriktigt. De voro portraveliner (jfr Ravelin). — 3. Skpsb., en utanför fartygssidan å örlogsfartyg förekommande mindre utbyggnad, afsedd för uppställande af en lätt kanon eller strålkastare. — 4. Sybåge, stickbåge. Om tambursöm se Sömnad. — 5. Term i det gamla tennisspelet. Se Bollspel, sp. 1025. 1. I. G. C. 2. L. W:son M. 3. C. K. S.
Tamburello [-bore'lå], italienskt bollspel, fördt med ett sällträ (tamburello), bestående af en tamburinliknande rundel af trä, öfver hvilken en hästhud är hårdt spänd, och en gummiboll, ungefär hälften så stor som en tennisboll. Reglerna likna dem för lawn-tennis. — Tamburello är i Italien ett folkspel, emedan det är billigare än det förnämare pallone och lämnar rikt tillfälle för vadhållning.
Tamburin, it. tamburino, sp. tamboril, pandero, fr. tambour de basque, "baskisk trumma", mus., ett slaginstrument, liknande en sikt, hvars duk blifvit ersatt af ett trumskinn. Den tunna träringen, på hvilken skinnet är spändt, är försedd med skallrande metallskifvor. (Om tamburinens ursprung se Mytologi, sp. 177.) I Spanien, Italien och Orienten ledsagas flera dansar med detta instrument, som hålles af den dansande själf samt behandlas medelst skakning och slag med knogarna eller armbågen eller strykning med tummen. Tamburinen var i bruk redan hos grekerna och romarna. De kallade såväl den som pukan tympanon, tympanum. — Tamburin (fr. tambourin) är äfven namnet dels på en gammal provensalsk dans i tvåtakt med nämnda ledsagning, dels på en i Provence bruklig, lång och smal trumma. Spelaren trakterar denna trumma med högra handen, medan den vänstra sköter en liten flöjt (fr. galoubet) med 3 ljudhål och synnerligen hög, gäll ton.
Tamburini [-borīni], Michel Angelo, jesuitgeneral, f. 1648 i Modena, d. 1730 i Rom, inträdde 1665 i jesuitorden och blef 1706 dess 14:e general, under hvilken den nådde sin största yttre glans och utbredning. Reduktionerna i Paraguay började då bära frukt, Peter den store öppnade Ryssland för jesuiterna, missionärer nådde Tibet m. m., och jansenismen krossades. Men det var ock den period, när striden om de kinesiska riterna blef kritisk och ställningen i Frankrike började undergräfvas. T. hade anseende för solid dygd, tålamod och mod. Se Crétineau-Joly, "Histoire de la compagnie de Jésus" IV—V. Hj. H—t.
Tamburini [-borīni], Antonio, italiensk operasångare, f. 1800 i Faenza, d. 1876 i Nizza, sjöng till en början som korist i kringvandrande operatrupper, men gjorde sig småningom känd som solist och engagerades 1824—32 af Barbaja för Neapel, Milano och Wien. 1832—41 glänste han på Italienska operan i Paris, vid sidan af Rubini, Lablache, Grisi och Persiani, och fick då hedersnamnet "basbarytonernas Rubini". Senare sjöng han äfven i England, Ryssland o. s. v. till 1859, då han drog sig tillbaka. Hans fulla och jämna baryton omfattade öfver två oktaver, och hans föredrag beskrifves som oöfverträffadt. Han utmärkte sig icke minst som Mozarts Don Juan och i Rossinis operor. Biogr. af Biez (1877). A. L.*
Tamburmajor. Se Tambour-major.
Tambursöm (af fr. tambour, stickbåge), kedjesöm i stickbåge. Se Sömnad.
Tamega, biflod fr. h. till Duero, uppstår i spanska prov. Orense på södra sidan af Sierra de San Mamede och faller ut i Duero i Portugal vid Santa Clara do Terrão. Omkr. 200 km. lång.
Tamegrut, ort. Se Dráa.
Tamen est laudanda voluntas, lat. Se Ut desint vires, tamen est laudanda voluntas.
Tamerlan. Se Timur-lenk.
Tamfåret, zool. Se Fårsläktet, sp. 201.
Tamget, zool. Se Getsläktet.
Tam gräsand, zool. Se Anka.
Tamhunden, zool. Se Hunden, sp. 1307.
Tamhöns, zool. Se Höns.
Tamias, zool. Se Jordekorrsläktet.
Tamil l. Tamir (mindre riktigt tamul; i transkription tamiȴ). 1. (Svensk plural tamiler l. tamuler). Det förnämsta af de dravidiska folken i Indien. Namnet är genom mellanstadiet
Källa: Project Runeberg ·
