Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning

Originalsida 557
Originalsida 557
Originalsida 556
Originalsida 557
556–557

Sida 557

Themptander, Oskar Robert

molossernas konung Admetos i Epirus lyckades han under många lifsfaror komma öfver till Asien, där han uppsökte den persiske konungen Artaxerxes för att tillbjuda honom sin tjänst (465). Denne öfverhopade med ynnestbevis T., som bl. a. erhöll i förläning städerna Magnesia, Lampsakos och Myus. Hans ben fördes i hemlighet till Attika och jordades på en udde vid inloppet till Atens af honom skapade hamn, Peiraieus. Från forntiden finns öfver T. en utförlig lefnadsteckning af Plutarchos och en kortfattad af Cornelius Nepos. Jfr bl. a. Bauer, "T." (1881), Nordin, "Studien in der Themistoklesfrage" (1893), och Frantz, "T. und die attische marine" (Upps. 1898). A. M. A.

Themptander, Oskar Robert, statsman, f. 14 febr. 1844 i Stockholm, d. där 30 jan. 1897, tillhörde en släkt, som på 1600-talet tog namn efter hembygden, Tämta församling i Älfsborgs län. Hans farfar, Sven T. (f. 1779, d. 1848), var juris professor i Uppsala och 1825—47 justitieråd. T., som 1861 blef student i Uppsala, aflade redan i dec. 1863 hofrättsexamen, sedan han, som för sin ungdom blifvit godtyckligt underkänd i den enskilda pröfningen af professor J. K. Lindblad, hos det akademiska konsistoriet begärt och med framgång bestått offentlig examen. På den därefter beträdda ämbetsmannabanan gjorde sig T. snart uppmärksammad för stor duglighet och arbetskraft. Han var t. f. sekreterare i krigshofrätten 1866—69 och t. f. fiskal 1869—70. Vice häradshöfding 1870, antogs han 1871 till sekreterare hos justitieombudsmannen och utnämndes 1874 till advokatfiskal i tullverket samt förordnades s. å. att förestå Generaltullstyrelsens kansli, hvilket förordnande 1878 vid verkets omorganisation öfvergick till ord. byråchefsbefattning. Samtidigt hade hans snabba uppfattning, klara framställningsförmåga och öfverlägsna skicklighet för utredande särskildt af frågor af ekonomisk natur gjort honom mycket anlitad både i enskilda och offentliga uppdrag. Så t. ex. hade han 1873 blifvit af K. M:t förordnad till led. af styrelsen för apoteksprivilegiernas amorteringsfond och blef samtidigt ombudsman för ett järnvägsbolag samt 1875 en af administratörerna i den stora Cervinska bankirfirmans afveckling. Han blef därjämte led. af kommittéerna för utarbetande af lagförslag rörande inteckning i järnväg (1878—79) och för tulltaxans omarbetning (1878), bankofullmäktigsuppleant samt riksdagsman för Stockholms stad i Andra kammaren 1879—80. Vid dessa riksdagar blef han i tillfälle att intaga en viss förmedlande, "opportunistisk" ställning till tidens två stora frågor, försvars- och skattefrågan, samt äfven i viss mån till tullfrågan, som då började tränga sig fram. Han tillkännagaf nämligen (1880) sin obenägenhet för en försvarsorganisation byggd på värnplikten, om annan lösning af försvarsfrågan vore möjlig, och för att ålägga rust- och rotehållare ökade skyldigheter under fredstid för försvaret, förrän indelningsverkets upplösning blifvit beslutad. Den frågans lösning måste enligt hans uppfattning påskyndas, för att icke utvecklingen skulle förryckas. I tullfrågan hade han understödt den mot tullvännerna visade eftergiften att införa registreringsafgifter för vissa tullfria varor (1879) samt bidrog (s. å.) genom sitt uppträdande till en förstärkning af dåv. tullkommitté med motståndare till det då gällande systemet och till en utvidgning af dess uppdrag till att omfatta äfven en utredning af samma systems verkningar. 1879 och 1880 var T. riksgäldsfullmäktig.

Konsultativt statsråd i Posseministären 7 dec. 1880, öfvertog T. 8 mars 1881 finansministersbefattningen och formulerade i denna egenskap med stor skicklighet regeringens skattereformförslag, för hvilkas genomförande, särskildt i fråga om stämpelskatterna, han uppträdde med stor energi vid 1883 års riksdag. När Posse afgick, gjorde dennes efterträdare Thyselius enligt De Geers uppgift Themptanders kvarstående till ett af villkoren för att öfverta statsministerposten, och då Thyselius, efter tilländalöpandet af den tid, för hvilken han åtagit sig fungera, drog sig tillbaka, kallade konungen T. till statsminister 16 maj 1884. Chefskapet för Finansdepartementet bibehöll han tills vidare, men öfverlämnade, till en del af hälsoskäl, detsamma 29 april 1886 provisoriskt till frih. G. Tamm, som 16 maj s. å. definitivt öfvertog detsamma. Som stats- och finansminister lyckades T. 1885 åvägabringa en första och principiell lösning af de sammankopplade försvarsoch grundskattefrågorna genom att vinna riksdagens bifall till det af krigsminister Ryding utarbetade förslaget till utsträckning af värnpliktstiden och ökning af beväringsöfningarnas längd med 12 dagar mot en afskrifning af 30 proc. af de af statsministern T. såsom "sekelgamla orättvisor" betecknade grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären. 1880-talets allt hetsigare agitationer för införandet af ett nytt protektionistiskt system, närmast i form af lifsmedelstullar, funno i T. vid 1885, 1886 och 1887 årens riksdagar en af sina mest energiske och framträdande motståndare, och han visade sig orubblig äfven inför partilidelsernas häftigaste utfall och mest oberättigade beskyllningar. Genom sina med betydande pondus och auktoritet från regeringsbänken framförda stora anföranden, som äfven voro öfverlägsna genom vyernas vidd, formens klarhet, den rättframma sakligheten, urbaniteten och själfbehärskningen, kom han att intaga en synnerligen framstående plats bland Sveriges förnämsta politiska talare. Den på hans yrkande genomförda riksdagsupplösningen (mars 1887) — den första efter det nya statsskickets antagande — med förordnande om nya val till Andra kammaren gjorde honom ännu mera utsatt för motståndarnas förbittring. Den i maj s. å. sammanträdande riksdagen visade en afgjord majoritet i Andra kammaren till förmån för T:s tullpolitiska ståndpunkt. Men sedan hela den vid höstens allmänna val utsedda frihandelsvänliga Stockholmsbänken i Andra kammaren af formskäl (en för flera år sedan försummad skattebetalning från en af de valde) fått alla sina valsedlar kasserade och måst lämna plats för den protektionistiska minoritetens kandidater

Källa: Project Runeberg ·