Sida 70
Säteri
inkomst af 40,260 kr. Handtverkarna äro omkr. 50. Industrien, som blomstrade på 1600- och 1700-talen, tynade sedan af, men har nu fått en ny uppblomstring. Den sysselsatte 1915 på 7 arbetsställen 144 arb. och hade ett salutillverkningsvärde af 588,254 kr.; bl. a. Dala väfveri för bomullstyger, Dala mek. spisbrödsbageri (det första i Sverige, där hela bakningsproceduren sker med maskin), en yxfabrik och ett elektricitetsverk vid Ljusterån, som förser staden med yttre och inre belysning och några fabriker med kraft. I staden finnas sparbankskontor, filialkontor af A.-b. Stockholms handelsbank, stadsläkare, apotek, postkontor, telegraf- och rikstelefonstation, och staden står genom S. Dalarnas järnväg i förbindelse med svenska järnvägsnätet. "Säters tidning" (tr. i Falun) utkommer 2 ggr i veckan. S. hade förr en 1-klassig pedagogi, senare en samskola, nu blott folkskola. Utanför staden på Kungsgårdens mark ligger Säters hospital (1906—12), byggdt efter kolonisystem med skilda byggnader, 36 st., hvaraf 17 äro afsedda för administrationen och 19 större och mindre paviljonger för olika kategorier af sjuka (830 patienter). I kyrkligt hänseende bildar S. med sin landsförsamling ett pastorat inom Stora Tuna kontrakt af Västerås stift. — Genom k. br. 9 juni 1626 förklarade Gustaf II Adolf som sin vilja att på Säters kungsgård, säte för fogden i Öfre bergslagen, fundera och bygga en stad, och genom k. br. 8 maj 1642 fick S. stadsprivilegier samt stora donationsjordar, 359 13/16 tld åker, 104 5/8 tld äng och l,255 3/16 tld betesmark och skog. 1619 anlades där den första inhemska garhyttan för rening af koppar från Falu grufva, och med den förenades 1624 det första kopparmyntverket i Sverige, med Gillis Coyet som myntmästare. Sedan myntverket 1642 flyttats till Avesta, drefvos flera industrier af Ljusteråns vatten, bl. a. ett betydande plåt- och harneskmakeri. — Säterdalen, känd och omtalad för sin fägring och sin yppiga vegetation, är omkr. 6 km. lång och nedskuren af Ljusterån, som bildar en del större och mindre fall. Ån har i den lösa moränsanden nedskurit en egendomlig, ända till 50 m. djup och på sina ställen mer än 100 m. bred dalgång (se fig. 4), som med sina många grenar och bidalar är en förtjusande idyll, fagrast under våren och försommaren, då till "Slätten" samlas stora människoskaror till fester, möten och till åseende af friluftsskådespel (redan 1908, de första i Sverige), som stundom lockat ända till 20,000 åskådare. Om dalens bildning se A. G. Högbom, "Exkursioner i Säterdalen och dess omgifningar" (i Sv. turistfören:s årsskrift 1901). Vid den omkr. 4 km. v. om S. belägna fäbodstugan Lodstöparbo restes 16 juni 1907 en 4 m. hög sten till minne af Barbro Stigsdotter (se denna), som uppges ha varit född där. Wbg. Fig. 4. Parti af Säterdalen.
Säter, Säterstuga. Se Fäbod.
Sæter, Ivar Johnsen, norsk författare, f. 20 nov. 1864 i Tolgen, Österdalen, tog 1885 afgångsexamen från seminariet i Tromsö och var flera år amanuens vid Deichmanska biblioteket i Kristiania. S. har författat berättelser (Tungsind 1896, Ideelle krav 1898, En mand 1902, Udenfor samfundet 1906), dikter (Livet 1898, Livets sange 1909), skådespelet Hans Nilsen Hauge (1904) och bygdeskildringarna Storelvedalen (1908) och Tolgen (1909). Efter att ha blifvit katolik skref han Ignatius Loyola (1911) och Domkirkens bygmester (1912, om ärkebiskop Eystein). S. är en själfständig, idealistisk författare. K. V. H.
Säterbo (Setterbo), socken i Västmanlands län, Åkerbo härad. 5,144 har. 879 inv. (1917). Annex till Arboga stad, Västerås stift, Arboga kontrakt.
Säterdalen. Se Säter.
Säterholms skans. Se Sätersundet.
Säteri, kam., landtgods, som till följd af egarens privilegierade ställning som frälseman befriats från större delen af de allmänna utskylder, hvilka i allmänhet intill 1900-talet hvilat på svensk jord. Denna s. k. säterifrihet, som under loppet af flera årh. utvecklat sig i samma mån, som adeln blifvit mäktig, vann stadga vid Erik XIV:s kröning. Adelsmannen erhöll då skattefrihet för en gård, friherren för två och grefven för tre. Vid samma tillfälle grundlades en s. k. ladugårdsfrihet genom stadgandet, att den frälsemannen tillhöriga, närmast säteriet belägna landbogården skulle njuta liknande friheter som säteriet (se Ladugårdshemman samt Råoch rörshemman). Själfva säteriet skulle afses för åkerbruk och vara väl bebyggdt med en "sätesbyggnad", värdig egarens ställning. Skattefriheten äfventyrades, om byggnaden ej ordentligt underhölls och om jorden ej väl häfdades. Landbogården däremot skulle afses till afvel eller ladugårdsskötsel. Då antalet säterier blef för stort, förklarades i resolutionen på ridderskapets och adelns besvär 1686 (§ 39), att det icke tilläts vidare att "bygga" — inrätta — nya säterier. Genom 1723 års adliga privilegier bestämdes, att säterifriheten skulle innefatta frihet från rusttjänst, utskrifning, rotering, kronotionde, kronokörslor, skjutsning, durktågs- och andra gärder, inkvartering, prästgårds-, tingshus- och gästgifvargårdsbyggnad, kontributioner m. m. Försöken att slippa från tionde (se d. o.) till prästen misslyckades. Genom en på rikets ständers beslut grundad k. kung. afskaffades 1810 adelns rätt att uteslutande besitta säterier. Konsekvenserna af denna viktiga reform ha gett sig till känna i den nyare lagstiftningen, t. ex. i fråga om prästgårdsoch tingshusbyggnad. Säteriernas gamla privilegier att
Källa: Project Runeberg ·
