Sida 60
Sällskapet för främjande af kyrklig själavård
delades på två särskilda afdelningar: den ena en egentlig folkskola, den andra en fortsättningsskola, hvarmed åsyftades dels att visa, hur undervisningen i en högre folkskola lämpligen borde ordnas, dels att bereda tillfälle för de ynglingar, som inträdt i yrkena, att vinna ökad bildning. Sedan fortsättningsskolan emellertid fyllt sin uppgift, då andra dylika skolor uppstått, upprättades i dess ställe 1883 en s. k. preparand-anstalt för unga kvinnor, som önskade inträda vid statens seminarier. Med den s. k. preparand-anstalten förenades 1885 ett småskollärarinneseminarium. 1896 beslöt emellertid sällskapet att omorganisera hela sin läroanstalt till en högre folkskola, som trädde i verksamhet höstterminen 1897. Dess uppgift är att åt flickor, som genomgått folkskolan, meddela dels en fortsatt undervisning, dels en fullständigare utbildning för kvinnans praktiska lifsuppgifter. Fr. o. m. 1912 omfattar skolan tre enåriga klasser. Undervisningen i tredje klassen afser att bibringa lärjungarna verklig yrkesutbildning i vissa viktigare kvinnliga yrkesgrenar, särskildt hemsysslor, barnavård och klädsömnad. — Enligt de 1896 af K. M:t stadfästa stadgarna har sällskapet till uppgift att främja en ändamålsenlig folkundervisning. Ledningen af sällskapets angelägenheter utöfvas af en direktion af 12 personer, valda af sällskapet bland dess ledamöter, en tredjedel hvarje år. Sällskapet, som har eget hus i Stockholm, har sedan början åtnjutit i statsanslag 4,500 kr. årligen samt fr. o. m. 1908 ett särskildt statsbidrag å 200 kr. till undervisningen i huslig ekonomi. Sedan 1912 har sällskapet erhållit årliga anslag af växlande storlek från Stockholms stad (8,000 kr. 1918). Sällskapets tillgångar utgjorde vid 1914 års slut 107,186 kr. A. J.
Sällskapet för främjande af kyrklig själavård (signatur S. K. S.) bildades i Stockholm 1893 på initiativ af numera rotemannen Karl Alm med syfte att på frivillig väg deltaga i arbetet för att afhjälpa den stora kyrkliga nöden i hufvudstaden, särskildt i dess utkanter. Dels ville sällskapet genom att anordna föredrag och diskussioner påverka opinionen för nödvändigheten af att tillgodose berättigade kyrkliga kraf, såsom byggandet af nya kyrkor, helst ett flertal mindre, delandet af massförsamlingarna och anställandet af flera prästerliga krafter, särskildt sådana, som kunde lösgöras från expeditionsarbete för att helt egna sig åt personlig själavård, besök hos fattiga och sjuka och tillvaratagande af i andligt hänseende förkomna. Dels ville sällskapet efter förmåga insamla medel till att aflöna dylika präster och upptaga sådant arbete i Stockholms utkantsförsamlingar. I enlighet härmed har sällskapet upptagit arbete inom Maria (vid Ansgariekyrkan och Hornstull), Katarina, Brännkyrka (Liljeholmen och Enskede), Kungsholms, Johannes, Engelbrekts (Hjorthagen), Oskars (Djurgården), Solna (Hagalund), Spånga (Dufbo) och Ösmo (Nynäshamn) församlingar. Vid Liljeholmen och Helgalunden (Katarina förs.; se fig.) samt i Dufbo, Hagalund och Enskede har sällskapet uppfört kyrkor, de två förstnämnda af trä, de öfriga af sten och rymmande jämte församlingssal omkr. 400 pers. I Katarina församling (vid Helgalunden) ha dessutom i en fastighet (tax.-v. 315,000 kr.) inredts för arbetet erforderliga lokaler (församlingssal, bibliotek, läsrum, barnkrubba m. m.). Sällskapets arbete har på de senaste åren i allt högre grad börjat inorganiseras i det ord. församlingsarbetet, hvadan sällskapet f. n. (1918) har kvar i sin tjänst endast 2 präster (vid Hornstull och Helgalunden) och 1 diakon (i Hagalund). Helgalundens kyrka (af trä, flyttbar).
Genom anordnandet af två större konferenser (1901 och 1902) och några mindre (1904, 1907 och 1913) och de väckelser dessa gåfvo har sällskapet förutom genom sitt öfriga arbete blifvit af stor betydelse för den nya kyrkliga "församlingsrörelsen" icke endast i hufvudstaden, utan i hela svenska kyrkan, den rörelse, som 1910 fick sitt yttre organ i Diakonistyrelsen. En stor insats har sällskapet likaledes gjort genom att uppsätta (1904) tidningen "Församlingsbladet", som 1912 öfvertogs af Diakonistyrelsen. På sällskapets initiativ bildades 1907 den s. k. "Församlingsbyrån"; äfven denna öfverlämnades jämte den af densamma och af sällskapet förut bedrifna bokförlagsverksamheten till Diakonistyrelsen, då denna började sitt arbete. 1914 träffade sällskapet en öfverenskommelse med Diakonistyrelsen om samarbete för att åstadkomma kyrkor, kapell och församlingshus företrädesvis i uppväxande arbetar-, stations- och industrisamhällen; i detta arbete har sällskapet hufvudsakligen verkat för insamlande af medel till och byggande af flyttbara kyrkor, d. v. s. kyrkor, så konstruerade och byggda af sådant material, att de lätt kunna nedtagas och ånyo uppföras på annat håll. På detta sätt kan upptagandet af kyrkligt arbete möjliggöras i dylika samhällen, redan innan de hunnit bli i religiöst och sedligt hänseende förvildade. När sedan vederbörande samhälle eller församling befinnes villig att på officiell eller frivillig väg bygga sig egen kyrka, kan då den flyttbara kyrkan lätt uppföras i ett annat liknande samhälle. Den 1918 i Helgalunden uppförda kyrkan är den första af flyttbar typ. Sällskapet omfattar f. n. 8 församlingskretsar med ett medlemsantal af omkr. 1,000. Styrelsen består af en representant från hvar och en af kretsarna,
Källa: Project Runeberg ·
