Sida 140
Tabula
mottagnings- och affärsrum. Med atrium var tablinum förenadt genom en vid öppning, som kunde tillslutas med förhängen. Bakväggen var väl urspr. murad, men utgjordes sedermera oftast af breda flygeldörrar. Man kunde sålunda, då förhängena voro dragna åt sidan och dörrarna uppslagna, se genom huset i hela dess längdriktning. Tablinum var emellertid ej ett genomgångsrum, utan förbindelsen mellan den främre och den bakre delen af byggnaden skedde genom en smalare gång (fauces) vid sidan af tablinum. Upk.*
Tablå (fr. tableau, eg. tafla), med tillhjälp af siffror upprättad öfversikt öfver en affär; sammandragen och lätt öfverskådlig framställning; en mot dekorationsförändring svarande underafdelning af en akt i ett skådespel; effektfull gruppering af (utklädda) personer, afsedd att en kortare stund visas för åskådare. — Tablå!, hvilken öfverraskning !
Tablåkommittén. Se Lagkommittén, sp. 871.
Taboada [-båa'-], Luis, spansk författare och journalist, f. 1848 i Vigo (Pontevedra), d. 1906 i Madrid, utöfvade vid sidan af sitt arbete i redaktionen af "El Imparcial" omfattande författarverksamhet och åtnjöt som humorist genom sina älskvärdt karikerade typer stor popularitet. Hans mest bemärkta arbeten äro lustspelen Fiese U. de los neos och Muerto el perro, romanerna Un drama en Caldelas, La vinda de Chaparro och Pescadero, ó tus besugos samt diktsamlingen Gorgoritos. Dessutom skref T. otaliga sede- och kulturskildringar samt krönikor, af hvilka må nämnas Madrid en broma (1890), La vida cursí (1891), Siga la festa (1892), Titirimundi (1892), El mundo festivo (1894), Caricaturas, Cursilones, Madrid alegre, Crónicas alegres, Tipos cómicos och De Vigo á Madrid (en lustresa i romantiserad form). Ad. H—n.
Taboga [-bå'-], ö i Panamaviken, 16 km. s. v. om staden Panama, 6 km. lång, med tät skogväxt. God hamn. J. F. N.
Taboleiro [təbole͡i'ro], port. (bordskifva), kallas i mellersta Brasilien de svagt vågformiga, torra högslätterna, motsvarande de s. k. mesas i Venezuela och Central-Amerika. De indelas i taboleiros (l. campos) cobertos, bevuxna af låg trädvegetation (däraf äfven namnet campos cerrados, d. v. s. stängda slätter), och taboleiros descobertos (l. campos limpos, rena eller öppna slätter) med gräs och örter. De intaga större areal än skogarna. C. Lmn.
Berget Tabor. Tabor [-bår], arab. Djebel Tur, ett med ek- och terebintbuskar bevuxet kalkberg (se fig.) på södra gränsen af galileiska höglandet i Palestina, omkr. 10 km. s. ö. om Nasaret, 562 m. högt. På dess afrundade hjässa ligga ett latinskt och ett grekiskt kloster, och där fanns af gammalt (redan på Antiochos den stores tid, i 3:e årh. f. Kr.) och så sent som på korstågens tid en fästning, af hvilken murar ännu synas. Redan Hieronymus antog, att Kristi förklaring egt rum på T.; men af sammanhanget i Mark. 8: 27—9: 30 framgår, att Hermon med större sannolikhet var det berg, som åsyftas i den evangeliska berättelsen. I närheten af T. vann franske generalen Kléber 15 april 1799 en seger öfver turkarna. (J. F. N.)
Tabor, stad i södra delen af Böhmen, vid Luschnitz, en biflod till Moldau, och järnvägen mellan Wien och Prag. Omkr. 11,900 inv. (1910), de fleste tjecher. Obergymnasium och oberrealskola; landtbruksläroverk. Staden anlades 1420 af husiterna som ett förskansadt läger (tjech. tábor), och efter detta fick den radikalare delen af dem namnet taboriter (se Husiter). Tälten utbyttes sedermera mot hus, men stadsplanen förråder ännu platsens ursprungliga bestämmelse. Bronsstaty på torget af Žižka, husiternas anförare. (J. F. N.)
Tabora, stad i Tyska Öst-Afrika under 5° 1′ s. br., 1,242 m. ö. h., vid en till Tanganjika rinnande flod. T., som med kringliggande orter har omkr. 40,000 inv., är en viktig knutpunkt för karavanvägarna till Tanganjika- och Victoriasjöarna. Det är missionssamt post- och telegrafstation. Dess klimat är osundt. J. F. N.
Taboriter. Se Husiter.
Tabris. Se Tebris.
Tabrismarmor, en vid staden Tabris l. Tebris i Persien förekommande halfgenomskinlig alabastervarietet.
Tabu. Se Helig. — I mer eller mindre mån likbetydande med tabu äro orden pantang, bobosso, pamalli (i Ostindien), fadi (på Madagaskar) och wakan (i Nord-Amerika).
Tabula, lat. (eg. bräde), bänk, spel af olika art, med brickor eller annorledes, t. ex. med kulor; skriftafla, en med vax betäckt trätafla, på hvilken man gjorde anteckningar (plur. af ordet i sistnämnda bet. tabulæ), kom att beteckna alla slags affärshandlingar, såsom räkenskapsbok, kontrakt, testamente och lag eller förordningar, emedan de offentligen anslogos på (metall-)taflor. Däraf leges duodecim tabularum (se Tolf taflornas lagar). Slutligen betydde tabula äfven en på trä utförd målning, "tafla". Ett särskildt slag voro de små votiv- l. löftestaflor (tabulæ eller tabellæ votivæ), som personer, hvilka räddats ur fara eller sjukdom, plägade upphänga i något tempel som tacksamhetsgärd till den gudomlighet, åt hvars hjälp de ansågo sig böra ge erkännande. — Tabula amalphitana. Se Amalfi. — Tabula Bantina (se Italiens fornspråk, sp. 1067). — Tabula cæritum (eg. förteckning på medborgarna i den Rom underlydande staden Cære), förteckning på romerska medborgare med inskränkt rätt. — Tabula nigra. Se Svarta taflan. — Tabula peutingeriana. Se Peutinger. — Tabula rasa, eg. vaxtafla med utplånad skrift;
Källa: Project Runeberg ·
