Nordisk familjebok. Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning

Amerikanska samhällsproblem (1912), Lefnadsstandard och sparkraft (1915), Samhällsklasser och politiska partier i Sverige (1917) och ett stort antal nationalekonomiska artiklar i Nordisk familjebok.

Thörne, Sven Alfred, målare, f. 24 april 1850 i Horns socken, Östergötland, d. 15 mars 1916 i Stockholm, studerade vid konstakademien i Stockholm för P. D. Holm, vann k. medaljen 1880 för Sommarmorgon, blef 1881 agré af konstakademien och erhöll 1884 ett resestipendium. Han studerade då i München och målade en del utsikter från Oberbayern. Sedan utförde han mest svenska landskap från Mälartrakten och bergslagen med flärdlös uppfattning och omsorgsfullt behandlingssätt (Vårmorgon 1888, Nationalmuseum, deponerad i Riksdagshuset). Han målade äfven ett och annat porträtt och var verksam som teckningslärare. —rn.*

Ti, förkortning för titan (se d. o.).

Ti. (Tib.), förkortning för Tiberius.

T. I. Se Svenska teknologföreningen.

Tiacetsyra, kem. Se Tiosyror.

Tiahuanaco, märklig indiansk ruinplats i Bolivia (dep. La Paz) på södra sidan af sjön Titicaca (se d. o.).

Tiamat, myt. Se Behemot och Draken i Babel.

Tian, pseudonym. Se Günderode, K. von.

Tiangikoski, fall i Kalix älf, Pajala socken, Norrbottens län, 6,8 m. högt, 1,600 m. långt, med ett nederbördsområde af 6,290 kvkm. Lokala förhållandena äro gynnsamma för fallets utbyggning. Vid den fr. s. inkommande Tiangijoki (nederbördsområde 55 kvkm.) finnas två mindre kvarnar. E. O. E—m.

Tianie, mynt. Se Chiva, sp. 216.

Tian-schan, Tiansjan l. Tien-schan (fr. Thian-chan, eng. Tian-shan), "himmelsberget", ett af Central-Asiens största bergskedjesystem (se kartan till art. Asien), kan betraktas som den nordligaste länken i det system af parallellkedjor med öst-västlig längdutsträckning, som uppfyller Central-Asien. I vidaste bemärkelse räknas T. från 67° till 103° ö. lgd och är ungefär dubbelt så omfångsrikt som Alperna. T. sammansättes till största delen af bergskedjor och fjällkammar med sydvästlig-nordöstlig längdriktning; därtill ansluta sig i ö. kedjor med öst-västlig riktning och i v. sådana med nordväst-sydöstlig hufvudriktning. Dessa system af parallellkedjor sluta sig närmast tillsammans i ö. för att åt v. solfjäderformigt divergera och efter hand öfvergå i det Aralokaspiska ökenområdet. T:s södra begränsning är mycket skarp mot Tarim-bäckenet och Öst-Turkestan. Åt ö. öfvergår T. i Schamo(Gobi-)öknens kuperade terräng, och i n. ö. utbreder sig Dsungariska öknen, hvarför sålunda T. på alla sidor är omgifvet af sterila ökenområden utan aflopp till hafvet.

Inom T:s östligaste område kan hufvudpartiet sägas utgöras af Pe-schan, en hög ansvällning af Gobi-öknen. I s. begränsas Pe-schan af bergskedjan Tschol-tag och i n. af Karlyk-tag, som når upp till omkr. 5,000 m. och som i v. begränsas af Otunkoza-passet (2,760 m.), genom hvilket går karavanvägen Hami—Barkul. V. om detta pass utgöres fortsättningen af Bogdo-ola (högsta parti 4,630 m.), Iren-tha-bergen (kulminerande i Dössmegen-ola 6,100 m.) samt Boro-charo, hvilken senare i n. begränsar den djupast in i T. nående daldepressionen Ili. Söder om denna depression framgår Narat-bergskedjan, som åt v. efter hand fortsättes af Kungei-ala-tau. Denna utgör norra sidan af den stora sjön Issyk-kul (1,615 m. ö. h.) och fortsättes åt v. i Alexanderbergen, som nå upp till 5,000 m. höjd i sitt östra parti, men åt v. sänker sig ned mot Sir-Darjas slättområden. Omkr. 185 km. ö. s. ö. om Issyk-kul ligger Khan-Tengri ("himladrotten"), hvilken kan betraktas som en knutpunkt inom T:s centrala parti. Dess högsta topp höjer sig till 7,200 m., och från den radierar ett flertal glaciärer, bland hvilka märkas de väldiga Koi-kaf samt norra och södra Myltschek-glaciärerna. Från Khan-Tengri utgår en rad snö- och istäckta fjällkedjor; i östlig riktning Chalyk-tau och i sydvästlig riktning Kok-schaal-tau. Mellan denna kedja och den lika mäktiga Terskei-ala-tau, som bildar södra begränsningen af Issyk-kul, framgår en serie dalströk, skilda af bergsryggar, hvilkas långsluttande sidor leda upp till högfjällsplatåer på 4,000—5,000 m. höjd. Dessa och liknande jämna platåytor inom T. kallas syrt och ha gett upphof till liflig diskussion med afseende på bildningssättet. Kok-schaal-tau slutar i fjällknuten Terek-tau, från hvilken bergskedjor stråla ut i nordvästlig och sydvästlig riktning. Af dessa senare kan nämnas den fjällkomplex, som sammansättes af de båda jämnlöpande kedjorna Alai-tag och Trans Alai-tag.

T. är med undantag af sitt västligaste parti en relativt enkelt byggd bergskedjekomplex; de ingående bergarterna äro ej heller af någon mångfaldig art. Utom kristalliniska skiffrar och en prekarbonisk granit förekomma blott underkarboniska sediment i centralaste T. och på norra sluttningen samt öfverkarbon på södra sluttningen. Dessa bergarter ha genom starkt sidotryck hårdt sammanpressats, hvarvid väldiga effusivmassor i form af granit och kvartsporfyr bröto fram. Först under juratiden började sediment afsätta sig utmed foten af bergskedjan. Härtill anslöto sig under tertiärtiden klastiska sediment. I västligaste T. ingå äfven devonbildningar. — Om den morfologiska utvecklingen äro meningarna delade. Under det att de tyske forskarna förlägga en stark veckningsperiod under karbontiden, en lugntid med utbildning af ett peneplan under största delen af den mesozoiska tiden samt en andra genomgripande reliefbildande period under senare delen af tertiärtiden, anse de amerikanske forskarna, att den stora peneplanbildningen försiggått under sentertiär tid och de för bergskedjebildningen viktigaste rörelserna i jordskorpan egt rum så sent som i kvartärtiden. Otvifvelaktigt är, att under denna senare tid förekommit betydande nivåförändringar inom såväl T. som det öfriga centralasiatiska området och att T. erhållit sin nuv. karaktär af högfjällskedja mer genom landhöjning och förkastningar än genom veckning. Härigenom skiljer den sig helt från Alperna. — Märkena efter istiden äro obetydliga i östra T., däremot högst betydande i centrala T. för att därefter åter minska åt v.

Genom sitt läge eger T. ett utprägladt kontinentalt klimat. I v. nås det dock af fuktiga vindar,