Sida 81
Söderberg, Hjalmar Emil Fredrik
Söderberg, John, donator, f. 10 dec. 1810 i Stockholm, d. där 1 febr. 1892, öfvertog 1831 efter sin fader en strumpfabrik, som han förstod att göra till en särdeles inbringande affär, och testamenterade till Stockholms högskola ett belopp, som vid utredningen uppgick till 2,036,828 kr., dels till stipendier à 600 kr., dels, till större delen, till fyllande af sådana högskolans behof, som med dess ändamål må anses öfverensstämmande, dock ej till byggnader. Behållningen uppgick vid 1917 års slut till 2,227,899 kr.
Söderberg, Johan Edvard, statistiker, f. 11 jan. 1849 i Torshälla, blef student i Uppsala 1867 och filos. doktor 1877. S. å. antagen till e. o. tjänsteman i Statistiska centralbyrån, blef han där aktuarie 1879 och var förste aktuarie 1888—1914. Han är sedan 1909 led. (sedan 1917 vice ordförande) i styrelsen för Stockholms stads statistiska kontor. S. har utgett bl. a. Utskottsmötet 1651 och riksdagen 1652 (gradualafh. 1877), Landskommunernas och köpingarnas ekonomiska bärkraft (utg. på offentligt uppdrag 1911) samt uppsatser i "Statistisk tidskrift" och statistiska utredningar för Arbetareförsäkrings-, Arbetareskydds-, Nya arbetareförsäkringsoch Sjöfartsnäringskommittéerna. S. har därjämte utarbetat ett stort antal af Statistiska centralbyråns berättelser i serien "Bidrag till Sveriges officiella statistik". L. Wll.
Söderberg, Sven Otto Magnus, språk- och fornforskare, f. 27 mars 1849 i Lund, d. 24 april 1901, blef student 1870, filos. doktor och docent i Lund 1879 samt föreståndare för dess historiska museum 1888. Han skötte professuren i nordiska språk läsåren 1895—97 och med half undervisningsskyldighet sedan höstterminen 1897. S. företog vidsträckta ut- och inrikes resor för arkeologiska och filologiska studier och blef titulär professor 1901. Hans förnämsta skrifter äro Forngutnisk ljudlära (gradualafh. 1879), Några anmärkningar om u-omljudet i fornsvenskan (1883), Om djurornamentiken under folkvandringstiden (1893) och Ölands runinskrifter (h. 1 1900; h. 2 1906, red. af E. Brate). B—e.
Söderberg, Erik Natanael (Natan), skald, tidningsman, f. 15 april 1869 i Hafverö, Medelpad, vardt 1888 student i Uppsala, där han 1897 promoverades till filos. doktor. S., som redan under studentåren flitigt medarbetat på vers och prosa i pressen, vardt 1898 redaktör för "Härnösandsposten", 1899 medarbetare i "Vårt land", var 1900—11 redaktör för "Örebro dagblad" och är sedan 1911 hufvudredaktör för "Upsala". S. har utgett diktsamlingarna Strängalek (1895), Minne och längtan (1899), Dikter och sånger (1901), I sol och skugga (1903), Rytmer och runor (1907), Lyrik (1909), Lyra och psaltare (1910), Toner och minnen (1913) och Från anno fjorton (1915). Hans diktning eger genom ett tillbakablickande drag och förkärlek för aning, dröm och längtan ett utprägladt romantiskt inslag; han kan betecknas som en idylliker med en äkta och ofta utsökt ton. Många af hans vislyriska kväden ha tonsatts. S:s gradualafh., Samuel Johan Hedborn, ett bidrag till Nya skolans häfder (1897), föll delvis inom det hymnologiska området, åt hvilket han sedan oaflåtligt egnat sig. Utom ett stort antal dithörande smärre uppsatser har han författat Några drag ur den kristna psalmens historia (i "Läsning för svenska folket", 1903—07) och den omfattande hymnologiska handboken Den kristna psalmen (1916). Han kallades till led. af den i nov. 1908 tillsatta psalmbokskommittén, som 1913 erhöll förnyadt uppdrag, och insattes jämväl och verkade som sekreterare i den af 1915 års kyrkomöte begärda och s. å. af K. M:t förordnade granskningsnämnden, till hvars 1917 utgifna förslag han bidragit med sju originalpsalmer. — S. har som lekmannaombud för Strängnäs stift bevistat 1909, 1910, 1915 och 1918 års kyrkomöten. Jämte E. Modin har S. utgett Matrikel öfver i Upsala studerande norrlänningar 1595—1889 (1890). Jfr F. Vetterlund, "Skissblad om poeter" (1914).
Söderberg, Hjalmar Emil Fredrik, författare, f. 2 juli 1869 i Stockholm, student där 1888, var en kortare tid verksam som landsortsjournalist och ett par år anställd i tullverkets tjänst, men har sedan midten af 1890-talet egnat sig uteslutande åt litteraturen. Han är sekreterare vid A. Bonniers stipendiefond. S. har lämnat litteratur- och teaterkritiska eller fritt kåserande och polemiska bidrag till olika tidningar, och genom sin alltid ärliga, oförskräckta och konsekventa uppfattning, sin fyndighet och slagfärdighet, sin graciöst raljanta stil kan han räknas till den nutida svenska pressens kvickaste iakttagare och elegantaste pennor. Äfven hans längre, fint formade tidskriftsuppsatser (öfver Fröding, Ibsen, J. K. Huysmans o. a.) äro synnerligen genomtänkta, själfständiga och spirituella. S:s första tre ungdomsnoveller (1892—93), som alla behandla lifvet på skuggsidan och i det undangömda, visa ännu påtagligt beroende både af Strindberg och i allmänhet af moderna naturalister och impressionister (J. P. Jacobsen, H. Bang). Hans egentliga novellistdebut med Förvillelser (1895, 4:e uppl. 1913; ty. öfv. 1914) uppenbarade dock en i viss mån ny författartyp. Hufvudvikten i denna lekfullt ironiska berättelse ligger ej på figurteckningen, ehuru bipersonerna ofta äro tagna på kornet, utan på den utmärkt väl träffade stockholmska lokalfärgen och tidsstämningen. På ett och annat håll tog man anstöt af bokens förment sedliga indifferentism, och intrycket af författaren som en för det mesta kallsinnigt skeptisk, spefull flanör tycktes bekräftadt genom en samling
Källa: Project Runeberg ·
