Sida 598
Thomsen, Hans Peter Jürgen Julius
blef T. direktör för alla de nu nämnda museerna, men han hade därjämte del i upprättandet af den historiska vapensamlingen i tyghuset och i ordnandet af De danske kongers kronologiske samling på Rosenborg. T. var led. af många lärda samfund i in- och utlandet (Vitt. hist. o. ant. akad. 1858) och blef 1845 etats- och 1854 konferensråd. Hans stora, dyrbara myntsamling (katalog i 6 bd, 1867—76) öfvergick 1868 till staten. E. Ebg.
Thomsen, Grímur Thorgrímsson, isländsk skald och politiker, f. 1820 på Bessastaðir, d. där 1896, blef student 1837 i Köpenhamn, fick 1841 accessit för svar på universitetets estetiska prisuppgift Om den nyfranske poesi, disputerade 1845 för magistergrad med en afh. om Lord Byron, företog 1846—48 med stipendium en utländsk resa och studerade nyare språk i Tyskland, Frankrike och England samt blef 1854 filos. doktor. Redan 1848 hade han gått in vid danska utrikesministeriet och vistades som legationssekreterare till 1850 i Frankfurt am Main, Paris och Bruxelles. 1856 utnämnd till fullmäktig i utrikesministeriets handels- och konsulatdepartement, blef han 1860 departementssekreterare och s. å. legationsråd. 1866 lämnade han statstjänsten, och 1867 flyttade han till Island. Där inköpte han kungsgården Bessastaðir, hans barndomshem, och slog sig ned som landtbrukare. 1869—91 var han led. af alltinget. Redan under sina studieår utgaf T. åtskilliga danska skrifter af litteraturhistoriskt innehåll, starkt påverkade af Hegels filosofi, och skref en del isländsk vers. Han var den förste kritiker i Danmark, som till fullo uppskattade H. K. Andersens författargärning (i en recension i "Dansk maanedsskrift", 1855). Efter sin återflyttning till Island började han mera än förut syssla med skaldskap och utgaf diktsamlingarna Ljóðmæli (1880 och 1895). Han var starkt påverkad af fornkvädenas och sagornas anda och skildrade helst och med största framgång rakryggade, oböjliga karaktärer och farliga äfventyr. Formen vållade honom ofta svårigheter, som han icke alltid kunde öfvervinna; men innehållet har originalitet, kraft och märg. Hans öfversättningar af poesi, dansk, tysk, engelsk, men mest grekisk, äro icke fullt lika lyckade. Därjämte skref han en del studier af historiskt innehåll, tryckta i Isl. litt. sällsk.s tidskr., och utgaf Hallgrímur Pjeturssons dikter med en inledande lefnadsteckning (2 bd, 1887—92). 1878—82 redigerade han tidningen "Ísafold". T. var en af det isländska alltingets mest framträdande personligheter. Till sin politiska hållning var han mycket måttfull och hölls därför af flertalet islänningar för mindre fosterländsk. Det starka intresse för skandinavismen, som han i olikhet med andra islänningar hyste, gjorde honom också danskvänlig. Litt.: "Illustr. tidsskrift". XXXVIII, "Andvari", XXIII, Poestion, "Isländische dichter der neuzeit", s. 415 ff., Olaf Hansen, "Ny-islandsk lyrik", s. 59 ff., Vilhjálmur Jónsson i "Nordisk tidskr.", 1901. R. N—g.
Thomsen, Hans Peter Jürgen Julius, dansk kemist, f. 16 febr. 1826 i Köpenhamn, d. 13 febr. 1909, blef Polyteknisk kandidat 1846 och var sedermera till 1852 assistent vid Polyteknisk laereanstalts kemiska laboratorium, där han tidigt gjorde sig bemärkt genom sina experiment, 1850—56 lärare i landtbrukskemi vid nämnda skola, sedan i 3 år justerare i Köpenhamn, 1856—66 lärare i fysik vid krigshögskolan, slutligen l865—1901 professor i kemi vid universitetet och samtidigt lärare vid Polyteknisk læreanstalt samt 1883—1902 dennas direktör. Vid sin afgång från denna post utnämndes han till geheimekonferensråd. 1853 utgaf han en mycket använd Vejledning i den præparative kemi och 1856 Vandringer paa naturvidenskabens gebet, men blef sedermera mycket namnkunnig på termokemiens område. Redan 1852 fick han Videnskabernes selskabs silfvermedalj för Bidrag til et thermokemisk system, och 1861 följde afh. De kemiske processers almindelige karakter. Dock fick han först som professor fullt tillfälle att fortsätta sina studier. 1869—79 författade han, mest i tyska facktidskrifter, 30 afh. i samma ämne och samlade slutligen sina iakttagelser i Thermochemische untersuchungen (4 dlr, 1879—82). Härtill slöto sig Systematisk gennemförte termokemiske undersögelsers numeriske og teoretiske resultater (utg. af Videnskabernes selsk., 1905). Uppsala universitet kallade honom till hedersdoktor 1877; i Köpenhamn blef han 1879 med. hedersdoktor, och Royal society i London tilldelade honom 1883 sin stora guldmedalj. Medlem af Videnskabernes selskab sedan 1860, valdes han 1888 efter Madvig till dess president. 1880 blef han led. af Vet. akad., 1881 af Fysiogr. sällsk. i Lund och 1885 af Vet. soc. i Uppsala samt af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg. 1896 fick han en särskild guldmedalj af danska kemister. T. skref äfven (1858) om den elektromotoriska kraften, och som fysiker väckte han uppmärksamhet genom ett högst originellt polarisationsbatteri samt en människoålder senare genom en transformator af elektriska strömmar (1898). Därjämte utvecklade han stor praktisk verksamhet. 1852 uppfann han en metod för sodaberedning af kryolit och inrättade härför 1859 egen fabrik, som har gett rik afkastning och senare tagits till mönster både i Tyskland och Nord-Amerika. Tills. med fysikern Colding företog han 1853 viktiga undersökningar Om de sandsynlige aarsager til koleraens ulige styrke i de forskjellige dele af Kjöbenhavn, särskildt med hänsyn till markens beskaffenhet. Som stadsfullmäktig ("borgerrepræsentant") i Köpenhamn 1861—94 utöfvade han stort inflytande och var dessutom 1882—92 led. af Havneraadet. — Jämte sin broder Karl August T. (f. 1834, d. 1894; sedan 1870 docent vid Polyteknisk laereanstalt) utgaf han 1862—79 "Tidsskrift for fysik og kemi". Efter honom har uppkallats mineralet thomsenolit, funnet i Ivigtut på Grönland och uppkommet genom omformning af kryolit. — Se
Källa: Project Runeberg ·
