Sida 551
Théel, Daniel
Theatrum Europæum, lat., titel på en i Tyskland under 1600- och 1700-talen utgifven samling af flygskrifter, relationer, officiellt tryck och andra aktstycken, som kunde tjäna till belysning af samtidens historia. De två första banden (1633, 1635), omfattande tiden 1619—33, redigerades, på anmodan af kopparstickaren och förläggaren M. Merian, af den bekante J. Ph. Abelin (se denne), som där skref sig Joh. Ludw. Gottfried. Sedermera utgåfvos ytterligare 19 bd, under ledning af olika redaktörer, omfattande tiden t. o. m. 1718 (6:e bandet, omfattande tiden 1647—51, är tillegnadt svenske arfprinsen Karl Gustaf). Arbetet, som är rikt illustreradt med delvis förträffliga stick och som upplades flera gånger, bör som historisk källa begagnas med urskillning.
Thebæ, lat., stad. Se Tebe.
Thebai (grek. Θῆβαι), stad. Se Tebe.
Thebain. Se Tebain.
Thebais, i den diokletiansk-konstantinska riksindelningen storprovins (dioecesis; se Romerska riket, sp. 760) i Egypten, landet kring Tebe, Öfre Egypten.
Thebais l. Thebaïden, forngrekiskt epos af okänd författare, behandlande sagan om de sju hjältarnas härnadståg mot Tebe. Detta skaldestycke, som tillhörde det s. k. kykliska epos (se Kykliska skalder), har icke kommit till vår tid, men var i forntiden högt ansedt och betraktades t. o. m. som ett verk af Homeros. Det har i sin ordning lämnat stoff åt de attiske sorgespelsförfattarna. Man har i nyare tiden sökt rekonstruera det. Jfr bl. a. Legras, "Étude sur la Thébaïde" (1905) och "Les légendes Thebaines" (s. å.). A. M. A.
Thebaiska legionen. Se Tebaiska legionen.
Thebe, stad. Se Tebe.
Theben, pass. Se Donau, sp. 708.
Theben, W. von. Se Hofnarr och Kahlengebirge.
Thebussem, Doctor [dåktå'r tebosse'm], pseudonym. Se Pardo de Figueroa.
Theca. 1. Paleont., utdödt släkte af fenfotingarna, Pteropoda (se d. o.). Skalet är långsträckt, koniskt, försedt med lock. Theca är en bland de först uppträdande djurformerna och förekommer talrikt i de äldsta, sällsynt i de yngre paleozoiska systemen; funnen äfven i Sverige. — 2. Zool. Se Teka. 1. B. L—n.*
Theca folliculi, anat., benämnes det bindväfshölje, som omger Graafska folliklarna (se d. o.); jfr Ägg.
Thecla, zool. Se Snabbvingar.
Thé dansant [dãsã'], fr., en mindre anspråksfull bal, merendels hållen i värdens eller värdinnans hem.
Thédenat [tedna'], Henri, fransk epigrafiker, f. 1844, d. 1916, oratoriepräst 1875—1903, led. af Institutet 1898, utgaf bl. a. Rapport sur les progrès de l'epigraphie en France (1879), Cachets d'oculistes romains (med H. de Villefosse, 1882), och Le Forum romain (1898; 3:e uppl. 1905).
Thedenius, Knut Fredrik, botanist, f. 12 nov. 1814 i Skogs-Tibble, Uppsala län, d. 4 mars 1894 i Stockholm, blef 1840 apotekare, var 1840—43 Svenska trädgårdsföreningens sekreterare och botanist, innehade 1843—58 apoteket "Korpen" i Stockholm, blef 1843 Apotekarsocietetens sekreterare och examinator i apotekarexamen, var 1839—46 lärare i naturhistoria vid Hillska skolan, 1844—59 lärare vid Stockholms gymnasium och blef 1859 lektor i naturalhistoria där. T. företog 1836 en botanisk resa genom Dalarna, Härjedalen och Norge. Han var flitig växt- och insektsamlare och skref ett flertal botaniska och entomologiska arbeten, af hvilka särskildt nämnvärda äro Anmärkningar om Herjedalens vegetation (1839), Stockholmstraktens phanerogamer och ormbunkar (1850), Botaniska exkursioner i Stockholmstrakten (1859) och Flora öfver Uplands och Södermanlands fanerogamer etc. (1871). T. var utgifvare af "Botaniska notiser" 1852—56. C. Lmn.
Thedens' sår- l. skottvatten. Se Sårläkande medel.
Thedinghausen, en hertigdömet Braunschweig tillhörig enklav, h. o. h. omgifven af preussiska prov. Hannover, på vänstra stranden af Weser, omkring dess biflod Eyter, omkr. 20 km. s. ö. om staden Bremen. 1,616 inv. (1900). Hufvudnäring boskapsskötsel med kreaturshandel. Amtet T. tillföll i westfaliska freden (1648) Sverige, men afträddes i freden i Celle (1679) till huset Lüneburg. (H. W—k.)
Thé du Mexique [te dy meksi'k], bot. Se Chenopodium och Tesurrogat.
Theed [thiī'd], William, d. y., engelsk skulptör, f. 1804, d. 1891 i London (son och lärjunge till en bildhuggare och målare med samma namn, f. 1764, d. 1817). T. utförde under sin långa lefnad ett betydande antal stoder och byster, däribland marmorgrupp af drottning Viktoria och prins Albert (i Windsor), bronsstoder af prins Albert (i Balmoral och Koburg) och af Newton (i Grantham, Lincoln), sittande staty af Humphrey Cheetham (i Manchesters katedral), 12 bronsreliefer ur engelska historien (i Lordernas hus i Parlamentet), bilder af Edmund Burke (samma ställe), af historieskrifvaren Hallam (i S:t Paul, London), statsmannen Mackintosh (Westminster abbey), William Peel (Greenwich), lord Derby (Liverpool), Robert Peel (Huddersfield) och Gladstone (i Manchester) samt kolossalgruppen "Afrika" på Albertmonumentet i Hyde park. (G—g N.)
Théel [tēl], Daniel, läkare, f. 10 febr. 1744 i Stockholm, d. där 4 nov. 1795, blef student i Uppsala och studerade 1761—64 kirurgi hos Acrel i Stockholm. Sistnämnda år anträdde han en resa till Frankrike, England och Tyskland, promoverades därunder till med. doktor i Reims och till kir. doktor i Leipzig samt blef efter sin återkomst led. i Kirurgiska societeten i Stockholm. Han var 1769—92 regementsfältskär vid Lifdrabantkåren samt utnämndes 1772 till preses i Kirurgiska societeten och öfverdirektör vid kirurgien i riket. I 1788 års krig deltog han som förste fältkirurg och anställdes sedan jämte A. J. Hagström som lärare vid den 1789 i Stockholm inrättade kirurgiska skolan, från hvilken intill krigets slut 71 unga män utsändes till Finland. 1792 blef han led. af Vet. akad. "T. arbetade oförtrutet på kirurgiens uppkomst och anseende. Han var dessutom känd för särdeles utmärkt färdighet och lätthet uti de svåraste kirurgiska operationer, och i synnerhet
Källa: Project Runeberg ·
