Sida 273
Ta-tsing
Tatios, Achilleus. Se Achilleus Tatios.
Tatistjev, rysk adelssläkt med gamla anor. 1. Vasilij Nikititj T., historiker, statsman, f. 1686, d. 1750, deltog i Narvas eröfring (1704), i slaget vid Poltava och fälttåget vid Prut (1711). Efter två utländska studieresor blef han president i bergs- och manufakturkollegiet och fick af Peter I i uppdrag att utarbeta en geografi och kartläggning af Ryssland. För detta syfte gjorde han studieresor ända till Sibirien och samlade mycket material. I Sverige vistades han dec. 1724—april 1726 i diplomatiskt uppdrag samt för att studera bergshandteringen. Han utnämndes sedan till öfverdomare i myntverket, men afsattes af kejsarinnan Annas allsmäktige minister Biron efter anklagelse för falhet. Han återvände därpå till Sibirien, där han nitiskt verkade för industriens höjande, upptog grufvor och anlade fabriker. På befallning af Biron ledde han en militärisk expedition till Orenburg 1737 för att kufva basjkirerna. På grund af ny anklagelse för falhet inspärrades han 1740 i Peter-Paulsfästningen, där han författade sitt kulturhistoriskt märkliga testamente, Duchovnja, till sin son. Sedan Biron störtats, återfick han friheten och utnämndes till ståthållare i Tsaritsyn, men drog sig 1745 tillbaka till sin landtegendom vid Moskva. I sin historiska uppfattning hyllade han de utilitaristiska doktrinerna. Hans historiska arbeten, som först under Katarina II blefvo kända, utmärkas för kritisk samvetsgrannhet rörande källorna, men blefvo ej systematiskt genomförda. Hans Istorija rossijskaja (5 dlr, utg. 1768—1848) sträcker sig till furst Vasilij III:s död (1426), ehuru förarbeten gjordes ända fram till 1500-talet. — 2. Sergjej Spiridonovitj T., rysk publicist, historiker, f. 1846, d. 1906, deltog i rysk-turkiska kriget 1877—78 och tjänstgjorde i utrikesministeriet. Bland hans historiska arbeten märkas Vnjesjnaja politika imperatora Nikolaja I:ago (1887), Imperator Nikolaj I i inostrannye dvory (Kejsar N. och de utländska hofven; 1888), Iz prosjlago russkoj diplomatiki (1890), Alexandre I et Napoleon d'après leur correspondance inédite 1801—12 (1891) samt den utförliga lefnadsteckningen af Alexander II i "Russkij bibliografitjeskij slovar" (1897). 1—2. A—d J.
Tatius, Titus, var enligt fornsägnen sabinernas konung, samtidig med Romulus. Efter romarnas kvinnorof i sabinerlandet anföll han Rom med krig, men detta bilades genom ett fördrag, i kraft hvaraf T. och hans folk (tities) flyttade till Rom, där han regerade gemensamt med Romulus. R. Tdh.*
Tatius, Achilles. Se Achilleus Tatios.
Tatler, The [thə tä'tlə], tidskrift, som utgafs i London 1709—11 af R. Steele (se d. o.).
Tatoi (grek. Tatoion), by i Grekland omkr. 12 km. n. om Aten, med den kungliga familjens anspråkslösa lustslott, Nya och Gamla T., på sluttningen af Pentelikon, märkliga företrädesvis för vackra parker och trädgårdar samt skuggiga ekskogar. Det ena slottet förstördes vid en skogseld sommaren 1916.
Ta-tou. Se Peking, sp. 349.
Tátra. 1. (Höga Tátra) Högsta partiet i Karpatiska bergssystemet, sträcker sig mellan floderna Waag, Arva, Dunajec och Poprád och bildar en skarpt begränsad och isolerad grupp, som på en omkr. 800 m. ö. h. belägen högslätt likt en jättelik mur och nästan utan förberg uppstiger till mer än 2,600 m. höjd. Denna mot s. och ö. föga förgrenade, 15—25 km. breda granitmassa, hvars hufvudkam, omkr. 60 km. lång i ö. och v., fyller de ungerska komitaten Liptó och Szepes och med lägre afsatser i n. äfven sträcker sig in i Galizien, består af många kala, branta bergjättar med skarpa spetsar och djupt nedskurna dalar, vildromantiska raviner och ett stort antal (det uppges 112) bergssjöar (på folkspråket kallade "hafsögon", ty meeraugen). De högsta topparna äro Franz-Josephspitze (förr kallad Gerlsdorfer spitze, ung. Gerlachfalvi csúcs, 2,663 m.), Lomnitzer spitze (Lomniczi csúcs, 2,634 m.), Eistaler spitze (Jégvolgyi csúcs, 2.629 m.), Tatraspitze l. Visoka (2,555 m.), Hundsdorferspitze (Hunfalvy csúcs, 2,556 m.), Kesmark (2,539 m.), Schlagendorf l. Szalóki csúcs (2,453 m.), Meeraugenspitze (Tengerszem csúcs, 2,508 m.) samt Kriván (2,439 m.). De förnämsta dalarna, hvilka ligga på en höjd af 800—1,000 m. och uppvisa de vildaste scener, äro Javorina och Kotlinadalen, den senare med stalaktitgrottan Bela, och Bielkadalen. De största af de merendels djupa bergssjöarna äro Csorba (se fig.), i södra delen af gruppen, 20 har, Grosser Fischsee, i Bielkadalen, 34 har, den största af de fem polska sjöarna i Rozlokadalen. Glaciärer och större snöfält saknas. Mycket besökta sommarvistelseorter äro Tátra-Füred (ty. Schmeks, se d. o.) samt omgifningarna kring sjön Csorba, "T:s pärla". — 2. (Låga Tátra). Se Karpaterna, sp. 1146. Bergssjön Csorba i Tátra.
Tátra-Füred. Se Schmeks.
Ta-tsien-lu (Ta-tsien-do), stad i kinesiska prov. Sz'-tschwan, vid Ta-tsien-ho i Jang-tse-kiangs bäcken, på mer än 2,500 m. höjd. Omkr. 12,000 inv., inberäknadt 4—5 tusen munkar 1. lamapräster (enl. Bonvalot och Rockhill). Staden är hufvudsätet för transitohandeln mellan västra Kina och Tibet och mötesplats för flera vägar från Jünnan, Sz'-tschwan, Kivei-tscheu och Kan-su samt har stor omsättning af ull, rabarber och i synnerhet mysk, hvilka varor kineserna tillbyta sig mot ädelstenar, te och siden och expediera till kinesiska hamnstäder. I traktens floder erhålles guld genom vaskning.
Ta-tsing. 1. Se Mandschu. -
Källa: Project Runeberg ·
