Sida 84
Söderby sjukhus
uppkomst finner han ingen gemensam formel, utan pekar på olika källsprång i mänskligt föreställningslif. Klart belyser han de olika primitiva föreställningarnas värde ur utvecklingshistorisk synpunkt, framhållande dels mana eller maktidéns betydelse, som S. bestämmer från helighetens synpunkt, dels animismen, i hvilken Tylor på sin tid fann nyckeln, som löste alla problem och som enligt S. haft verklig betydelse för gudstrons uppkomst, så vidt som den grundlagt föreställningen om gudomen som personligt verksam vilja, dels slutligen tron på "frambringare" (termen är S:s), som ej äro föremål för kult. — Utan att på förhand dekretera kristendomens öfverlägsenhet har S. på rent religionshistorisk väg ådagalagt dennas ensamstående ställning. Genom aktgifvande på yttre historiska kännetecken konstaterar han en skillnad mellan å ena sidan natur- och kulturreligioner, å den andra uppenbarelsereligioner. Utmärkande för de senare är tron på den i historien lefvande, verksamme guden, som meddelar sig själf genom personligheter, profeterna. Det individuella gudsförhållandet blir här personlighetsmystik, i det individen ställes inför den lefvande, personlige eller öfverpersonlige guden och af honom hämtar segerkraft och tröst i den etiska kampen. Kulturreligionens sista ord blir oändlighetsmystiken, ett personlighetens uppgifvande. Detta särskiljande mellan personlighetsmystik och oändlighetsmystik är ett af S:s mest geniala grepp och har tillvunnit sig den största uppmärksamhet. Kristendomen betraktar S. icke som den fullkomliga produkten, som framgått ur religionsutvecklingen i dess helhet, utan som slutresultatet af en egen, från början sluten och själfständig utvecklingslinje. Genom mötet med andra religioner kommer kristendomen till medvetande om sin egenart. — Hand i hand med den vetenskapliga verksamheten har hos S. gått en praktisk-kyrklig. Han är vetenskapsman och kyrkoman i oupplöslig förening. Genom sin sällsynta förmåga att umgås med fattiga och rika, höga och låga, svenskar och utlänningar och genom att öfverallt räcka en hjälpande hand, där så behöfdes, inlade S. som legationspastor i Paris betydande förtjänster. Som prebendepastor i Helga Trefaldighet i Uppsala var han lifligt verksam och samlade omkring sin predikstol stora skaror. Hans oratoriska förmåga, genom hvilken han redan tidigt tilldrog sig icke blott studentvärldens allmänna uppmärksamhet, har kommit honom till godo också som predikant och religiös talare. Liksom S. som religionshistoriker visat sig ha blick för kultens betydelse, så har han som kyrkoman värnat om och sökt höja kyrkans gudstjänstlif, hvarvid hans rika, konstnärliga begåfning varit honom till stort gagn. Likaledes har hans sinne för de universella synpunkterna i den religionshistoriska forskningen sin motsvarighet i den syn han som praktisk kyrkoman anlägger på kyrkan, hvilken han uppfattar "såsom den mäktigaste af alla mänskliga institutioner, därför att den i sin princip omsluter hela människolifvet och hela folklifvet och ställer det på sin plats i världsalltet, genomströmmar det med universella krafter" (Lehmann). S. har varit en af de främste, som i vårt land åter bragt kyrkotanken fram i det allmänna medvetandet. Men så mycket han än framhållit den svenska kyrkan, har han dock aldrig stannat vid denna. Han har aldrig släppt tanken på den svenska kyrkan som ett led i den allmänneliga kristna kyrkan, och mer än någon annan i vår tid har han förmått omsätta denna tanke i praktisk verklighet. Genom sin Parisvistelse, genom sitt deltagande i det kristna världsstudentförbundet, framför allt som världsberömd religionshistoriker, har han vetat knyta allmänkyrkliga förbindelser af den största betydelse. Som ärkebiskop har han sökt samla de genom kriget splittrade kristna kyrkorna, och öfverallt har man med aktning lyssnat till hans röst. Hösten 1917 var på hans initiativ en neutral kyrklig konferens samlad i Uppsala. Mycket arbete har han nedlagt på att få en dylik konferens till stånd med deltagare också från de stridande folkens kyrkor, hittills visserligen utan resultat.
Bland S:s många utgifna skrifter märkas, utom de ofvannämnda: Jesu bergspredikan och vår tid (1898), Tieles compendium der religionsgeschichte (3:e uppl. 1903; 4:e uppl. 1912), Öfversikt af allmänna religionshistorien (1912; 2:a uppl. 1914), Religionsproblemet inom katolicism och protestantism (1910), När stunderna växla och skrida (flera saml. 1909—15), Svenska kyrkans kropp och själ (1916) och Religionen och staten (1918). Han har redigerat samlingsverket "Främmande religionsurkunder i urval och öfversättning" (1908) samt medarbetat i ett stort antal in- och utländska tidskrifter och skrifvit artiklar i "Encyclopædia of religion and ethics", utg. af J. Hastings, och i Nordisk familjebok. Bland utmärkelser, som kommit S. till del, må nämnas kallelserna till teol. hedersdoktor i Genève (1909), Kristiania (1911) och S:t Andrews (s. å.) och till filos. hedersdoktor i Uppsala (1917). Han är hedersled. af Vet. soc. i Uppsala (1915). Jfr Edv. Lehmann, "N. S." (i "Ord och bild", 1914), och O. Krook, "N. S." (i serien "Männen för dagen", 1916). E. M. R.
Söderby-Karl, socken i Stockholms län, Lyhundra härad, bildad till största delen af jordebokssocknarna Söderby och Karlskyrka. 11,661 har. 1,706 inv. (1917). S. utgör ett pastorat i Uppsala stift, Lyhundra kontrakt.
Söderby sjukhus l. Stockholms stads tuberkulossjukhus, öppnadt 1 nov. 1910, är beläget i Salems församling, Stockholms län, ung. 3 km. från Tumba järnvägsstation och omkr. 1 km. från Uttrans hållplats, mellan Tumba och Rönninge stationer. Egendomen jämte Sturehof, Kumla m. fl. gårdar inköptes af Stockholms stad 1900 för 137,000 kr. Sammanlagda arealen utgör något öfver 373 har, hvaraf omkr. 109 har äro upplåtna till sjukhuset. Anläggningen innefattar ett stort antal byggnader. Stora sjukhusbyggnaden (se fig.), uppförd enligt korridorsystemet med fasad åt s.—s. ö., består af 3 våningar utom källare och vindsvåning samt har 412 sjukplatser. Källaren inrymmer badafdelning och förrådsrum jämte snickerilokal och accidenstryckeri, desinfektionsrum för upphostningar samt inskrifningsrum för patienter. I bottenvåningen samt våningen 1 och 2 tr. upp äro sjukafdelningarna förlagda, och hvarje afdelning består af 4 sjuksalar, hvardera för 8 patienter, jämte 1 isoleringsrum samt tillhörande tekök, slaskrum, förrådsrum, klosett m. m., hvilka
Källa: Project Runeberg ·
