Sida 173
Takträdgård
i använd taktik, hvari innefattas användningen med hänsyn till fiende och terräng af trupper, sammansatta af olika vapenslag, dels efter vapenslagen i infanteri-, kavalleri- och artilleritaktik, dels efter de olika slagen af verksamhet i marschtaktik, stridstaktik o. s. v., dels efter truppernas formering i linjar-, kolonn- eller masstaktik, dels slutligen i lägre l. vapenslagens taktik och högre taktik (i den förra behandlas hvarje vapen för sig, äfven med hänsyn till fiende och terräng, i den senare de större truppafdelningarna med alla vapen förenade). Taktiken i sin helhet innefattar truppernas organisation för striden samt marscher, bevakning, hvila och strid, i hvad rör såväl mindre afdelningar som hela arméer. Den större taktiska skickligheten hos befälet att anordna och leda striden samt hos trupperna, så höga som låga, att på verksammaste sätt ingripa och, då befallningar utebli, handla i den högre ledningens anda bidrar i väsentlig mån till segern. Jfr Krigskonsten. — Taktiken i sjökriget benämnes vanligen sjötaktik. — Taktiker, person, som är förfaren i taktiken. C. O. N.
Takting, metr., af B. Risberg bildad term, som betecknar en vers med hänsyn till antalet däri ingående takter: entakting l. monopodi, tvåtakting l. dipodi o. s. v. Längre verser än åttataktingar äro sällsynta. R—n B.
Taktisk, som tillhör taktiken (se d. o.). — Om taktiska enheter och taktiska punkter l. stödje-punkter se Bataljon och Fältbefästning.
Taktiska utbildningskursen för kaptener. Se Majorskursen.
Taktiska öfningar, krigsv., kallas i allmänhet sådana öfningar, som gå ut på att utan trupp utbilda befälets förmåga af truppföring. Benämningen sammanfaller i själfva verket med fältöfning (se d. o.). C. O. N.
Taktmätare, mus. Se Metronom och Takt 6.
Taktpinne, mus. Se Takt 6.
Taktridning, ridk., afser att lära ryttaren att rida och hästen att röra sig i reglementeradt tempo (se d. o.) under hvarje takt (se d. o. 7). Ett noggrant hållande af tempot är nämligen af den största betydelse för kavalleriets uthållighet och sammanhållning. Taktridning öfvas lämpligast på härför särskildt utstakad taktridningsbana, på hvilken de afstånd, som under loppet af en minut skola tillryggaläggas i skridt, traf och galopp, utmärkas med t. ex. olikfärgade flaggor. B. C—m.
Takträdgård, huset n:r 88 Drottninggatan, Stockholm. Takträdgård, trädgård, anlagd på ett horisontellt ("platt") hustak, dit matjord förts upp. Då man vid stadsbygge utrotar naturen och för upp hus vid hus, utan att lämna plats på marken för litet grönska mellan dem, kan det gälla som en försoningsgärd att låta husen själfva uppbära något af den fägring, som det icke förunnats marken att skänka. Det är f. ö. icke blott fägnad för ögat och sinnet, som kan vinnas af takträdgårdar; dessa kunna äfven, lämpligt anordnade, i sin mån bidraga till folknäringen genom att frambringa lifsmedel. Gifvetvis kräfva takplanteringar särskildt därför konstruerade horisontella och starka takbjälklag. (De fleste arkitekter hålla visserligen före, att dessa platta tak icke lämpa sig för vårt hårda klimat, men detta är ett misstag. Just de svåra förhållanden, som å byggnader följa med det nordiska klimatet, framkallade af smältande snö och frysande vatten, kunna fullständigt undvikas genom dessa plana tak, förutsatt att de rätt konstrueras och rätt utföras. De passa särskildt bra vid affärsgator. De sluttande taken däremot medföra olägenheterna af nedrasande snö- och ismassor, vattenkaskader från sönderfrusna stuprör, fara för takarbetares nedstörtande, skador på under taket liggande byggnadsdelar genom uppkomna läckor i beläggningsmaterialet o. s. v. Från det horisontella taket behöfver aldrig en skyffel snö skottas, och invändiga stuprör kunna därifrån afleda vattnet utan obehag af något slag. Ett rätt anlagdt platt tak kostar visserligen mera i utförande, men kräfver mycket mindre i underhåll och erbjuder stor eldsäkerhet, oafsedt så många andra fördelar. Jfr Taktäckning.)
Till att rätt anordna en takträdgård kräfves en alldeles särskild erfarenhet utöfver den, som en trädgårdsman i allmänhet eger. Det gäller att med relativt små jordmängder åstadkomma bästa möjliga resultat samt att lämpligt fördela jordmängderna efter byggnadens bärande delar, och härvid måste arkitekten och trädgårdsmannen intimt samarbeta. För att skydda planteringarna mot de hårda vindar, som ofta blåsa fram öfver taken, och för att bereda skydd åt personer, som
Källa: Project Runeberg ·
