Sida 24
Sågning
Fig. 4. Olika sätt att söndersåga stockar. Fig. 5. Cirkelklyfsåg med vertikal matning. på fördelaktigaste sätt. Mellan bladen sitta träskifvor af den bredd man önskar såga, med tillägg af krympmån. Vid beräkning af det erhållna virket antas sålunda skärets bredd omkr. 1/8″ och krympmånen omkr. 1/8″ på 3″ à 4″ tjocklek, 1/16″ på 1″ tjocklek, 1/8″ på 4″ bredd och 1/4″ på 11″ bredd (inom trävaruindustrien räknas allmänt i engelskt mått). Tandlinjen göres något lutande, d. v. s. sågbladen fästas i ramen så, att tandlinjen bildar en liten vinkel med vertikallinjen, hvarigenom tänderna aflägsnas från skäret vid uppgåendet. I regel skär nämligen den vertikala ramsågen blott vid nedgåendet, ehuru äfven dubbelskärande sådana finnas. För ökning af produktionen användes förr ofta dubbelramar, för sågning af två stockar samtidigt, hvilket dock medförde en ökning af blott 50 proc. Numera används för detta ändamål större tandhastighet, ända till 5 m. i sekunden med 325—350 slag i minuten. Ramens slaglängd bör vara något större än den största förekommande tjockleken hos stocken, för att alla tandluckorna skola tömmas från spån utanför skäret. Af praktiska skäl, nämligen för att minska skakningen under gången, göres slaglängden dock något mindre. En stadig och tung grund för stativet är nödvändig för maskinens stabilitet under gången. Stockvagnarna löpa på två skenor, så att jämna och raka skär erhållas. Undantagsvis äro skenorna krökta, då skären kunna följa växten hos krokigt timmer. Främre stockvagnen har en V-formad fördjupning för stocken, och bakvagnen har en stark krampa för stockens fasthållning samt en anordning för dess kringvridning. Vid de svenska sågverken användas mest vertikala ramsågar, som utvecklats till fullt själfständiga, nationella typer, bland hvilka må nämnas Bolinders "Standardram", Söderhamns mekaniska verkstads "Exaktram" och "Snabbram" samt Stathmos' "Exportram". Genom införandet af väsentliga förbättringar samt en kombination af arbetsbesparande inläggnings- och uttagningsapparater för virket har produktionen per man och dag vid de svenska ramsågarna under de sista 10 åren stigit till dubbla beloppet. Särskildt äro Bolinderska ramsågarna sedan lång tid tillbaka väl kända ej blott inom landet utan äfven i utlandet, särskildt i Norge, Finland och Ryssland. Vid själfva sågningen tillämpas två olika system: genomskärning och fyrsågning. Enligt det förra delas stocken genom vertikala skär på en gång till plankor, bräder m. m. (c, f, fig. 4), enligt det senare delas stocken två gånger i olika ramar, så att vid första sågningen sidobräderna utsågas och ett midtparti, klofven, lämnas osågadt af den tjocklek, som svarar mot bredden af det virke, man vill framställa (b, fig. 4). Vid andra sågningen genomskäres klofven till lämpliga tjocklekar efter kringvridning 90°. Härigenom sparas trä, i det att någon kantsågning af midtpartiet ej erfordras. Uti a, fig. 4 visas fyrskärning med utsågning af en bjälke ur midtpartiet, och i d, e, g, h visas klyfning af särskildt groft virke till fjärdedelar (egentlig fyrskärning, eng. quartersawing), använd för löfträ, som skall sågas så vidt möjligt radiellt för tillgodogörande af träets textur, märgstrålar m. m. (t. ex. inom möbeltillverkningen). Sågstockarnas dimensioner tagas intill lägst 12,5 cm. för gran och 15 cm. för furu i toppänden vid 4,5 m. längd. För export sågas furu och gran antingen till plankor minst 3″ × 9″, battens, minst 2″ × 4″ eller bräder, minst 1/2″ × 4″. Det sågade virket klassificeras i 7 klasser (prima, sekunda etc.) eller i 4: helrena, halfrena, utskott och vrak (se vidare Bräder och Sortering). Sedan stockarna passerat igenom ramarna, föres det sågade virket till kantborden för jämnskärning af kanterna. Dessa maskiner ha vanligen två cirkelklingor, kanttrissor, görande omkr. 1,800 hvarf, den ena inställbar till ett minsta afstånd från den andra af 3 à 4″ och ett största af 12″. Matningen, 60 à 70 m. i min., åstadkommes genom 4 valsar, 2 öfre och 2 undre. Kantaren har att tillse, att ur det från ramen komna virket erhållas de lämpligaste och mest värdefulla dimensionerna. Slutligen jämnsågas ändarna i kapsågar (se fig. 4 i art. Skogsafverkning). De horisontala ramsågarna användas hufvudsakligen för skärning af faner och ha sågbladens tänder anordnade för skärning åt båda hållen (c, d, e fig. 1). De kunna arbeta med betydligt större tandhastighet än de vertikala. — Cirkelsågen har tjockare klinga, gör
Källa: Project Runeberg ·
