Sida 100
den lycklige egaren. — "Ja, men den är begagnad!" svarade tillbedjaren med stolthet.
*
Uniformen måste respekteras.
Följande anekdot berättas från 1823 och spanska kriget. Man vet, att under detta krig hölls en ytterst sträng disciplin, och på orderna stod alltid, att soldaterna skulle hysa aktning för eganderätten, och detta sträckte sig ända ned till hönsgårdarna. En dag hörde en kapten ett strupljud, som hans öfvade öra genast visste var den sista sucken från en höna, som blifvit strypt af en van hand. Han vände sig om och såg en gammal husar sysselsatt med att smyga corpus delicti i sin sabelväska. "Husar", ropade han, "kom hit!" — "Herr kapten", sade denne, i det han sökte att gömma hönan. — "Hvarför vred du halsen af hönan?" — "Kapten, hon förolämpade mig, ty hon såg på mig med en oförskämd och förolämpande blick, och då det gäller att hålla regementets uniform i respekt... så..." Kaptenen bet sig i läpparne för att återhålla ett skratt. "Marsch, det får gå för den här gången, men gör icke om det!" — "Gud bevare kapten!" — "När du hädanefter ser några höns, så befaller jag dig att sänka ögonen för att inte råka i vredesmod öfver deras oförskämda blickar."
*
Lika barn leka bäst.
Ett sällskap små flickor lekte en eftermiddag i Luxembourg; medan de voro som bäst i tagen närmade sig en liten blondine om åtta år, en främmande flicka, som ville inträda i den glada kretsen.
Den mest försigkomna fick syn på henne, gjorde en hindrande åtbörd och sade till henne: "Ursäkta, mamsell,
