Sida 74
tankar?" — "Jo, lilla syster Emilie har aldrig sett något bröllop, och jag skulle så gerna vilja roa barnet", svarade den tjenstvilliga systern med förtjusande enfald.
*
Prononciationens hemligheter.
Vid ett värdshusbord satt en handelsexpedit och pratade förfärligt om sina resor. "Det är ändå besynnerligt," sade han bland annat, "i England talar man helt annorlunda än man skrifver, t. ex. Greenwich och säger Grinuitsch." — "Nå, kära herre," svarade en hedervärd borgare, "hos oss i Sverige är det ju samma förhållande. Vi skrifva t. ex. sto, men säga märr."
*
En naiv jernvägspassagerare.
Ett äldre fruntimmer från landet, som aldrig farit på jernväg förr, reste nyligen — berättar en nordamerikansk tidning — på en af jernbanorna i staten Vermont med en train, som blef påkörd af en godstrain, hvilken krossade flera vagnar, dödade några passagerare och på det hela taget anställde stor skada. Så snart tågets förare, som blef oskadd, hade hemtat sig något efter sammanstötningen, började han leta efter det gamla fruntimret, som han kände, och fann till sin ytterliga förvåning henne sitta helt lugn och nöjd men alldeles ensam i kupéen, hvilken de andra passagerarne naturligtvis hade lemnat, och det oaktadt hon vid sammanstötningen hade gjort en kullerbytta ned på vagnsgolfvet och förlorat sin pirat. "Har ni icke blifvit skadad?" frågade konduktören. "Hvarför skulle jag blifva det?" svarade hon. "Jo, vi ha ju nyss stött tillsammans med ett annat tåg, 2 — 3 passagerare äro dödade och flere sårade." — "Nej", utbrast den oerfarna passageraren, "jag trodde att man alltid
