Sida 73
En försäkringsfråga.
En ölandsbonde förfrågade sig hos lagman L. huru snart brandstodsmedel kunde utfalla efter skedd eldsvåda. På L:s fråga efter anledningen till bondens vetgirighet i detta afseende, svarade denne helt öppenhjertligt på sitt snabba, ordsväljande tungomål: "Jo, ja ämner me' Guds hjelp tutt' på om freda."
*
Ber om förlåtelse.
Medan den bekante tyske komikern Beckmann var engagerad i Berlin, lät han en dag af några vänner förleda sig att på scenen persifflera en öfver hela staden bekant teaterrecensent vid namn Fränkel, och i maskering och gester framställde han Fränkel så troget, att publiken vid pjesens slut ropade fram Fränkel. Journalisten klagade hos teaterdirektionen, som ålade Beckmann att bedja den förolämpade om förlåtelse i hans bostad och i vittnes närvaro. På utsatt tid satt Fränkel i kretsen af sin familj samt inbjudna vänner och bekanta och väntade på botgöraren, men halftimme efter halftimme förflöt, och ingen Beckmann kom. Slutligen låstes dörren upp, Beckmann stack in hufvudet och frågade: "Bor herr Meijer här?" — "Nej", svarade Fränkel, "han bor näst intill." — "Då ber jag så mycket om förlåtelse", sade Beckmann, hastigt aflägsnande sig efter att till Fränkels förargelse och de närvarandes munterhet ha på detta sätt fullgjort sin skyldighet att bedja om förlåtelse.
*
En god syster.
"Söta mamma, får jag gifta mig!" sade en älsklig femtonårig flicka till sin mor. "Gifta dig!" utropade den förvånade modren. "Hur har du kommit på sådana
