Sida 8
Sinnesnärvaro.
Den berömda skådespelerskan Bethmann spelade i Berlin prinsessan Ebolis roll uti Schillers Don Carlos, och Mattausch, en stor naturskådespelare, men som lätt förlorade hufvudet, spelade prinsen.
Uti scenen i paviljongen, dit Eboli inbjudit prinsen och der denne tror sig få träffa drottningen, lemnar prinsessan honom ett af konungen till henne skrifvet kärleksbref, för att öfvertyga honom om huru mycket hennes oskuld är hotad och huru väl hon behöfver hans stöd, på samma gång som hon vill förtaga honom alla misstankar genom att sjelfmant gifva honom brefvet, i händelse konungens förslag skulle kommit till hans öron. Prinsen tager brefvet och gömmer det hos sig, utan att i sin förlägenhet bry sig vidare derom eller läsa det. Under loppet af scenen finner prinsessan att han icke älskar henne, utan att han här hoppats finna en annan, och utom sig fordrar hon nu brefvet tillbaka. Don Carlos, som förgätit brefvet, blir nu uppmärksam derpå, hör med glädje att det är från konungen, det är nu i hans hand ett mäktigt vapen, och han går triumferande i det han säger:
— Detta bref kom från konungen! Ja, prinsessa, detta förändrar allt! (I det han triumferande håller brefvet i höjden.) Det är ett oskattbart, ett dyrt, ett vigtigt bref, och alla Philips kronor äro för lätta, för obetydliga att kunna inlösa det! Detta bref behåller jag!
Här begick nu Mattausch den stora oförsigtigheten att tappa brefvet innan han lemnade scenen. För att inse det olyckliga deruti måste man besinna att alla prinsessans senare åtgöranden i pjesen bero deraf, och att stycket skulle vara slut om hon kunde få igen sitt bref. Eboli-Bethmann qvarstannar till sin monolog, och kan icke fatta hvarför publiken blir så orolig samt nästan håller på
