Sida 186
Dumhet.
En ungkarl hade köpt sig en ljussax. Då hans hushållerska anmärkte att den var väl liten, svarade han att den var tillräckligt stor för en ensam person.
*
En öfverårig häst.
En man som ville köpa en häst frågade en af sina vänner hvad man hade för kännetecken på hästarnes ålder. "På tänderna," svarade kännaren honom. Dagen derpå gick vår man till en hästhandlare, som visade honom en präktig fåle; han öppnade munnen på honom och sköt honom ifrån sig, sägande: "jag vill inte ha er häst, han är trettiotvå år gammal." Han hade räknat hans tänder.
*
En romanhjelte.
En mycket romanesk ung flicka hade fallit i vattnet och höll på att drunkna. En räddare var händelsevis tillhands, hvilken drog upp den afdånade och hon blef förd till sitt hem. Då hon återfick medvetandet förklarade hon för sin familj att hon ville gifta sig med den som hade räddat henne. — "Det är omöjligt," förklarade fadren. — "Han är då gift?" — "Nej." — "Är det icke den unge mannen, som bor i vårt grannskap?" — "Nej tusan, det är en newfoundlandshund.
*
Ett oklanderligt testamente.
Följande lakoniska testamente är uppgjordt af en räntetagare, som dog 1792. "I Fadrens, Sonens och den helige Andes namn. Jag eger ingenting; jag är skyldig mycket, resten gifver jag åt de fattiga."
*
