Sida 131
sin bestörtning hör höfdingens röst: "Nej, låt honom ligga qvar! Han lefver visst ännu, — men skaffa fort bort de andra!"
För öppen ridå måste den olycklige ligga till aktens slut, och förmådde blott gifva sin harm luft i en arg hviskning, då hans höfvitsman, under synbara tecken af oro, lutade sig ner öfver honom för att undersöka, huru nära döden han var, men i sjelfva verket för att säga: "I qväll följas vi åt hem."
*
Hvad är etik?
frågade professorn i estetik vid ett visst universitet en glad tentandus. "Det är en föråldrad förkortning af ordet etikett," svarade denne.
*
En herre, som har otur.
En barberare i Jönköping berättade i ett sällskap: "Som jag aldrig sett någon eldsvåda, så reste jag till Göteborg för att få se någonting riktigt i den vägen; tidningarna tala ju dagligen om eldsvådor derstädes; jag väntade tvenne dagar i staden, men förgäfves; jag måste resa derifrån den tredje; jag sätter mig i kupéen, och tåget sätter sig i rörelse, då, — tänk hvilken hemsk otur, mine herrar — då börjas klämtas och trummas för en större eldsvåda och jag ryckes allt längre bort från skådeplatsen."
*
Någonting för pappa.
Miss Wilkins var en liten vacker blondine och hon ville så oändligt gerna fara till Scarborough, den bekanta badorten — så sade hon till sin mamma — för att der
