Sida 161
Diagnosen.
"Doktor," yttrade en man till sin läkare, "min dotter var i morse ganska sjuk, hon visste, under en halftimmas tid, alls icke till sig." — "Åh, var lugn," svarade läkaren, "en half timma var icke mycket; mången vet icke till sig under hela sin lifstid."
*
Den oförbätterlige.
Henrik Heine var, som bekant, under sin långvariga sjukdom emellanåt liksom en smula fromt stämd, men gäckades sjelf med denna sinnesförfattning. "Der helsan är slut, penningarne slut och kärleken slut, der börjar kristendomen," sade han. "Ja, om jag nu blott kunde gå ett par steg, vore det ock på kryckor, så skulle jag gå i kyrkan; kunde jag gå utan kryckor, ginge jag dock bestämdt på Bal mabille."
*
Supplikanten.
En president hade två plågoandar: en mycket envis sökande till en vaktmästarsyssla och en alltför tjenstaktig portvakt. Ehuru han många gånger tillsagt den senare att afvisa den förre, så kom likväl denne en gång i veckan och besvärade honom. "Jag begriper inte att Pettersson kan släppa in den der karlen," sade slutligen presidenten till portvakten; "vet han hvad den karlen vill?" — "Jag kan väl tänka att han tigger eller vill ha någon tjenst, herr president," — "Mycket riktigt; men vet Pettersson hvad det är för en tjenst han vill ha?" — "Nej." — "Jo, det är Petterssons egen."
Efter den stunden fick presidenten vara i fred för supplikanten.
*
