Sida 159
Den lefvande begrafna.
En man hade hotat sin hustru att om hon ej upphörde med sitt omåttliga förtärande af starka drycker, skulle han begrafva henne lefvande. En dag då hon hade somnat i ett dugtigt rus lade han henne i en kista med lufthål i locket, ställde denna i en mörk källare och satte sig att vänta för att bli vittne till hennes förskräckelse vid uppvaknandet, hennes rop och böner om hjelp samt hennes sannolika heliga löften om bättring. Hon vaknade, vände sig ett par gånger i kistan och ropade: "Nå, har ni en sup att ge mig här i andra verlden!"
*
Notifikation.
Tillkännagifves att den Allrahögste behagat i tandfeber på en förehafvande resa hädankalla min älskade yngste son, o. s. v.
*
En rörande dopberedelse.
En nyzeeländsk höfding, tolf hustrurs man, lät beveka sig af kristendomens storhet och anhöll hos en missionär att bli upptagen i kyrkans sköte.
Missionären svarade honom att kristendomen förbjöd månggiftet. — Jag kan icke döpa er om ni har mer än en hustru.
Höfdingen bortgick helt bedröfvad. Han återkom två månader senare. — Min far, sade vilden, rörd af himlens nåd är jag nu beredd att mottaga dopet. — Och era hustrur, hvar har ni gjort af dem?
Vilden svarade med ett mildt småleende: — Jag har ätit upp dem, vördige fader!"
*
