Sida 101
tillhör er far diplomatien? — Nej, mamsell, min far är bankir. — Gå då och sök ert sällskap annorstädes; vi leka icke med andra än döttrar af ambassadörer eller främmande ministrar.
Blondinen fick sin upprättelse. Öfvertygelserna i dessa små hufvuden ega icke granitens stadga. En dag kom, då man lät bankirens dotter intränga i de diplomatiska småflickornas krets.
Hon hade en ståtlig docka, en docka som hade sin groom, sin jägare, sin dadda och sin bébé, ett fullständigt hushåll.
Just densamma som hade velat utstöta henne, ville låna dockan af henne. — Ursäkta, mamsell, svarade blondinen, jag lånar icke till andra än bankirsdöttrar.
*
Lefva eller dö.
En skollärare höll ett föredrag öfver lifvet och döden och anmärkte att en gammal man, som så till sägandes afslutat sitt lif, sällan betraktade döden på samma sätt som en ung man, utan ibland just önskade att den måtte komma. Om t. ex. du, Nils Petter, slöt han, nu går ut på gatan och frågar gubben, som i detta ögonblick passerar förbi: "Gamle man, vill du hellre lefva, eller vill du hellre dö?" så säger han ... så säger han ... nå? — Så säger han, hvad angår det dig, pojke?
*
En öfvertygad valman.
Då den berömde engelske parlamentsledamoten Layard första gången framställde sig som kandidat för sina medborgare sade en af valmännen honom rent ut, att han
