Sida 189
Godt skäl.
En konskriberad skref till sin bror ett bref, i hvilket han icke hade för afsigt att skämta och hvilket han emellertid slöt sålunda: "Jag säger ingenting mer derom, ty jag fryser så om fötterna, att jag icke kan hålla pennan."
*
Den sönderslagna rutan.
Grétry råkade en dag att i förbigående slå sönder ett bodfönster vid la rue St.-Honoré af trettio sous värde. Köpmannen, hvilken icke kunde gifva tillbaka på den écu som kompositören lemnade honom, ville gå bort för att vexla den. "Det är onödigt," sade Grétry; "jag skall fylla summan." Och han slog sönder ännu en ruta.
*
Den orubblige matrosen.
En engelsk matros blef för stråtröfveri dömd till döden. Då domen upplästes för honom stack han i munnen en buss tobak, på hvilken han helt lugnt tuggade under läsningen. "Karnalje," utbrast domaren förargad öfver denna likgiltiga uppsyn, "vet du inte att du snart kommer att bli hängd?" — "Jo, det begriper jag nog," svarade matrosen i det han spottade med mycken flegma. — "Vet du hvart du tar vägen när du är död?" fortfor domaren. — "Det är en sak, som jag inte kan säga," svarade matrosen. — "Nåväl, jag skall säga dig det," röt domaren åt honom i en förskräcklig ton, "du kommer att hamna i afgrunden. I afgrunden, förstår du?" — "Om så är," svarade Neptunisonen, "hoppas jag att Herren skall gifva mig nödig styrka att fördraga min ställning."
*
