Sida 128
krigare i verlden!" — men fick till svar af den uppbrusande Crillon: "det var lögn! det är ers maj:t sjelf!"
*
Ett besök i paradiset.
I Paris brukar man på skämt kalla theatergalleriet för paradiset. Hertiginnan af Orleans fick en afton det infallet att taga sin plats derstädes, i sällskap med en enda "fille de chambre" (kammarfröken). En ung officer, som satt bredvid henne, var särdeles uppsluppen och fri i sina yttranden och slutade med att bjuda henne på supé, när spektaklet var slut. Han ledsagade henne nedför trapporna, men blef högeligen förbluffad, då han fick se hennes equipage och hennes svit, samt hörde hennes namn. Han hemtade sig dock snart och återvann sin själsnärvaro, hjelpte henne upp i vagnen, bugade sig tyst och stod i begrepp att aflägsna sig, då hon skalkaktigt yttrade: "Nå, hur går det med supén, som ni lofvade mig?" Han bugade sig artigt och svarade: "I paradiset äro vi alla lika; men jag känner ganska väl, madame, den vördnad jag är er skyldig på jorden." Detta vackra och passande svar förskaffade honom en plats i hertiginnans vagn och vid hennes bord.
*
Hedrande för yrket.
En bonde vände sig en gång till en jurist för att erhålla råd i en tvistefråga med en granne, och anförde alla omständigheter, hvilka stodo i sammanhang med frågan. "Nå har du nu sagt mig allting, så som det förhåller sig?" frågade juristen. "Ja, herre", svarade bonden, "jag tänkte att det var bäst att säga er rena sanningen. Krumbugterna kan ni nog flicka in sjelf sedan."
*
