Sida 65
Tacksamt.
"Hör nu, min bästa fru, var det kaffe eller thé, som jag fick i går afton?" — Värdinnan: "Jag förstår inte ..." — "Ja, det behöfs inte heller. Jag vill bara be, att, ifall det var kaffe, ni hädanefter ville vara god att ge mig thé. Var det deremot thé, så skulle jag hellre vilja ha kaffe."
*
Ovanligt kärleksprof.
Ett ungt nygift par promenerade en dag vid hafsstranden, då den unga frun plötsligen frågade sin man: Kan du simma? — Nej, svarade han. Knappt hade ordet kommit öfver hans läppar, förrän frun, liksom fattad af ett ögonblickligt vansinne, med ett språng kastade sig i vattnet. Han besinnade sig icke en sekund, utan sprang genast efter henne. Personer, som åsett händelsen, skyndade genast dit, för att komma dem till hjelp. Men de kommo för sent, ty frun, som var en skicklig simmerska, hade redan fört sin man till stranden, och ropade förtjust under det hon vred vattnet ur sina egna och mannens kläder: Han älskar mig! Han har med fara för lifvet kastat sig i vattnet för min skull, ehuru han icke kunde simma.
*
En musikhatare.
Lord North, som hatade musik, blef tillfrågad om han ville subskribera till några konserter. Han nekade tvärt. — Men ers nåds herr broder, biskopen af Wincester, har subskriberat, envisades supplikanten. — Om jag vore döf, liksom han, så skulle jag också subskribera, svarade lorden.
*
