Sida 24
filosofiskt och blef icke magrare för det. Han nöjde sig med att ligga för sig sjelf, ehuru deras rum gränsade intill hvarandra.
En afton, då den förträfflige M..., uttröttad efter dagens arbete, sof den rättfärdiges sömn, blef han hastigt uppväckt af snyftningar och afbrutna ord.
Det var en af hans hustrus tillbedjare, som genom att muta kammarjungfrun, hade lyckats praktisera sig in i hennes matmors sängkammare. Denne älskare hade låtit förföra sig till en otrohet, som man strängt förebrådde honom. Förgäfves försäkrade han om sina goda föresatser för framtiden, förgäfves bedyrade han att han icke skulle göra så mer, man stötte honom tillbaka, man nekade att höra hans ursäkter.
Scenen förlängde sig och hindrade den stackars M... att sofva. Trött af detta bråk, uppledsen, utmattad, utbrast denne slutligen: ”Men, min söta vän, när han lofvar dig att han inte skall göra så mer!”
*
En fantasidrägt.
En ung dam af societeten bevistade en kostymbal i en fantasidrägt föreställande en ros. Man erkände allmänt att hon var beundransvärd. — ”Det märkvärdigaste är”, yttrade någon, ”att den snälla flickan sjelf förfärdigat sin kostym från början till slut.” — ”Har hon sjelf tillklippt och sytt den?” frågade grefve M. — ”Ja.” — ”Har hon också sjelf anlagt de olika färgnyanserna?” — ”Äfven det.” — ”Nå”, sade grefve M., ”då skulle hon framtill på kostymen kunna sätta: Rosalie X. pinxit, och baktill: Rosalie X. fecit."
*
