Sida 175
Romantisk kärlek.
Georg von Fürst berättar i sin Europeiska resa: "När vi kommo till Uckermünde fingo vi se fader, moder, dotter och dennas fästman hängda i samma galge för begången stöld. Dottern hade kunnat undslippa döden, men hon hade hellre velat göra sin älskare sällskap in i evigheten, än lefva utan honom."
*
Besatt otur.
En medicine kandidat af mosaiska läran blef kär i sin värds dotter, och hon lika kär i honom. Ett par års tid dansade de tillsammans, gjorde månskenspromenader tillsammans och drucko bajerskt öl tillsammans (ty det var i Tyskland). Derpå blef kandidaten doktor, och nu kunde han tänka på att gifta sig med sin sköna. Men hon var protestant, och fördenskull vägrades vigsel. Den nye doktorn anställde rättegång om sin brud och processade i två år. När utslag föll i högsta instansen och emot föreningen, vistades fästmön i Berlin och fästmannen i Breslau. Då skref hon till honom:
"Min älskade! Du har väl redan fått del af utslaget. Men var lugn. Din engel skapar sjelf sitt öde. Ingen makt på jorden kan längre skilja oss — sedan i går är jag judinna."
Samma dag som detta bref var afgånget erhöll fästmön ett ifrån sin fästman, af följande lydelse:
"Tillbedda engel! Utslaget, som du förmodligen redan känner, betyder ingenting. Sedan i går är jag protestant och inom några dagar skall jag vara din make."
*
