Sida 96
En sniken hofman, — slägtet är icke sällsynt, — som såg på hvilket sätt czaren hade gengäldat en gåfva af så ringa värde, inbillade sig att genom att skänka czaren sin vackraste häst han också skulle få emottaga något utmärkt bevis på hans frikostighet. — Czaren gaf honom skomakarens rofva.
*
Adelskapets afskaffande i Preussen.
Den 1866 aflidne preussiske generalen von Pfuel var år 1848 ministerpresident och var i denna egenskap närvarande vid förhandlingarna i nationalförsamlingens komité, som skulle diskutera frågan om adelns afskaffande. Debatterna voro mycket långvariga och den till åren komne von Pfuel blef så trött att han insomnade. När han vaknade och hörde att debatten ännu fortgick, utropade han: "Är inte adeln död ännu?" Vid den slutliga öfverläggningen röstade v. Pfuel för adelns afskaffande. Kort efter det hans votum blifvit bekant mötte han på gatan en ung officer som gick fram till honom och frågade: "Är ni general von Pfuel?" — "Ja, till er tjenst." — "Jag får då säga er att ni är en gemen karl." — "Verkligen? Det har jag vetat af förr. Emellertid får jag tacka för upplysningen", svarade generalen, artigt helsande och aflägsnade sig från den ytterst förbluffade löjtnanten.
*
Presten och skräddaren.
En gammal skottsk pastor, åtföljd af sin tjenare John, en gubbe som han sjelf och f. d. skräddarmästare, befann sig på hemvägen från kyrkan. De stannade vid en vägskilnad för att låta sina åsnor andas ut.
Den gamle pastorn var bedröfvad. — John, sade
