Sida 39
En aristokrat.
Under skräckregeringen i Frankrike väcktes pöbelns hat mot en viss ädelsinnad och vältänkande man, men som hade blifvit stämplad med titeln aristokrat, hvarföre det suveräna folket var i beråd att till en början uppbränna hans hus; sedan ville de se till, hvad som vidare vore till görandes. — En hans vän räddade honom genom detta infall: ”Mina vänner! j kunnen ej tillfoga den mannen den ringaste skada, huset och möblerna äro hans kreditorers, han är ej far till sina barn, och det är helt naturligt att hans hustru är för oss alla.” — ”Godt!” inföll en af de mest ursinniga, ”så skall jag med en pistol bränna hjernan i skallen på honom!” — ”Omöjligt, ja, rent omöjligt,” återtog den först talande; ”ty hvad angår hjerna, så har han aldrig haft någon!”
*
Högre! högre!
För några få år sedan kom mr Tom Marshall till Buffalo och höll der ett tal inför ett stort auditorium, men under första delen af talet stördes han oupphörligt af en person, som från ett hörn af salen oupphörligt ropade: — högre! högre! Tom stod länge ut med att höra dessa rop, men slutligen vände han sig till vakthafvande officern och sade: — När domedagen kommer och engeln blåser i domsbasunen, så är jag öfvertygad att i den stora hopen, liksom här, skall finnas någon galning från Buffalo som ropar: — högre! högre! Hela församlingen brast ut i skratt. Tom återtog sitt tal och stördes icke vidare af några påminnelser att tala högre.
*
