Sida 38
En ormhistoria.
”Under Floridakriget”, berättade i ett sällskap en officer, ”var jag anställd i amerikansk tjenst. En dag, då jag hade ledigt, tog jag bössan på axeln och gick ut på jagt, ett tidsfördrif som alltid roat mig. Under min promenad i skogen kom jag händelsevis till ett sumpigt ställe, och då jag stannat för att fundera ut ett sätt att komma förbi stället utan att stiga midt i dyn, blef jag varse på några stegs afstånd någonting, som jag tyckte vara ett fäldt träd, några och fyrtio fot långt och omkring en fot i diameter. Jag var så öfvertygad om att det var en timmerstock jag hade för mig, att jag icke såg närmare på föremålet; och sannerligen skulle jag icke ha velat svära inför hvilken domstol som helst på att det icke var något annat. Jag hade den tiden icke den ringaste aning om tillvaron af ormar af sådana dimensioner. Nåväl — jag gick några steg tillbaka, tog fart och hoppade i ett skutt upp på — kan ni gissa hvad?” — ”En boa constrictor”, sade den ene. — ”Nej.” — ”Hvad, icke det?” sade en annan, ”då kan jag ej fundera ut det.” — ”Jo, mina herrar, det var just hvad jag anade — en timmerstock.”
*
För namnets heder.
En fransk brottmålsdomare dömde en 15-årig brottsling till fängelsestraff. — Herr president, sade den unge förbrytaren, jag bönfaller att bli dömd under en pseudonym, på det min ädla familj må stanna i okunnighet om hvad som har förefallit. Man anställde en efterforskning och erfor att den unge mannen, som ville att hans härkomst skulle förblifva okänd, hade utgått från hittebarnshuset.
*
