Sida 64
Lika för lika.
En resande hade förirrat sig långt in i en vildmark, och då han ändtligen fick sigte på en menniskoboning gick han in och begärde något att dricka. En ung vacker flickar gaf honom vatten, och sedan den resande en stund sett på den rödblommiga skönheten gaf han henne ett guldmynt, och bad att i utbyte få en kyss.
Flickan tog emot myntet och gaf kyssen, hvarefter hon nyfiket betraktade guldpenningen, ty en sådan hade hon aldrig sett förr.
— Hvad skall jag göra med den här? frågade hon.
— Hvad du vill, svarade den resande.
— Om så är, så ger jag den tillbaka för en kyss, återtog flickan leende.
*
Naivt.
"Mamma", sade en liten gosse, "har tant rosor i sin mun?" — "Nej, kära barn, men hvarför frågar du så?" — "Jo, jag hörde att kapten Jones bad henne att få plocka rosor från hennes läppar, och då svarade hon: Gör det, men skynda sig!"
*
Domstolsscen.
Käranden: Han tog ett par stöflar ur min bod och sprang sin väg, och nu påstår han att det var bara ett skämt. Domaren: Det var att drifva skämtet bra långt. Vittnet (infallande): Ja, han hade hunnit fyrtio alnar när jag tog honom.
*
