Sida 194
Laga förhinder.
I vissa landsorter är det brukligt, att presten undanstökar alla extra förrättningar för dagen såsom brudvigsel, barndop och jordfästningar före högmessan. I en församling der detta var bruket blef derför tjenstförrättande presten smått förargad, då han, sedan han förrättat högmessan och nedkommit i sakristian, der fann stående en bonde med ett nyfödt gossebarn på armen, enträget anhållande "att vördi pastorn skulle vara så gemen å döpa't." — Vet du inte att alla förrättningar skola ske före högmessan? utbrast "vördi pastorn" temligen häftigt. — Jo, Gu' mej vesste ja' dä, blef svaret. — Nåå, hvarför kom du då inte förr hit med barnet? — Nej, si de va då platt omöjligt, si ... — Omöjligt, och hvarför det? — Jo si, pågen va int' födder då än! Presten smålog och döpte utan vidare invändning den pinfärske verldsborgaren.
*
Den tokige.
A. (till en bodbetjent:) God dag! Är hr B. hemma? Jag ville gerna ha en afbetalning på min räkning i dag.
Bodbetjenten. Ack, patron kan inte träffas; han har blifvit tokig.
A. (öfverraskad:) Nå, men han har väl arrangerat så att jag får betalt?
Bodbetjenten. Nej, så tokig var han inte.
*
Hur det käns att vara i sjönöd.
Ett godhjertadt fruntimmer frågade en sjöman som nyss hade blifvit räddad ur sjönöd hur han hade känt sig medan han låg och kämpade mot böljorna.
— Våt, mycket våt, frun, svarade den lugne gasten.
*
