Sida 17
möjligt, återtog den andre. Nåväl, nu skulle jag vilja att ni åt mig förfärdigade en alldeles likadan; det skulle bli hela min lefvernesbeskrifning: allranederst börjar ni med att sätta den lilla gossen som säljer tändstickor, sedan fortsätter ni tills ni kommer till toppen, och der placerar ni mig sjelf i en graciös och leende attityd!
*
God ursäkt.
Vid den starka rekryteringen, som föregick österrikarnes utryckande i fält i italienska kriget 1859, blef, bland hundratusen andra, en individ uttagen, som ganska ordentligt höll det föreskrifna måttet och äfven för öfrigt syntes frisk och färdig, men som det oaktadt förklarade att han alldeles icke passade till soldat.
— Hvarför det då? frågade mönsterherren.
— Jo, se det är på det viset, förklarade den konskriberade, att jag har lärt repslagareyrket, och sålunda har jag blifvit van vid att aldrig gå framåt utan alltid tillbaka, och det duger väl inte för en soldat?
— Approberas, yttrade mönsterherren kallt.
*
En bomb.
I en amerikansk revy skildras det afslutade krigets materiella verkningar, och hvarvid författaren omtalar en besynnerlig tillfällighet: En bomb, inkastad i staden Charleston, slog upp en bibel som låg på kanten af predikstolen i en kyrka; det sålunda uppslagna bladet innehöll versen: ”Detta hafver ovännen gjort.”
*
